Livet som Blom

Det känns så gött att det snart vankas lite ledigt. Även om jobbet ständigt finns där i bakhuvudet, så måste kroppen och knoppen vila. Det bästa är ju att resa bort, vilket vi också ska. Det bär av till Danmark om ett par veckor och där ska vi njuta i fulla drag, av allt som finns. En familjesemester, det var länge sedan. Ser fram emot det väldigt mycket och hoppas, så klart, på vackert väder. När jag vaknade i morse, tänkte jag på hur det känns när det blir höst. Konstigt att tänka så nu kanske, men det bara kom. Såg ut genom fönstret, som nu står öppet dygnet runt och kunde förnimma känslan av den första riktiga kylan. Det är för hemskt. Kontrasterna är stora, kunde jag och älsklingen skriva under på, då vi i förra veckan åkte till Almenäs. Ratten i bilen gick knappt att hålla i, på grund av värmen. Om ett antal månader är det svårt att hålla i den utan vantar, då frosten griper tag i allt som finns. Spännande! Nä, nu ska det funderas på vad som ska packas. Badbyxor och en bok...in

många dagar ledigt och ett jävla regnande. Det fick bli inneaktiviteter, i stället för att jönsa runt stången, som en annan groda. Vi hann precis fram till Ramnaparken och såg tio minuters dansuppvisning innan himlen öppnade sig. Gött att man hade en snaps innanför västen som värmde. Det blev ett tolvtimmars kalas med god mat och trevligt sällskap. Resterande dagar har vi spenderat i vilans tecken, men det är inte fel det heller. Vi pysslade lite med våra låtar igår och hoppas kunna presentera något riktigt bra den 19/7. Mat och fika, har det slunkit ner, så det räcker och blir över. Nu blir det två tuffa veckor med träning och bra mat. Det är ju faktiskt hela veckor, nu framåt och då blir det bra rutiner på det mesta. Semestern blir väl som den blir, men med lite förarbete, så kan det nog funka med både träning och matkvalité. Sååå, bit ihop!

Midsommar står för dörren och det vet de flesta vad det betyder. Då plockar vi fram sillburkarna från i julas, tittar, luktar och rynkar på näsan och blir tvungna att köpa nya. I år blir det små burkar, säger man alltid och lik förbaskat hamnar det en eller två rejäla sillburkar i korgen. Mina traditioner har liksom suddats ut med tiden, då jag varit ensam i familjen under ett gäng år. Till och med födelsedagen har blivit bortglömd, av mig, en del år. Så jag börjar undra hur gammal jag är egentligen. Bättre att inte veta :) I år blir det ändring, på allt och det är jag glad för. De kommande högtidsdagarna ska firas med besked. Jag fyller ju till och med år på fredag, vilket händer emellanåt. Midsommarafton och kalas samtidigt. Jag fyller ju så klart år varje år, men...ni fattar :) Snapsen är i alla fall inhandlad och ett par goda öl också. Vi får gäster på fredag, jag och min fästmö :) Det blir trevligt att få fira midsommar ordentligt. Menyn är planerad, så vi slipper att svälta. Nu

Åh fy fasen! Nu är det snart dags att fylla år igen. Det är väl ingen fara egentligen, men åren ganska fort. Känslan av att närma sig en ålder då många faktiskt ser ut som gamla gubbar eller tanter, har inte börjat infinna sig. Tror faktiskt att det kommer dröja. Whats another year, sjöng Johnny Logan och det undrar jag också. Mer erfarenhet och mer upplevelser att lägga till samlingen. Nu ska vi dessutom föryngra oss (läs Anders) ännu mer, då lyxlivet inkräktar på konditionen. Men det blir ingen överdrift åt det hållet, bara stenhård träning varannan dag ;-) puss och kram

