Livet som Blom

"Det huset vill vi ha!" Man blir inspirerad när man går på husvisning. Man ser sånt som inte finns där ännu. Hur det där rummet skulle passa till studio, det där utrymmet skulle man kunna göra om till...osv. Fantasin och drömmarna slåss i huvudet och i kroppen. Känslomässigt är det frustrerande, när man åter står på gräsmattan utanför och ser på objektet. Allt för många gånger får man vända på klacken och åka därifrån, med endast objektbeskrivningen i handen. Siffrorna mäklaren lämnar över, stämmer allt för ofta inte med verkligheten. Bankens krav sliter nästan hjärtat ur kroppen och "plopp" så är drömmen om ett fint boende ett minne blott. Nu överdriver jag en del, men det är fan inte lätt att spara dessa ofantliga summor som krävs, för att ens få lägga sin dörrmatta vid ytterdörren. Låter det som vi gett upp... nä, absolut inte. Det är bara att bita ihop och gå vidare och leta efter nästa objekt och hoppas på att verkligheten ser annorlunda ut då.

Det är väl så att de flesta av oss längtar efter goa grejer, i alla sammanhang. Antingen det har med mat, sol eller sex att göra. Ja, det finns ju fler sammanhang, så klart. Pratstunder man haft med någon eller några, som betyder något här i livet. En fikapaus ute på stan och härlig atmosfär. Så fort det har varit gött, så vill man tillbaka. Jag vill det i alla fall. Få uppleva saker om och om igen, sådana som är bra då alltså. Det är inte så lätt att förnimma någon direkt skön känsla, av något som inte skett. Bläddrade i min egen bok idag och där finns det upplevelser jag aldrig skulle vilja komma tillbaka till, men det finns många som jag önskar kunde få liv igen. Nedan kommer ett utdrag ur boken och den som inte får en go känsla av detta, ja, då undrar jag... "Vi har lagt tomatskivor på ett annat litet fat och efterrätten, i form av två flottiga wienerbröd, ligger på en guldtallrik. Hela världen är samlad på ett och samma ställe. Allt kretsar just nu kring fr

Det kunde jag aldrig tro, att jag skulle stå på en liten scen, i en gammal biograf, i Fritsla, tillsammans med en vacker kvinna, som dessutom är min fästmö och spela "I morgon är en annan dag", för drygt trettio pensionärer, som slurpade kaffe och smaskade hembakat. Det kanske inte är så märkvärdigt i sig, men det är lustigt hur händelserna staplas på varandra. Man drar i en tråd här och då händer det grejer där. Tankarna blir till verklighet och bevisen av tankens kraft, är bland annat en nedlagd biograf i Fritsla. Otroligt! Nu är det nästan mörkt ute, men jag tänkte lysa upp rummen med adventsljus i kväll. De står i fönstren och väntar på att få tändas. På söndag är dags att tända det första ljuset och det mysiga tar vid. Julkalender och pepparkaksmys och därtill en liten glögg, trevligt värre. Dagen innan spelar vi igen och det blir nog sista offentliga framträdandet för i år. Ser redan fram emot våren och dess utmaningar. Nya låtar ska skrivas och spelas in och ett bidrag

Herre gud, så gott! Energin kom tillbaka idag. Uppe med tuppen, nästan och morgonen började bra. En efterlängtad promenad, har ju varit krasslig i luftrören i över en månad nu, men idag kändes det gott igen. Rörelse är det bästa som finns. När jag kom tillbaka, åkte dammsugaren fram och vi tog en dans över golven. Fortsätter veckan så här, så blir det bra. I morgon ska vi spela igen och jag har lånat en liten smidig anläggning för det. En Bose 1, heter den tydligen. En större, men lätt låda i botten och så tre delar man sätter på varandra, så den blir nästan två meter hög, men bara 1 dm bred. Spännande! Kan inte dra på för fullt här i lägenheten, men det lilla jag provat, låter gött. Det blir en enkel spelning, med två röster och en gitarr och ett gäng med gråhåriga människor i publiken :) Snart dags för Hjem i ettan och därefter en god natts sömn.

