Livet som Blom

Ibland blir jag arg. Det är inte så ofta, men ibland händer det att jag rynkar ögonbrynen och får lite annan attityd. Läste om Måns Z idag på morgonen. Han blev rejält påhoppad, då en bild som han lagt ut, kanske visade att han hade fötterna på ett visst lands flagga. Han låg på en soffa, antingen efter eller inför sitt uppträdande och hade även lagt upp fötterna. Färgerna på tyget, i en liten del av bilden, liknade ett lands flagga och landsmän blev rosenrasande över detta "tilltag". Även dödshot fanns med bland de över tretusen kommentarerna. Sånt här gör mig upprörd. Hur kan de spåra ur för något de inte vet stämmer till hundra procent? Är det en flagga eller kan det vara en jacka, halsduk, sofftyg eller en tröja? Han valde ändå att ta bort bilden från Instagram, men detta slogs upp rejält på nyhetssidorna. Att folk spårar ur så över något de inte ens vet stämmer. De ser något de tror är deras flagga. Och vad spelar det för roll i så fall. Det är väl en otrolig röra p

Knappt har blommorna vissnat efter förra bedrövelsen, då min kära morbror lämnade jordelivet, innan det var dags för ytterligare en begravning. Igår kväll kändes det som jag varit på ett träningspass och jag somnade på en minut och sov hårt och djupt hela natten. Vi tog farväl av Rolf. För bara ett par veckor sedan hälsade jag på och då pratade vi om lite av varje. Jag hann berätta att vi skulle stå på torget i år igen och att mina barn var duktiga på jobbet och i skolan. Han hade många nya idéer fast han låg i soffan och var väldigt svag, men ändå klar i skallen. Det var sådan han var. Alltid nya grejer på gång och alltid olika möten med människor som han hjälpte med diverse uppdrag. Dock tog han dåligt betalt, men fick ändå massor tillbaka. Han gav av sig själv och sina erfarenheter och sunda förnuft. Utan honom hade jag inte klarat mig så bra de första åren med min verksamhet. Han tipsade och jag fick kontakter som jag kunde använda mig av för att bygga upp firman. Nästan varje gå

Det är ofta en speciell och förväntansfull känsla när man kommer till en ny plats. Första gången jag klev in byggnaden på Regementet så var det med den känslan. Jag hade bränt broarna bakom mig som det poetisk heter. Det var bara att köra på och lita på min egen visdom. Det funkade bra. Nu är det istället lite vemodigt att gå upp för dessa trappor. Sista juni lämnar jag mitt rum och gör slag i saken och fokuserar allt på ett ställe, Kinna. Jag bränner broar en gång till, men det ger  extra eld i baken. Jag kommer bygga nya. Det känns som att hela tiden vara på väg och frågan kan vara, vart? Mot utveckling och framgång. Mot nya utmaningar. Det kommer bli bra.