Livet som Blom

Nyårsafton infinner sig och helt plötsligt börjar hjärnan arbeta på ett märkligt sätt. Den hittar på saker som man ska göra nästa år. Det ska gås upp i vikt, ner i vikt, sluta dricka alkohol och träna nåt så in i helvete. Raketerna viner runt husknuten och champagnen bubblar i glasen och livet är extra festligt. Dyr och god mat, alla är glada och vid tolv ser man sin vän, älskade djupt i ögonen och lovar dyrt och heligt att nästa år kommer bli det bästa någonsin. Det är gott att vara lite rusig, lite tjohopp, sådär. Drick inte inför barnen. Varför inte? Det är så det är. Vem är du annars? De kommer växa upp och fira nyår. På sitt sätt. Det är inte så noga bara alla mår bra. Nu är det cirkus på tv. De små busungarna står i fönstret och tittar efter raketer på himlen. Jag mår bra och min älskling mår bra, det är tillräckligt för att kvällen ska bli perfekt. Nästa år blir som jag vill att det ska bli. Gott nytt år alla människor! ♡

Det går mot nytt år och det ser jag fram emot. Året som gått har varit bland det bästa i mitt liv. Fort har det gått, men vi har gjort så mycket roliga grejer. Härlig vår med spelningar, underbar sommar med sol och värme Och spelningar, en lika rolig höst också med spelningar och andra trevligheter. Under året har det funnits andra saker som engagerat och med facit i hand, så har jag bara slösat bort en massa värdefull energi, på ingenting. Jag har ett jobb där jag måste engagera mig, men det gör jag för att jag gillar det och att jag får mycket tillbaka. I övrigt har jag inte fått ett skit tillbaka, utan bara en massa huvudbry. I fortsättningen kommer jag inte engagera mig i något som inte ger mig något tillbaka. Känns det inte i magen eller jag inte ser någon form av återbetalning, så kommer jag bara gå förbi. Oavsett vad det gäller. Det är slut på dum-snällheten från och med nu. Låter det egoistiskt? Det är det inte, men väldigt själviskt och det är en jäkla skillnad.

En lugn morgon vid frukostbordet och en titt ut genom fönstret, gjorde att mungiporna drogs lite mer uppåt. Inget regn och lugn och ro. Sen ringde telefonen och vi fick en inbjudan till far. Det är alltid trevligt. Det var ett tag sedan vi sågs, trots att vi bara bor två mil från varandra, men det har sin förklaring. Han är en en eftertraktad föreläsare och kurshållare, så han har haft fullt upp, helt enkelt. Jag kan ärligt säga att så är fallet för mig också. Väl på plats, bjöds vi på en god lunch, med allt från sill, sillsallad, bröd, Jansons till köttbullar och potatismos med morötter. Till dessert blev det tomtegröt, smaskens. Man behöver inte gå hungrig därifrån. Under lunchen och kaffet, berättade far en massa historier, om allt mellan himmel och jord. Det är mest jord, om man säger så, för det är sant och egna erfarenheter. Speciella möten och patienthistorier och hur livet kan bli och te sig, beroende på vilka människor man träffar på och hur man svarar på olika frågor. Man sit

att julen nu är över redan? Annandagen bjuder väl bara på rea i elektronikaffären, eller? Igår satt vi inne som fångar och såg hur regnet for åt alla håll. Vi hann med en och annan tv-timme och en och annan kalori slank ner också. Det får jag ta tag i under veckan som kommer. Vi avslutade med Sällskapsresan, så kvällen blev inte särskilt lång, lagom tycker jag. Juldagarna går fort förbi och det är ganska skönt, samtidigt som det är gott att vara ledig. Imorgon blir det nog jobb en stund faktiskt och så ska jag ut och jaga oxfilé till nyårsmenyn. Tänk att det är andra gången som älsklingen och jag firar nyår. Snacka om att tiden rusar. Till våren är det två år sedan vi sågs första gången, vi räknar den 14 mars som den officiella mötesdagen :) eller hur :) Det vore gott om det stannade av nu, så man kunde njuta av allt, dubbelt och trippelt så länge, men charmen ligger väl i att växa och utvecklas tillsammans och uppleva livet. Det ser jag fram emot, så in i helvete. Nä, dags för en kopp

Julegröten puttrar på spisen och det är mer eller mindre mörkt ute. Regnet far på tvären och julstämningen är på minus. Ja, inte helt och hållet. Inomhus lyser ljusstakarna och klapparna är inslagna och nedpackade. Jag ringde far och önskade god jul och sen var det dags att hämta barnen på stationen. Värsta ovädret. Vidare till mor för julmat och umgänge och i år var älsklingen med några timmar. Härligt! Livet är helt oskrivet, vilket kan vara både spännande och mindre trevligt. Jag fick se ett ansikte idag jag inte riktigt kände igen. Det var inte det vanliga, "livet är verkligen underbart, eller hur! " Livet är orättvist ibland. Det är jul, men det betyder inget, om inte alla är som de brukar. Tradition vet ni väl. Svensson Svensson fick äran att liva upp stämningen, när vi åter sjönk ner i soffan hemma. Han håller hårt på traditionen, den där Svensson. Ett glas vin passar bra nu tillsammans med några chokladbitar. I sällskap av mina fina barn njuter jag och skänker en tank

Fullt upp idag, men det började lugnt med grötfrukost hemma hos älsklingen. Vi hann även provspela ett julklappsspel tillsammans med de tomtespända små busungarna. Väl hemma var det dags för röj. Inte musikmässigt utan mer åt det vardagliga pysslet. Tvätta, bädda och handla mat och en sväng med dammsugaren. Så nu när allt är klart sitter jag framför tvn och äter tillsammans med Plura och hans vänner. Trevligt. Ett glas vin och lite kyckling och pasta passar bra. Men nog hade det varit bättre med en riktig uppesittarkväll, tillsammans med någon ♡ snart så:-)

En dag i lugnets tecken. Bara slappt och slött inomhus, som tur är. Det viner runt husknuten och trädkronorna vajar ordentligt. En liten strimma av blå himmel och sol hann vi uppleva innan vi satte oss i bilen. Turen tog oss till ett mysigt litet hus i skogen där värmen mötte oss i hallen. Massor med god mat och fika. Julklapparna till barnen fick förtur, de blev nöjda. Därefter var det de vuxnas tur och i år var det dags att spela till sig en julklapp. En tärning avgjorde vem som fick vilken klapp. Spännande! Pulsen steg då paketen vandrade mellan deltagarna. Allt utspelade sig på tid. Roligt. Efter tjugo minuter satt jag nöjd med en låda, med sex flaskor vin. Härlig stämning i stugan och härliga människor. Mys! Nu är det lugnt i soffan.