Igår spelade vi igen och det gick bra, fullt ös med allsång och glada och trevliga människor. Kvällen blir ju alltid sen vid sådana tillfällen och energin förbrukas i takt med att låtarna framförs. Det har varit repetitioner under veckan och ca 45 låtar skulle in i huvudet och det känns verkligen. Att lära sig sina egna låtar är en sak, men att tolka och få något vettigt ur andras, är ingen lek. På tisdag ska vi spela på Röda Korset i Fritsla och ska där framföra låtar av Niklas Strömstedt... jag kände att det blev för mycket idag, när vi skulle gå igenom dessa alster och prestationen dök från tian. Det var ingen vattenyta, utan ett istäcke som väntade vid landningen. Jag har nosat lite på dem nu under eftermiddagen och visst ska det ordna sig. Det är så gott att ha tillgång till så mycket kärlek vid sådana här "svackor". Det tillför ny energi och det var väl då fan om vi inte ska skrämma liv i tanterna på tisdag. Eller som en av titlarna säger; Imorgon är en annan dag.

Sverige är ett litet land, om man tänker på kändisar. Eller kändisar förresten, i de kategorier där folk visar upp sig i olika sammanhang, musik, film, teater och sånt. Petra Mede är årets julvärd och då frågar jag mig, har vi inte sett och hört nog av henne? Per Andersson, komiker, är snart med i alla program och jag kan tycka att det räcker där också. Jag startade ett Instagramkonto, typ för ett halvår sedan och i många veckor följde jag bara de närmaste vännerna. Jag funderade så det knakade på vilka kändisar som kunde tillföra något i mitt liv. Det var stört omöjligt. Det har tillkommit ett gäng nu, men jag vet inte om det tillför något direkt. Bilder på Danny och Darin, när de har konsert eller flamsar runt på olika platser i världen, är det så roligt? Anders Bagge visar upp sina husdjur och tar knäppa bilder från sin plats i Idoljuryn. Niklas Strömstedt är just nu på turné med en psykolog och då plåtas scen efter scen och ibland en bild på frugan, dock med lite underfundiga komme

Det är skillnad på vad som verkligen upprör och inte. Just nu är det tiggare och tyfoner. Fattiga människor som av olika anledningar blir ännu mer drabbade. Naturens gång? Möjligt. Att sedan ett barnprogram skulle riva upp hela befolkningen. Man gör en lampa av en gammal docka. Ögonen sticks ut och huvudet skärs upp. Jösses! Är det ingen som har dödat myror, dragit vingarna av en fjäril eller fluga? Kanske inte i tv, men vad gör det. Ramaskri! Kolla nyheterna. Döda människor överallt, krig och förödelse. Vad är det mot en trasig docka?

För att ytterligare följa upp min fascination för dessa individer, tänkte jag bara spåna lite kring nya upptäckter. När man går in i ett sådant här avtal, med ett företag som säljer prylar via mun till mun, så innebär det att du ska följa en som redan gör detta. Han/hon har ringt dig och är alldeles hög på den information som han/hon fått. Allt har en grundregel; ge aldrig upp. Oavsett vad det kostar, så kör på bara och tänk att du redan har lyckats. Det som slår mig nu, när jag ser hur dessa "ledare" byter företag, är att de som verkligen ger upp, är just de som introducerade dig för branschen. Patetiskt, men så är det faktiskt. Och det som är konstigt, är att den lilla svansen som kommer efter, följer oftast med, utan att ifrågasätta. Varför byter de då företag, när just det är det absolut bästa som överhuvudtaget finns? Jo, de tjänar inga pengar, nu heller. De får en stor och dyr bil i bonus och den ska ju drivas, livsstilen är ändrad till det mer lyxiga och ansiktet utåt