Så klart är livet omöjligt utan en mamma, men det skulle vara möjligt utan också :) Mamman behövs, i vilken värld vi än pratar om. En liten pytteinsekt, behöver säkert sin mamma och har vi inte alla lagt huvudet på sned i djurparken, åt den lilla apungen, som springer runt sin mamma och klänger och hänger i pälsen och senare vilar ut vid bröstet. Det är en trygghet att ha någon som bryr sig och det nära på, hur man än bär sig åt. Det finns väl gränser, men mammarollen förloras aldrig. Den kan bli naggad i kanten av olika saker, beteenden, från sonen/dottern, men lika förbaskat finns banden kvar. Vi är ju alla individer och därför kan det vara svårt att lyssna på någon som tror sig veta, allt. Oftast har den personen levt 20 år längre än man själv, men det är väl ingen garanti för "rätt" kunskap. Ett och annat råd kan säkert vara användbart, men det brukar alltid ses över och vända och vridas på innan det verkligen passar. Misstag gör vi alla och det ska vi göra, då lär vi oss

Fest med bubbel och diverse trevligheter är ju alltid kul. Att få lyxa till det, även om plånboken oftast hänvisar till mindre utsvävningar. Det går att festa på många sätt, så det är inga bekymmer. Ibland kan man ta i lite extra, bara för att. Det vore skönt om alla kunde ha den där goa känslan, även till vardags. Att vara förlovad är underbart, men det var underbart innan också. Vi festade och gottade oss, som man sig bör. Och visst var vi tvungna att gå till jobbet sedan på måndagen, men det kändes lika bra ändå. Det blev inte vardag. Varför är den så hemsk? Det var ett par förmaningens ord som svepte förbi i detta sammanhang. "Det blir vardag också! " Ojojoj! Då fortsätter vi som vi gjort hittills då, så ordnar det sig. Vardag, pffu!

Ja, så är det faktiskt. Man kan råka ut för i princip vad som helst. Det mesta går att skydda sig emot, men sedan finns det saker man inte har koll på. Självklart kan det när som helst dimpa ner något från ett  tag, då man råkar gå förbi och en bil kan få spel och svänga och gasa av sig själv och göra så att folk råkar illa ut. Det som vi tror oss ha koll på, vår egna kropp, kan mycket väl "hitta på" saker som vi inte är beredda på. Jag tog mig tid dag att besöka min "plastpappa", som man säger numera. Han befinner sig på ett dagcenter på dagarna och det beror på att hans kropp överraskade honom en dag, med en liten, liten busig förträngning eller bristning, i ett blodkärl i hjärnan. Jag trodde inte han kunde bli gammal, men där fick vi nog båda två tji. Det var ett glatt gäng med tanter och ytterligare en äldre man, som mötte mig och G blev väldigt glad att se mig. Vi fick sätta oss vid sidan och prata en stund själva, innan det bjöds på fika, med hembakade bullar,

Som ni förstod, så har det varit en underbar och omtumlande helg. Det är inte utan att jag sträcker på mig lite extra idag. Tänk vad en ring kan göra :) och allt annat runtomkring, så klart. Det känns tryggt och skönt i alla fall och det är ju huvudsaken. Vore väl konstigt annars, med en sådan fästmö, jösses! Och vad gäller dagen-efter-känslan, så är det ingen sådan som kommer när det blivit lite för mycket i glaset och man säger, aldrig mer! Nej, tvärtom, mer, mer, mer. Rus av den sorten kan jag ha varje dag och så är det nästan också. Det glänser på fingret och jag är så otroligt nöjd och glad. Att få vara med en människa, som är kärleken manifesterad, det är sanslöst. För det är hon verkligen, min fästmö :) finast, vackrast och sötast. Puss älskling!

Hur beskriver jag bäst, fyra dagar av ren och skär lycka? Det enklaste kanske är att beskriva det som en saga. "Och så fick Robin Hood sin Marion till slut..." Hände det inget före det då? Jodå, visst gjorde det det. Soliga lata dagar på stranden, varvades med grillning och immiga glas. Några sånger spelades och två av dem nynnades det på, mest hela helgen. Det har planerats och fixats, bokats och längtats, till den stora dagen, då vi båda drog tiden tillbaka ett helt år. När vi klickade på Restaurang Vinci och sakta vandrade hem i natten, tillsammans. 9/6 blev ett datum att verkligen minnas och smidigt att komma ihåg, även om man står på huvudet :) Göteborg blev skådeplatsen och vi njöt i fulla drag av solen, människorna, miljön, ölen, vinet och varandra. En fin uteservering lockade rejält och vi sa båda att, där skulle man sitta, där i solen med en öl. Vi tittade på varandra och sa, javisst, det skulle vi kunna och det KAN vi :) Där gick en dryg timma och solbrännan gjo