Sådär ja, nu fick den också anmälningar. Årets julkalender. Vad är det för människor som har så svårt för livet och dess innehåll. Jag tycker att kalendern i år är väl genomtänkt och bildande. Många kluriga inslag som symboliserar både den gamla och nya tiden kring jul. Att det förekommer lite action eller att ett och annat ord kanske sticker ut lite extra, gör väl inget. Jävlar, sa till och med min mormor och hon var hyfsat religiös, ibland. Uppmaningar till vandalism, som någon anmälan innehöll, finns ju nästan dagligen i våra nyhetsprogram eller vilken annan film som helst. Papphammar slår sönder en hel lägenhet och de här snuttarna sändes på barnprogramtid. Stackars dessa människor. De har det inte lätt. Sitter fastnaglade vid tvn och med brevpapper tillhands för att skriva av sin inneboende ilska mot, allt. Puss på er och god jävla jul.

Mår jag när det är mysigt. Idag är det det. En lugn frukost och sedan gick dagen. Kvällen har innehållit julgransklädning, grilljering av skinka, en god kall öl tillsammans med godsakerna. Sill, skinka och vörtbröd, mums. Det är jul i lägenheten i Mark. Ljusen brinner i den öppna spisen, granen strålar och likaså min älskling. Julgodiset smakar härligt och nu drar vi igång Snowroller, bara för den lilla extra känslan av mys, jul och kärlek.

Det är roligt att få julklappar, men skitsvårt att köpa. Idag blir det sista rycket innan Tomten kommer. Jädra tur att det är lugnare idag, så jag hinner iväg. Nästa år ska jag börja köpa klappar i augusti. Snön får vi klara oss utan, ser det ut som. Lika gott det, blir bara kallt och eländigt, men fint och ljust. Trots allt, så står det några inslagna presenter här redan och det känns bra. Knalleland lär väl vara överfullt idag, men jag vet vad som ska handlas i alla fall. Vintertorsdagen fick vara igår. Förra året var det svinkallt och igår var det regn, det är kontraster det. Jaha, då ska jag ta på mig armbågsskydden och förbereda mig för julhandel. GOD JUL!

Det flödar julmusik ur radion, i varuhusen och det ena julprogrammet efter det andra fyller tvtablån. Kollade Pluras jul hos Måns igår och det var inte så dumt. Samma upplägg som brukligt, men trevligt. Det där musikmoment är extra mysigt. Det blir lite mer då, även om låtarna kortas ner. Jullåtar är en sak för sig. Jag är uppväxt med alla klassiker och blir nästan lite illa berörd när någon artist försöker sig på att göra en ny. Det blir krystat på något sätt. Jag har själv skrivit två stycken som inte är så dumma, men det är mer mina egna. Det är ändå en julkänsla över dem och det känns ordentligt när jag lyssnar på dem. Så, går det att skriva en ny jullåt? Vi får nog dras och glädjas många år till med de gamla vanliga. Det känns bra.

Grått och mulet hela dagen. Vi sov fram till nio, sen var det dags att gå upp och fixa frukost. Julgodistillverkning stod på schemat och därefter fika. Efter lunch åkte vi och tittade på en lägenhet. Förhoppningsvis blir detta ett spartillhåll fram till den dagen vi kan casha upp en bra slant i kontantinsats till ett hus. Drömmen lever mer än förut och jag längtar tokmö. Igår kväll fann jag en julklapp på Facebook. En fin gitarr var till salu. Jag slog till efter lite prutande och nyss var jag iväg och hämtade en ny kompis till de andra stränglådorna hemma. Trevligt! Puss Berit, ingen Fender, men dock en Ibanez.

Jag vet och du är dum i huvudet, som inte vet eller förstår. Hur kan man vara säker? Jo, jag har minsann läst broschyren. Om hur det funkar, vad det är i och hur otroligt överlägset det är. Nu kan jag övertyga alla jag känner för jag har varit på kurs och lärt mig. I broschyren står vad jag behöver veta. Jag är inte utbildad, jag är deltagare i viskleken. Jag tror på allt de säger, förblindad. Vem som än säger nåt så ber jag dem fara åt helvete eller gå med i tåget. Det är det bästa som finns. För alltid. Mirakel! Är du inte med, så fattar du inget heller, då är det bäst du är tyst. Den som behöver stå på en stol och skrika har det inte lätt. Hjälp, världen hör och ser mig inte. Då blir jag arg.

Om jag ändå hade ett par önskelistor. Under året hör man hur folk saknar det och det, men jag hinner aldrig skriva ner det och inte ens memorera heller. Vissa saker är ju akuta och då blir det de själva som rusar iväg och handlar. Fick ett par timmar idag, då jag kunde ta mig till stan. Blev jag lugnare av det? Knappast. Visserligen kom jag hem med en julklapp och det var ju bra. Vad tusan ska jag köpa? Till de som har allt är det extra svårt. De som ändå inte önskar sig nåt, ja känn på den. Under luvan är det hett nu kan jag säga. En fin gest är ju att skänka en slant istället. Hur glada blir de som väntat hela dagen på tomten då? Inte så. Tur att det inte är julafton i morgon...

Jag blir så trött på allt och alla ibland. När det går så långt att man börjar pilla i traditioner på ett högtravande sätt. Att förbjuda tomtar i luciatåget t.ex. Förra året fick pepparkaksgubbarna stryka på foten, av rasistiska skäl. De klippte även bort en tecknad figur i Kalle Anka. Var ska detta sluta. Är vi så rädda för allt? Var kommer dessa idéer ifrån? Vem orkar tänka ut de här förändringarna och hur fasen vågar de presentera dem? Lägg ner julen, påsken och alla andra högtider. Stäng biografer och bränn alla böcker. Det kan stå hemska saker i dem. Förbjud även musiker att skriva texter till sina alster. Stäng världen, vetja! Allt är upp och ner. Stäng världen, så kanske krigen också tar slut. För det är väl inte bra, att kriga. Tomtar och pepparkaksgubbar är väl tradition om nåt. Politiker och anvariga nötter, skärp er för tusan!

