Livet som Blom

Många gånger kämpar vi med samma sak utan att få något resultat. Vi provar och provar, hur vi än gör så händer inget. Problemet är ofta att vi gör för mycket. Överdrivet arbete nästan i motvind. Kan vi dra oss tillbaka bara lite grand, så sker saker och ting nästan av sig själv. Ni känner väl till historien om paret som försöker få barn. De kämpar och kämpar, men det händer inget. Till slut ger de upp och adopterar. När detta är faktum och mamman kapitulerar, så händer det grejer i naturen. Efter en tid kan man möta paret och då med ett litet barn i handen och en stor gravidmage. Acceptera - och ge upp. Ge upp - för att vinna.

Det verkar som de flesta människor delar in sina liv i perioder och pensionen är en del som för många innebär lugn och vila, men samtidigt en period av en massa grejer man inte har hunnit med under de första två tredjedelarna av livet. Just nu skulle jag vilja vara pensionär. Ingen gnällig sur sådan, utan en som gör precis det som faller in och inget annat. Hur ska jag kunna göra det nu? Jag har så många idéer på min agenda och alla innefattar ett antal timmars jobb. Då menar jag ett aaantal timmar och inte bara en förmiddag eller två. Hur länge lever man egentligen? 100 år eller rent av längre? Hoppas på längre, så klart. Hur ska jag annars hinna med böckerna jag vill skriva, låtarna jag vill komponera, resorna jag vill göra, människorna jag vill träffa, vännerna jag önskar, konserterna jag vill genomföra och även se och allt det andra som pockar på. Det är den där starka och vitala ungdomspensionären som måste vakna upp och sträcka på kroppen för att nå de där höjderna av välmående

En riktig artist är folkkär och en människa att se upp till. Dels för framgången, men också för att personen kan uträtta bra saker på grund av sitt namn, engagemang och The spirit. Det är inte gjort i en handvändning att ta sig upp till toppen och få bra rykte och sälja skivor. Alla kan tjäna pengar på musiken, men inte alla kan hantera de små guldmynten. Unga människor får beröm och har en utsida som inte alltid stämmer med insidan. Anton Ewald satte sin karriär på spel för några veckor sedan och nu var det dags för Linus Svenning. Dåliga ursäkter kommer ur deras sånghål och skammen lägger sig över deras axlar som en våt filt. Tråkigt och tragiskt. Jag är också artist på sätt och vis. Spelar ute och underhåller människor. Jag har tagit en öl eller två i samband med uppträdanden, men det var på nittiotalet. Inte full på scen, men lite gladare och mer uppspelt än vanligt. Aldrig har jag dock kommit på tanken att ens fråga efter eller be någon jaga rätt på något annat berusningsmedel.

Det var väl gott att äntligen få sitta i solen och känna hur det bränner i skinnet. Känslan av sol i ansiktet, senare på kvällen är trevlig. Att dessutom avsmaka grillat kött till kvällsmat går inte av för hackor. Ett halvt glas rödvin fick sällskapa med maten. Förra fredagen började en av mina favoritserier igen. Mord i paradiset. Den är fantastisk. Lurig, klurig och med härliga karaktärer. Allt i en miljö som får en att rysa i kroppen och längta till en annan del av världen. Igår kollade jag fredagens avsnitt, sittandes i soffan med mobilen strategiskt placerad för bästa upplevelse. Lurar i öronen och en chokladbit tillhands. Njutning. Idag blev det ganska tidig morgon. God frukost och en titt på termometern som redan vid åtta, visade just åtta grader. Nu är det altanen som gäller. Något disigt  men underbar värme. Det luktar vår och grannkatten stryker här intill. Det bäddar för en skön söndag.

Hyfsat lugn förmiddag med några timmars jobb i stan. Tog en sväng till mor och hjälpte Rolf med en uppdatering i datorn. Åkte hem i solskenet och förvånades återigen vilken racerbana det på 41:an. Jädrar vad folk kör. Väl hemma var det fortsatt lugnt och sen drog vi till Landvetter. Utan bagage denna gången, tyvärr. Vi fikade och kollade på flygplanen när de landade och lyfte och spekulerade om vart de skulle. I sommar lyfter vi också, då är destinationen England. Bra att se att allt funkar. Kvällen fortsatte lugnt och i ugnen hamnade egna pizzor. Imorgon är det en låååååååång dag. Puss puss!