Livet går framåt och innehåller fantastiska dagar och timmar. Kan inte ha det mycket bättre, skulle vara ett hus då :) men i övrigt är det kanon. Trots det, gluttar jag på tider som varit. Det gör vi nog alla lite då och då. Vi minns hur det kändes där och där, vi kommer ihåg lukter och vi minns små detaljer som alla andra har glömt. Jag har kommit på att det går att samla kraft därifrån, från de goda stunderna, när energin var på topp och allt var möjligt. Det är från olika åldrar, men i huvudsak är jag yngre hur som helst :) Kassen med gamla bilder kommer fram ibland och vips kommer alla känslorna på en och samma gång. En del har jag lagt åt sidan, av olika skäl, men det mesta är faktiskt sånt jag trivs med och kan se tillbaka på med ett leende. Jag vill inte tillbaka i den bemärkelsen, men visst kan jag sakna de höga skratten och alla galna upptåg. Jag vill framåt och hitta på fler galna upptåg och fullkomligt skratta käken ur led. Åldersnoja, nej, bara en kort överblick över vad ja

Det finns fina hus till salu, lite överallt. Klart är att drömmen inte alltid stämmer överens med verkligheten. Idag har vi varit på visning av ett trevligt hus. Det fanns ingen pool, ingen spa-avdelning och ingen studio, men det kändes trevligt. Bra med utrymme och stora rum, trots de få kvadraten. Vi ska väl suga på den karamellen och känna efter lite till. Ett hus ska vi ha, så långt är vi överens. Det underlättar i alla avseenden och jag kan få vara nära den jag älskar varje dag. Vad som gäller nu, är att kavla upp ärmarna och jobba på, så att kulorna trillar in. För en snyter inte ut betalningen ur näsan.

Upp och ner går livet, men när det går så mycket uppåt som det gör just nu, så blir det nedåtgående extra tydligt. Inga stora grejer jag bekymrar mig för eller över, men alltid finns det något. Har under veckan stött på en del märkliga människor och beslut, men jag accepterar det. Var och en har sin tro och övertygelse och det kan man inte göra något åt. Tyvärr missar de en massa och målar in sig i ett hörn, varje gång. Det är med förvåning snarare, som jag lämnar de åt sitt öde. Även i mitt fönster händer det grejer. Svårt det där med att få saker och ting att trivas. I mitt fall är det växter. Vissa växter kan man totalt glömma bort och det strålar och växer som tusan, medan andra kräver övervakning dygnet runt. Jaja, det blir väl att ta en tur till blomsteraffären. Puss och kram och trevlig helg.

Oj, vad tiden går när man har trevligt. Skräckhelgen gick förbi i ett nafs, men det känns ändå som att vi har utnyttjat tiden. Ljuset har lyst med sin frånvaro dock och det berömda höstrusket har infunnit sig. Samtidigt är det ganska mysigt, i alla fall inomhus, när man kan tända ljus och krypa upp i soffan och bara vara. Min lilla hals har sakta börjat komma tillbaka till verkligheten och nu hoppas jag den repar sig helt och hållet, då vi har tre spelningar inbokade, under en och samma vecka. I lördags fick vi suga i oss härliga havskräftor, tror det var fyra kilo, som vi tuggade, sörplade och sög på. Det var bjudning ute i skogen hos M´s far, väldigt mysigt och trevligt och framför allt, utan någon uppsträckt stämning. Det är skönt det. Vi tog välkomstdrinken på farstukvisten, medan veden brann och sprakade, i de fina "stålkorgarna. Lågorna skänkte oss också härlig värme. Kvällen for iväg och bilen gick hemåt vid 22-tiden. Lagom, då vi kom kl 17. De små busungarna somnade på tre

Det är förvånande hur många inte bryr sig. Städare är ett exempel. Finns säkert städare som är duktiga och noggranna också. På jobbet har grannföretaget valt att anlita städhjälp och det innebär städning av allmänna utrymmen och eget kontor. Det är en yngre tjej som gör jobbet. Hon är hyperstressad, röker och pratar i telefon hela tiden. Toaletten har sett ut som kriget både före och efter. Även idag var det slarvigt gjort och på handfatskanten låg ett långt mörkt hårstrå. Snabbt ska det gå. Fan vad jag blir trött på såna människor. Är de blinda? Vad tänker de med? Hur kan man bara gå vidare och tycka att man gjort ett bra jobb. Undrar om det är lika slarvigt hemma hos henne. Makalöst!