Tidigare inlägg bestod av tack till min fantastiska mormor. Många timmar och dagar har jag tillbringat i hennes och morfars närhet. När det nu lackar mot jul, så kan jag visa hur liten och söt jag var i mormors famn. Julgran var obligatoriskt och god mat. Nu minns jag kanske inte just något från detta året, för jag är bara runt året på bilden, men i övrigt kan jag säga hur det mesta både luktade och smakade. God jul!

Jag har en gammal skrivbok här hemma, den har tillhört min mormor. Där har hon skrivit dikter, i mängder. Många är andras verk, men de flesta är hennes egna. Alla skrivna för hand, i skrivstil. Det är en sådan där klassisk svart skrivbok, men den är omsluten av ett läderfodral. Mormor skrev alltid, hon gick omkring och gnolade på visor, spelade faktiskt gitarr också. Det fanns alltid ett citat tillgängligt vid fester och födelsedagar, trevligt och roande. En gång var vi ute på utflykt, jag, mormor och morfar och då diktade hon ihop ett par verser om mig. Jag har det papperet kvar fortfarande, det ligger i min plånbok, det skrevs -78. Så frågan är väl redan besvarad; från mormor, så klart. Och det tackar jag särskilt för. Det som en gång var ett taffligt plinkande på gitarr, har nu utvecklats till något  ganska bra. Välskrivningen i skolan, där jag alltid hade högsta betyg, kanske inte syns idag, men orden kommer ut i alla fall och har bildat sånger som jag har fått glädja andra med. Ta

Det känns lite extra härligt idag. Fast jag önskar att det kunde vara lika varmt och gott som då. Längesen jag var så pirrig och lugn på samma gång. Vilket väder, vilken god öl, vilka kyssar och blickar, alla log och var glada. En dag utan jämförelser. Solen värmde på den mexikanska båten och vi undrade nog båda två, är inte klockan tolv snart. En sällan skådad meny fanns på plats i restaurangen, senare på kvällen och blickarna var som spjut i luften. Mjuka sådana, med vadderad spets och det pirrade. Klockan blev tolv och vi gjorde det. Förlovade oss! Underbart! Vilken dag och framför allt, vilken kvinna! Idag är vi inne i vår sjätte månad som ett riktigt par. Puss och grattis till oss och till DIG! ♥

Pysslandet har satt igång på allvar i stugorna. Facebook och Instagram fylls med pepparkaksfigurer och glada barn som gör allt för att glädja sina föräldrar med dagispynt och slöjdprylar. Själv gjorde jag väl en och annan flirtkuletomte i skolan och de fick en särskild plats i granen. Även de taffligt gjorda små ljusstakarna, stod vingliga på matbordet. Dagen innan julafton var det dags att provsmaka skinkan och den fick för det mesta godkänt. Det var ingen "färdig" skinka då inte, utan det tog sin tid att fixa. Det var mysigt att känna hur bubblorna i julmusten for upp i näsan och kittlade. Granen var klädd och lugnet lade sig över det lilla samhället. På julafton var det ett himla åkande, hit och dit. Skönast var att vara hemma och hasa runt i gosekläder och varma tofflor. Jag har haft gran en enda gång sedan jag flyttade tillbaka. Det blir ingen gran i år heller. Jag får njuta av andras pyntade "juleträd". Det står en fin på torget och älsklingen ska säkert ta in

Det lackar mot jul, tätt följt av alla andra högtider. Vad är det som gäller då? Om man planerar resten av året, så är väl detta planeringens fader eller moder eller hens eller vad det nu finns för olika varianter. Jag känner att det inte längre spelar någon roll hur det blir. Julen kommer ändå. Var det bättre när familjen fanns? Egentligen inte, jo, på ett sätt så klart, men i övrigt var det ett jäkla pusslande och åkande för att få ihop alla möten och paketöppningar. Halva dagen här och halva dagen där och sedan var det dags för mellandagarna och nyår. Jösses! Kärnan är väl ändå att två av oss älskar varandra och allt annat runtomkring är bonus. Så är det nu i alla fall. Mina barn är stora och kan ta vara på sig själva och har dessutom egen vilja. Blir det timmar vi ses eller dagar, så är jag nöjd. Allt ordnar sig.

Ja, i alla fall ett litet. Igår gjorde vi en spelning igen och det gick bra, på det hela taget. Det finns alltid små saker som går att göra bättre. Det är skillnad på spelning och spelning. Det var lite mer nerv igår. Tror det berodde på att vi var inbjudna och inte hade koll på allt som hände. Hur som helst så gick det bra. Det var sista framträdandet för i år, vad vi vet i alla fall. Kan nog bli lite julmusik kanske, vid något tillfälle. Nu ska vi ägna oss åt varandra och så ska vi spela in lite goa grejer. Vi ställde klockan idag för att se på julkalendern. Kan säkert bli bra. Det är mysigt hur som helst när det går mot jul. Frukosten bestod av julgröt, så lite stämning blev det. En blåsig promenad på stan hann vi också med, innan M och busungarna gav sig av hemåt. Varannan vecka är det ju som gäller för de små liven. Så med ett avslut bakom oss, börjar vi om igen alldeles snart och ger oss in i ett nytt härligt år.

"Det huset vill vi ha!" Man blir inspirerad när man går på husvisning. Man ser sånt som inte finns där ännu. Hur det där rummet skulle passa till studio, det där utrymmet skulle man kunna göra om till...osv. Fantasin och drömmarna slåss i huvudet och i kroppen. Känslomässigt är det frustrerande, när man åter står på gräsmattan utanför och ser på objektet. Allt för många gånger får man vända på klacken och åka därifrån, med endast objektbeskrivningen i handen. Siffrorna mäklaren lämnar över, stämmer allt för ofta inte med verkligheten. Bankens krav sliter nästan hjärtat ur kroppen och "plopp" så är drömmen om ett fint boende ett minne blott. Nu överdriver jag en del, men det är fan inte lätt att spara dessa ofantliga summor som krävs, för att ens få lägga sin dörrmatta vid ytterdörren. Låter det som vi gett upp... nä, absolut inte. Det är bara att bita ihop och gå vidare och leta efter nästa objekt och hoppas på att verkligheten ser annorlunda ut då.