Det spelar nog ingen roll var man bor, mer var man är född, tror jag. Hemstaden är alltid något särskilt. Morgonen idag bjöd på härligt sommarväder, dock med något kylig vind. En mysig promenad till stan fick det bli efter frukosten. Borås är en vacker stad. Vi slog oss in på Café Viskan, bland alla andra lunch och fikasugna gäster och beställde, efter cirka en kvart i kö, varsin kaffe, en muffins och en kulglass, att ta med. Vi traskade iväg en bit och satte oss i den fina trappan, som leder ner till vattnet, på Sandwalls plats. Där avnjöt vi dessa godsaker och hade efter en stund, sällskap av alla möjliga fåglar. Störtdykande måsar, samsades med änder och duvor, kring utkastande brödsmulor, från närsittande sällskap. Stadsparken är väldigt fin, massor med blommor i alla färger, men sällskapet bredvid mig på trappan, slår den allra vackraste blomprakt med hästlängder. She´s so beatiful! Och Borås också :)

Kan man faktiskt säga... Gymnasietiden var väl en transportsträcka, typ, men ändå gav det fina betyg och intresset var ju inte helt under jorden. Sen kom sista dagen och vi pratade i ett par dagar innan det, om vad vi skulle hitta på. Någon fin, vit mössa har jag inte, men det spelar ingen roll. Det är ju inget man använder efter sen heller. Dock fick till en resa sista dagen, till Göteborg, tjohoo! Tre personer tog tåget och vi var glada att skolan var slut. Festligheterna var av det mindre slaget, några folköl, ett besök på Liseberg och sedan missade vi sista tåget hem och fick sova ett par timmar ute, på den stora trappan upp till konstmuseet, längst upp på avenyn. Tror det är det... Och några timmar spenderade vi på centralstationen i Göteborg också. Vi var tillbaka i Borås vid sex-tiden nästa morgon. Ett minne finns kvar och det är en bild vi tog i en fotoautomat på stationen. Så var det med den studenten. Roger, Magnus och jag

Då vet de flesta vad jag pratar om. Det har inte med tjejer att göra... Nej, det är då den stora tutan går igång. Inte bara en, utan varenda en i hela stan. Då vet man att klockan är tre på eftermiddagen och att det är måndag. Sitter här med en kopp kaffe och undrar vad man gör när det tutar halv två på en lördag? Lägger man sig under bordet tills det slutar, springer man ut och omkring, blir man rädd eller vad fasen händer!? Jag har ingen aning. Hoppas inte det händer. Idag gick det bra och jag kunde konstatera att klockorna gick rätt och att det verkligen är måndag. Tuuuuut!

Tre punkter efter det sista ordet blir som en liten lockelse. Jag blir själv nyfiken om inte meningen är fullständig. Vissa gånger kommer det även via sms, men då kan jag fylla i själv, oftast. Det kittlar lite extra att få veta något speciellt och är man först, så blir det ju ännu mer spännande. Ett äventyr, ja, det kan man verkligen säga. Vad är ett äventyr? När det händer saker man inte riktigt är förberedd på...när det händer saker hela tiden...möten med människor man inte trodde fanns...när man själv triggas igång av händelser och drar iväg i fantasin, som man aldrig tidigare gjort. Ja, det behöver inte vara en resa genom djungeln eller hoppa fallskärm. Det kan vara att servera havskräftor på en balkong och öppna en flaska bubbel tillsammans med en härlig person. Därifrån kan det bli ett riktigt äventyr. En helt vanlig vecka kan förvandlas till det häftigaste äventyr.

Japp, tiden rusar och nu har jag bott i denna lägenheten i precis två år. Dagen jag flyttade, var precis lika varm och skön som denna. Flytthjälpen stånkade och svettades som värsta idrottare. Känns inte som två år. Det har hänt så mycket grejer och jobbet har tagit mycket tid också. Det senaste året har varit det bästa på länge. Världens finaste människa kom och knackade på dörren. Ett toppenår och detta är bara början. Nästa flytt blir inte till en ny tvåa, det kan jag lova. Det får gärna vara fint väder, men det kvittar egentligen, bara världens finaste människa hjälper till att bära kartonger, framförallt sina egna, in i ett nytt hem. Puss älskling!