Det är väl så att de flesta av oss längtar efter goa grejer, i alla sammanhang. Antingen det har med mat, sol eller sex att göra. Ja, det finns ju fler sammanhang, så klart. Pratstunder man haft med någon eller några, som betyder något här i livet. En fikapaus ute på stan och härlig atmosfär. Så fort det har varit gött, så vill man tillbaka. Jag vill det i alla fall. Få uppleva saker om och om igen, sådana som är bra då alltså. Det är inte så lätt att förnimma någon direkt skön känsla, av något som inte skett. Bläddrade i min egen bok idag och där finns det upplevelser jag aldrig skulle vilja komma tillbaka till, men det finns många som jag önskar kunde få liv igen. Nedan kommer ett utdrag ur boken och den som inte får en go känsla av detta, ja, då undrar jag... "Vi har lagt tomatskivor på ett annat litet fat och efterrätten, i form av två flottiga wienerbröd, ligger på en guldtallrik. Hela världen är samlad på ett och samma ställe. Allt kretsar just nu kring fr

Det kunde jag aldrig tro, att jag skulle stå på en liten scen, i en gammal biograf, i Fritsla, tillsammans med en vacker kvinna, som dessutom är min fästmö och spela "I morgon är en annan dag", för drygt trettio pensionärer, som slurpade kaffe och smaskade hembakat. Det kanske inte är så märkvärdigt i sig, men det är lustigt hur händelserna staplas på varandra. Man drar i en tråd här och då händer det grejer där. Tankarna blir till verklighet och bevisen av tankens kraft, är bland annat en nedlagd biograf i Fritsla. Otroligt! Nu är det nästan mörkt ute, men jag tänkte lysa upp rummen med adventsljus i kväll. De står i fönstren och väntar på att få tändas. På söndag är dags att tända det första ljuset och det mysiga tar vid. Julkalender och pepparkaksmys och därtill en liten glögg, trevligt värre. Dagen innan spelar vi igen och det blir nog sista offentliga framträdandet för i år. Ser redan fram emot våren och dess utmaningar. Nya låtar ska skrivas och spelas in och ett bidrag

Herre gud, så gott! Energin kom tillbaka idag. Uppe med tuppen, nästan och morgonen började bra. En efterlängtad promenad, har ju varit krasslig i luftrören i över en månad nu, men idag kändes det gott igen. Rörelse är det bästa som finns. När jag kom tillbaka, åkte dammsugaren fram och vi tog en dans över golven. Fortsätter veckan så här, så blir det bra. I morgon ska vi spela igen och jag har lånat en liten smidig anläggning för det. En Bose 1, heter den tydligen. En större, men lätt låda i botten och så tre delar man sätter på varandra, så den blir nästan två meter hög, men bara 1 dm bred. Spännande! Kan inte dra på för fullt här i lägenheten, men det lilla jag provat, låter gött. Det blir en enkel spelning, med två röster och en gitarr och ett gäng med gråhåriga människor i publiken :) Snart dags för Hjem i ettan och därefter en god natts sömn.

Igår spelade vi igen och det gick bra, fullt ös med allsång och glada och trevliga människor. Kvällen blir ju alltid sen vid sådana tillfällen och energin förbrukas i takt med att låtarna framförs. Det har varit repetitioner under veckan och ca 45 låtar skulle in i huvudet och det känns verkligen. Att lära sig sina egna låtar är en sak, men att tolka och få något vettigt ur andras, är ingen lek. På tisdag ska vi spela på Röda Korset i Fritsla och ska där framföra låtar av Niklas Strömstedt... jag kände att det blev för mycket idag, när vi skulle gå igenom dessa alster och prestationen dök från tian. Det var ingen vattenyta, utan ett istäcke som väntade vid landningen. Jag har nosat lite på dem nu under eftermiddagen och visst ska det ordna sig. Det är så gott att ha tillgång till så mycket kärlek vid sådana här "svackor". Det tillför ny energi och det var väl då fan om vi inte ska skrämma liv i tanterna på tisdag. Eller som en av titlarna säger; Imorgon är en annan dag.

Sverige är ett litet land, om man tänker på kändisar. Eller kändisar förresten, i de kategorier där folk visar upp sig i olika sammanhang, musik, film, teater och sånt. Petra Mede är årets julvärd och då frågar jag mig, har vi inte sett och hört nog av henne? Per Andersson, komiker, är snart med i alla program och jag kan tycka att det räcker där också. Jag startade ett Instagramkonto, typ för ett halvår sedan och i många veckor följde jag bara de närmaste vännerna. Jag funderade så det knakade på vilka kändisar som kunde tillföra något i mitt liv. Det var stört omöjligt. Det har tillkommit ett gäng nu, men jag vet inte om det tillför något direkt. Bilder på Danny och Darin, när de har konsert eller flamsar runt på olika platser i världen, är det så roligt? Anders Bagge visar upp sina husdjur och tar knäppa bilder från sin plats i Idoljuryn. Niklas Strömstedt är just nu på turné med en psykolog och då plåtas scen efter scen och ibland en bild på frugan, dock med lite underfundiga komme

Det är skillnad på vad som verkligen upprör och inte. Just nu är det tiggare och tyfoner. Fattiga människor som av olika anledningar blir ännu mer drabbade. Naturens gång? Möjligt. Att sedan ett barnprogram skulle riva upp hela befolkningen. Man gör en lampa av en gammal docka. Ögonen sticks ut och huvudet skärs upp. Jösses! Är det ingen som har dödat myror, dragit vingarna av en fjäril eller fluga? Kanske inte i tv, men vad gör det. Ramaskri! Kolla nyheterna. Döda människor överallt, krig och förödelse. Vad är det mot en trasig docka?

För att ytterligare följa upp min fascination för dessa individer, tänkte jag bara spåna lite kring nya upptäckter. När man går in i ett sådant här avtal, med ett företag som säljer prylar via mun till mun, så innebär det att du ska följa en som redan gör detta. Han/hon har ringt dig och är alldeles hög på den information som han/hon fått. Allt har en grundregel; ge aldrig upp. Oavsett vad det kostar, så kör på bara och tänk att du redan har lyckats. Det som slår mig nu, när jag ser hur dessa "ledare" byter företag, är att de som verkligen ger upp, är just de som introducerade dig för branschen. Patetiskt, men så är det faktiskt. Och det som är konstigt, är att den lilla svansen som kommer efter, följer oftast med, utan att ifrågasätta. Varför byter de då företag, när just det är det absolut bästa som överhuvudtaget finns? Jo, de tjänar inga pengar, nu heller. De får en stor och dyr bil i bonus och den ska ju drivas, livsstilen är ändrad till det mer lyxiga och ansiktet utåt

Livet går framåt och innehåller fantastiska dagar och timmar. Kan inte ha det mycket bättre, skulle vara ett hus då :) men i övrigt är det kanon. Trots det, gluttar jag på tider som varit. Det gör vi nog alla lite då och då. Vi minns hur det kändes där och där, vi kommer ihåg lukter och vi minns små detaljer som alla andra har glömt. Jag har kommit på att det går att samla kraft därifrån, från de goda stunderna, när energin var på topp och allt var möjligt. Det är från olika åldrar, men i huvudsak är jag yngre hur som helst :) Kassen med gamla bilder kommer fram ibland och vips kommer alla känslorna på en och samma gång. En del har jag lagt åt sidan, av olika skäl, men det mesta är faktiskt sånt jag trivs med och kan se tillbaka på med ett leende. Jag vill inte tillbaka i den bemärkelsen, men visst kan jag sakna de höga skratten och alla galna upptåg. Jag vill framåt och hitta på fler galna upptåg och fullkomligt skratta käken ur led. Åldersnoja, nej, bara en kort överblick över vad ja

Det finns fina hus till salu, lite överallt. Klart är att drömmen inte alltid stämmer överens med verkligheten. Idag har vi varit på visning av ett trevligt hus. Det fanns ingen pool, ingen spa-avdelning och ingen studio, men det kändes trevligt. Bra med utrymme och stora rum, trots de få kvadraten. Vi ska väl suga på den karamellen och känna efter lite till. Ett hus ska vi ha, så långt är vi överens. Det underlättar i alla avseenden och jag kan få vara nära den jag älskar varje dag. Vad som gäller nu, är att kavla upp ärmarna och jobba på, så att kulorna trillar in. För en snyter inte ut betalningen ur näsan.

Upp och ner går livet, men när det går så mycket uppåt som det gör just nu, så blir det nedåtgående extra tydligt. Inga stora grejer jag bekymrar mig för eller över, men alltid finns det något. Har under veckan stött på en del märkliga människor och beslut, men jag accepterar det. Var och en har sin tro och övertygelse och det kan man inte göra något åt. Tyvärr missar de en massa och målar in sig i ett hörn, varje gång. Det är med förvåning snarare, som jag lämnar de åt sitt öde. Även i mitt fönster händer det grejer. Svårt det där med att få saker och ting att trivas. I mitt fall är det växter. Vissa växter kan man totalt glömma bort och det strålar och växer som tusan, medan andra kräver övervakning dygnet runt. Jaja, det blir väl att ta en tur till blomsteraffären. Puss och kram och trevlig helg.

Oj, vad tiden går när man har trevligt. Skräckhelgen gick förbi i ett nafs, men det känns ändå som att vi har utnyttjat tiden. Ljuset har lyst med sin frånvaro dock och det berömda höstrusket har infunnit sig. Samtidigt är det ganska mysigt, i alla fall inomhus, när man kan tända ljus och krypa upp i soffan och bara vara. Min lilla hals har sakta börjat komma tillbaka till verkligheten och nu hoppas jag den repar sig helt och hållet, då vi har tre spelningar inbokade, under en och samma vecka. I lördags fick vi suga i oss härliga havskräftor, tror det var fyra kilo, som vi tuggade, sörplade och sög på. Det var bjudning ute i skogen hos M´s far, väldigt mysigt och trevligt och framför allt, utan någon uppsträckt stämning. Det är skönt det. Vi tog välkomstdrinken på farstukvisten, medan veden brann och sprakade, i de fina "stålkorgarna. Lågorna skänkte oss också härlig värme. Kvällen for iväg och bilen gick hemåt vid 22-tiden. Lagom, då vi kom kl 17. De små busungarna somnade på tre

Det är förvånande hur många inte bryr sig. Städare är ett exempel. Finns säkert städare som är duktiga och noggranna också. På jobbet har grannföretaget valt att anlita städhjälp och det innebär städning av allmänna utrymmen och eget kontor. Det är en yngre tjej som gör jobbet. Hon är hyperstressad, röker och pratar i telefon hela tiden. Toaletten har sett ut som kriget både före och efter. Även idag var det slarvigt gjort och på handfatskanten låg ett långt mörkt hårstrå. Snabbt ska det gå. Fan vad jag blir trött på såna människor. Är de blinda? Vad tänker de med? Hur kan man bara gå vidare och tycka att man gjort ett bra jobb. Undrar om det är lika slarvigt hemma hos henne. Makalöst!

Jag trodde nästan det drog ihop sig till krig igår. Stormvarningarna stod som spön i backen och reportrarna såg allvarligt sammanbitna ut. Jag värmde vatten och tände ljus i lägenheten och en svag oro for i kroppen när vinden sakta ökade utanför. Samtidigt visste jag på nåt sätt att det hela var en aning överdrivet. Under tjugo minuter fläktade det på ordentligt, men inte som befarat. Som en större fis från vår Herre. Tänk vilken makt media har. Det är väl bra att de varnar och tar saken på allvar, men de borde väl ha större erfarenhet än det här. Man är inte strandsatt, så länge mobilnätet funkar. Så nattismess gick fram och jag kunde lägga huvudet på kudden i lugn och ro och somna. Först släckte jag så klart ljusen. Brandvarnaren behöver nya batterier så det var bäst så.

Ja, det är det väl. Vissa dagar är tunga och andra är lättare. Att skiljas, är att dö en smula, sägs det. Kanske inte så allvarligt, men visst känns det när hon åker. Hon känner också när hon åker. Det är väl härligt, att det känns. Det ska kännas, då blir också saker och ting gjorda. Vad gör jag här? Gör nåt åt det. Det ska jag, det ska vi. Nästa år är det 2014 och jag kan lova att tio år räcker fanimej att vänta, på det bästa livet, från det värsta. Musik, sång och kärlek, är bra ingredienser för att lyckas.

Människors välvilja blir ibland störande. Jag tänker på det ibland när jag i mitt arbete stöter på "kollegor" och pratar jobb i allmänhet. Många blir väldigt intresserade av det jag gör och breder på om hur de ska boka tid, mm. Jag är ofta snabb med att lämna visitkort och sedan höra av mig efteråt för att få någon form av respons på tidigare samtal. De smilar alltid lite extra och de säger, ja, det vore väl kul om vi kunde samarbeta och visst, nu vet jag vart jag ska skicka kunder med dessa problem, osv. När man sedan försöker få kontakt i ärendet, så väljer de att inte svara på mail eller ens i telefon. De har ingen aning om vad de missar. Träffar jag rätt person, så är ett samarbete att föredra så klart, vi kan båda tjäna pengar, men i motparten ser jag oftast bara att jag blir en belastning och de vill egentligen klara sig själva. Varför ens från början bry sig alls? Det blir så genomskinligt varje gång. Åh, kan jag få ditt kort, så jag kan höra av mig. Åh, det måste jag

Helgen har varit intensiv på sitt sätt, men härlig och utmanande samtidigt. Jag fick en febertopp i torsdags kväll och då vi hade en spelning bokad i lördags, kändes lite kymigt. Som tur var blev det inte så allvarligt, dock satte sig skiten på stämbanden i stället, vilket inte gjorde vårt framträdande enklare. Det blev succé i alla fall och det kändes riktigt kul. Alla var supernöjda och vi kände oss nöjda också. M fick jobba lite extra, då jag inte kunde få fram så mycket som ett pip under kvällen. Kämpade mig igenom ett par låtar tills rösten sade stopp. Då blir det ju dubbelt så bra nästa gång vi kör :) Mycket kånkande blir det också i sådana här sammanhang, men allt funkade som det skulle, vilket är en trygghet. Vi körde tillbaka ljusanläggningen igår och efteråt blev vi sugna på fika. Kaféet hade dukat upp världens kak och bullbuffé, så det var svårt att låta bli. Bilen hade vi parkerat precis utanför, så vi slapp att bära grejerna så långt. Den stod dock inte i vägen. Bäst vi s

Eller hur jag nu ska uttrycka mig. Man ser ju på tv hur kändisar och artister bär sig åt inför spelningar. De är rädda om sig och framför allt rösten, så klart, om det gäller sång eller tal. Lite så är det nu. M hade en förkylning på gång, men som vi tolkade som trötthet i rösten efter allt repande. Det håller sig där, än så länge. Jag har nu kurerat mig sedan i måndags, med diverse medel. Igår kväll var det traditionellt te och honung, tillsammans med extra järn och C-vitamin. Sjöng som ett tok igår och det känns idag, vet inte riktigt om det blir något av det, men tummarna bör hållas. Man blir lite nojig helt enkelt. Klart man inte vill sjunga med halsont. Handtvätt och undvika att ta i hand med snoriga människor. Kanske karantän i ett par dagar är ett alternativ. Nja, det ordnar sig nog, bara att kämpa på och bestämma sig för att hålla skiten borta.  Får väl fortsätta vara lite artistnojig :)

Undrar vad det är man jagar upp sig för? Det var ju tandläkardags idag. Redan vid tolvtiden kände jag mig nervös. Skulle vara där tio över tre. Momentet som sådant är det nog. Det luktar konstigt i lokalen och även om sköterskorna är trevliga, så är det inte kul. Tandläkaren var en trevlig prick. Något av en Jonas Gardell, fast från Värmland. Han sjöng och snackade om allt och var noga med att lagningen skull bli fiiin. Den andra var ju riktigt fuuul, sa han och skrattade. Nästan klara, så klappade han mig på kinden och sa att det nu var bara slutklämmen kvar. Allt blev fixat på ett kick och nu är lagningen fiiin. Det blir inte så farligt att ta sig dit igen. Inga hål, men ytterligare lagning behövdes. Jävla popcorn! Riktiga bovar, men sååå goda, som min tandläkare säger.;-)

Då var det dags att dra på sig handskarna och hämta upp dubbdäcken igen. Ringde och kollade tid igår och det skulle gå bra idag. "Det är drop in, så kom du vid 9-tiden." Perfekt! Lastade in hjulen i morse och drog iväg strax före klockan nio. Glad i hågen klev jag in på verkstaden och sa att jag ville byta hjul. "Jaha, men nu har vi två bilar inne som vi fixar med och jag är dessutom själv här nu. Kan du komma tillbaka kvart över tio?" Jag sa med viss förvåning att det går väl bra... jaha, bara att åka hem igen då. På med en kanna kaffe och fram med papper och kvitton, så länge. Konstigt det där med drop in. Vad betyder det egentligen?

Löften är ganska lätta att hålla...om det inte fanns en massa distraktion :) Det skulle ju vara träning och bra mat..och, ja, så är fallet. Det har varit mestadels bra grejer, dock slank det ner ett eller två glas vin i helgen, men i övrigt gäller juicer av rödbetor och morötter, mm. Idag blev det goda äpplen som fick bli flytande och det var fasiken inte dumt. Träningen då? Jodå, det har tränats. Joggning och cykling, samt styrkeövningar av olika slag. Känns härligt! I kväll är det musik som gäller, efter en god middag, bestående av lax och pasta samt broccoli. Nu ska jag sätta texterna i ordning, för tredje gången! Lite galande blir det sen, innan det är dags för sängen. I morgon väntar tandläkarbesök :/ blää! Inget allvarligt, men I hate tandläkaren! Byte av en lagning som de ansåg inte blev bra sist. Go kväll!

Igår märkte jag att det slank in lite väl mycket fika och annat onyttigt. Jag får dåligt samvete och tänker på vad jag själv säger till mina patienter. Nu är jag väl ingen slarver på det sättet, men det går väl upp och ner som hos alla andra. Den perfekta statusuppdateringen på facebook, är falsk. Det är inte en jäkel som lever det perfekta livet och mår som en prins. Älsklingen är på kurs i fyra dagar och det innebär en väldig massa träning och studerande, vad det gäller kropp och hälsa. Fick ett infall att sätta fart lite extra och messade, vi kör ett program i 30 dagar med träning och ordentliga matvanor och naturligtvis så lite fika som möjligt. Ett glas vin har ingen dött av, så lite mys får det allt bli, men i lagom doser. Detta börjar alltså idag och inte på måndag :) Stod nog i en minut och tittade in i kylskåpet och svepte över kexen som ligger där, men det blev en banan och en kopp kaffe. Frukosten bestod av ägg, macka, flingor och yoghurt och en kopp te. Så det så. Nu är det

Det är ett jäkla kämpande på dagarna. Samtidigt ger det mycket tillbaka, men fasen, det borde vara lättare. Det är klart att allt kräver arbete innan det blir något resultat. Det är inte bara att spotta ur sig en hit och sen sätta sig på rumpan och vänta på utbetalningen. Det finns väl ingen gräddfil i några sammanhang egentligen. Jo, om du ärver några miljoner, då är det en annan sak. Jaja, än har inte sista tåget gått. Det vore inte roligt att ha livet utstakat heller, i minsta detalj. Så det är bara att bita ihop och köra på som vanligt. Nångång lossnar det väl.

På något sätt är vi väl alla hjälpare innerst inne. Jag tror att de flesta skulle försöka göra något, om någon närstående, släkting eller vän, råkar illa ut. Trots det blir jag förvånad i många av dessa situationer. Det beror mycket på att rykten börjar smidas, så fort något är på gång. Då helt plötsligt blir det ett sorts avståndstagande eller ett par ryck på axlarna åt saken, de får väl ordna upp sina saker själva, typ. En annan del är att, för många tror sig ha kunskapen om vad som är bäst att göra. Personen som är drabbad, sitter ju oftast i klistret och kan varken försvara sig eller vara med i diskussionen. Klimatet i tonen hos de bekanta, vännerna, ändras på vägen och det kan gå så långt att det tycks att personen får väl skylla sig själv. Det finns situationer när detta inte råder, utan andra omständigheter styr och då kan man inte beskylla någon. Fler och fler blir inblandade och skapar sig en egen uppfattning om vad som pågår. Det är farligt. Den drabbade sitter inne med all i

Ja, så är det faktiskt. 2004 gick det åt pipan, med det mesta faktiskt. Ett år av bedrövelse och ett jäkla planerande hit och dit. Gråt och förbannelse och en känsla av misslyckande och att aldrig få ta del av något liknande igen. Nu är läget ett annat. Det ordnar alltid upp sig, hur bedrövligt det än är. Man får bita ihop, må dåligt och bara komma igen, så är det bara. Vi ger inte upp, vi människor. Ibland får vi en käftsmäll, vi får känslan av att någon trycker ner ansiktet under vattenytan, men när luften börjar ta slut, kämpar vi för att komma upp till ytan. Har man den motivationen med sig, då vill man leva och ha det härligt. Jag är välsignad med alla dessa människor i min närhet, som ger energi och kraft. Särskilt en människa, som jag inte kan tacka nog för att hon fanns där ute. Nu finns hon här inne, tillsammans med mig och det kan nu äntligen forma mitt liv på det sätt jag önskar. Jag har ju minst ett halv liv till att leva och då ska det fanimej levas ordentligt.

Godmorgon världen! Dags för en ny vecka med lite av varje på schemat. Jag ska agera lite datasupport strax, vilket innebär en tur till stan. Sedan är det städning av min gamla lokal och därefter jobb. Dagarna som gått har varit härliga. I slutet av veckan var det fest för hela slanten. Älsklingen fyllde år i torsdags och då firade vi ordentligt. Vi slog till med pizza fram på kvällskvisten och vet ni vad som serverades i glasen? Jo, Cava :) Spännande! Jag har aldrig druckit det. Och kan ni tänka er, det var riktigt gott. Som champagne, men sötare och mildare i smaken, inte den där beskan som kan finnas där i de torra vinerna. Perfekt! Så tack Plura för inspirationen. Vi fortsatte på det spåret under lördagen, då det var lite bjudning för födelsedagsbarnet. Trevliga förberedelser tillsammans med lillebror i familjen, som hade en ny bekantskap med två mango. Gott blev det och trevligt hade vi, hela kvällen.

Nu har jag kämpat på ordentligt. Skruvat, burit, släpat, torkat, dammsugit och lite till. Man tycker sig inte ha så mycket grejer, men när man väl börja bära, så är det en hel del. Kan säga att det känns väldigt bra att byta rum. Får börja om lite och ta nya tag, det är inte så dumt. Det triggar en lite extra faktiskt. Ska försöka ta ett litet tag i morgon fm också innan det bär av till min älsklingen. Jag är sådan att det ska gärna vara klart igår :) Det är skönt att det blir som jag tänkt också, allt får plats, förutom skrivbordet, så det åker väl till tippen på måndag om ingen vill ha det. Snart soffläge och lugna kvällen, så orkar jag ett varv till i morgon. Trevlig helg!

Men vad gött det är att sitta framför en brasa, dricka en öl och bara vara. Väl ombonad, så drar man på sig termobrallor och resten av vinterns och skidvärldens utstyrsel. Ut i backen, nedför backen, upp i liften och ner igen. Kvällen bjuder på bastu och mer godsaker i alla former. Ja, jösses, tänk vad de olika världarna har att erbjuda. I morse var det helt annorlunda. Vid en titt ut genom fönstret, så låg frosten som ett täcke över åkrarna. Natten var varm och mysig, men att komma ut till bilen, ta fram skrapan, utan vantar och sedan styra ut i landskapet, det var ingen höjdare. I hate kyla!! Ska man tolka detta som att vintern nu börjar närma sig? Usch! Tur att vi har mycket roliga grejer bokade, då kanske man glömmer bort skiten.

Hur man än vänder och vrider på saker och ting, tillfällen och händelser, så tror jag att förväntningarna finns där. Många säger, jag har inga förväntningar och blir då således utan, oftast. Förväntningar måste finnas i olika grader. Jag lade ut en tråd på en facebooksida där trubadurer samlas och frågade vad de tycker om att en ensam, eller två, spelar med bakgrunder och det visade sig vara en känslig fråga. Många olika åsikter spann loss. Jag struntar egentligen i vilket, men det är alltid kul att kolla läget. Jag har aldrig spelat med bakgrunder och det har alltid blivit hur bra som helst. Känns äkta och levande att kunna avvika från programmet. Vad förväntar sig publiken, gästerna? Det vet man inte, bara det känns rätt från ens egen vinkel och man tycker om det man gör, så blir det kanon. Ikväll ska vi öva lite mer, men bara en stund. Älsklingen fyller år idag, så det blir till att fira. Undrar vad hon har för förväntningar på kvällen och dagen som födelsedag?

En skön helg har förflutit. I lördags var det födelsedagsfirande, dock utan födelsedagsbarn... min son fyllde 20-år förra veckan och nu skulle de komma i helgen så vi kunde fira, men då slog förkylningen till ordentligt, så han blev liggande i stället. Vi firade ändå :) och sände tårta med bud. Gårdagen bjöd på lugn, men även utryckning till mor. Mannen i huset har haft bekymmer med kroppen under en tid nu och det går väl upp och ner, igår var det mest ner. Förvirrat var det och det kan man tänka sig med alla sjukhusbesök och mediciner. Det händer mycket skit omkring en just nu. Den ena efter den andra i ens närhet råkar ut för tråkigheter. Det är stroke och allt möjligt läskigt. Det får en att tänka efter en gång extra och hålla koll på sin hälsa. Ta varje dag och lev den som du önskar, för du har inte en aning om hur framtiden ser ut.

Det är spännande hur saker och ting går till. Särskilt när man pratar om kroppen och känslor. En vanlig eftermiddag har förflutit med allt vad det innebär. Lite mat, vila och musik. Musiken tog över tidigt idag. Det var nog ett mail som triggade först och främst. Det gällde att skriva musik åt någon artist, en tjej och de ville ha något åt Taylor Swift-hållet eller liknande. Slog in det namnet på spottan och lyssnade, ett par takter och under tiden pysslade jag lite. Gick förbi gitarren, fick en känsla i kroppen, plockade upp guran, stängde av datorn och började spela, nynna, fick till två rader direkt och melodin bara liksom självspelade och fortsatte. Det värmde på underifrån, från fötterna och sakta uppåt. Ändrade lite efterhand och skickade en fil till älsklingen att lyssna på. Fortfarande varmt och inspirerande. Till slut fanns det en vers och nästan en hel refräng, bara booom! (älsklingen gillade det hon hörde :)

Tidiga morgnar nu för tiden :) Det är inte dumt faktiskt att komma upp i ottan. Det tar ett tag att vänja sig bara. När jag nu är min egen, brukar jag inte skynda mig upp till jobbet. Ibland finns det ju dem som är morgonpigga och vill komma just i ottan. Har hunnit med mycket de här veckorna och det känns skönt att ligga i fas. Vi har mycket mycket musik att öva in också, så det har gått ett antal timmar till det. Igår lämnade jag ett par affischer till stället vi ska spela på i oktober och de är nyfikna på oss. Pratade redan om fler spelningar, härligt. Fick frågan om vi joddlar också :) njaa, inte så mycket. Kanske efter ett par glas vin :) Känner ni någon som spelar "ompa, ompa-musik" kan ni ju höra av er. Lunchen är avklarad och jag fixade lite morotsjuice till den, med den nya juicepressen. Smidigt och gott. Snart dags för massage :) på mig själv för en gångs skull. Puss!!

Det var höst, precis som nu och jag var på väg hem från skolan. Gulnade blad och löv låg på backen och asfalten var en aning våt. Skolväskan var lätt och det enda som låg i den var ett par gamla papper och en matteläxa. Ganska onödigt att ta hem den, för det blir inte rätt ändå, hur jag än gör. Det känns bra idag och det kan bero på att jag klarat mig hela dagen, från att bli knuffad eller retad. Fotbollsplanen jag går förbi, ligger öde och löpspåret som går alldeles intill är täckt med löv i olika nyanser. Livsfarligt att springa där nu. Väl hemma är det lugnt och stilla. Slår mig ner på sängen och tittar på mina grejer som står i den gula hyllan. Utanför fönstret kvittrar en och annan fågel. Timmarna går och snart är vi samlade, hela familjen, ja, vi tre. Kaffebryggaren slås på och Expressen prasslar mellan två händer. Det dukas fram lite fika. Några bullar, havrekakor och finska pinnar. Jag dricker läsk. Det är en speciell känsla, mysigt, inga bekymmer, inte direkt. Påtåren fylls i

Precis vad vi gjort idag. Efter en godnatts sömn, var det dags för en ny dag. Frukosten smakade bra och därefter satte vi köksredskapen i rörelse. Det skars kött och en massa andra tillbehör, som i slutändan skulle landa i en gryta. Under tiden som alla goa grejer omfamnade varandra i vatten, vin och grädde, ca tre timmar drygt, hann vi se Stig-Helmer story och ta en stilla kopp fika. Det känns mysigt att pyssla med sånt när vädret är som det är, höst. Till slut var det dags att äta och det smakade kanon. Inte kalkon... Jädrar vad mört oxkött blir när det får vara i fred. En härlig söndag börjar lida mot sitt slut och nu är det väldigt tyst i lägenheten. Det är trökigt när älsklingen lämnar och drar vidare mot en föräldravecka, men så är det. Så vad ska jag hitta på nu då tro? Får nog bli lite kroppsliga övningar och sätta fart på kroppastôllen igen, efter ett antal veckors vilande. På´t igen!

Det är härliga dagar som flyter på i livet. Igår eftermiddag, efter en ganska lång och slitig dag, så blev jag glad två gånger. Först knackar det som vanligt på dörren och min ängel kommer med ett stort leende. Jag håller just på att montera upp den nya juice-centrifugen. Sedan överräcker hon en stor bukett med blodröda rosor och då förstår man :) Vilken underbar människa!! Kvällen gick åt till låtval och Hollywoodfruar. Nu på morgonen var jag inbokad för att rätta till min atlaskota, som jag nämnde häromdagen. Det var en annorlunda, men skön och behaglig behandling. Det tog en timma och nu är kotan på plats och bilderna som togs efteråt, visade på en stor förbättring i hållning och muskelavslappning. Härligt! Än så är det liv i gubben :) Känns gött nu faktiskt. Firar med en kopp kaffe och en promenad till stan. Uppföljningsbehandlingen ska göras inom 4-6 veckor. Spännande.

Jag blir så trött. Jaja, jag behöver inte bry mig, men jag är lite fascinerad av en sorts människor. De som jobbar med nätverksmarknadsföring. Jag har några bekanta som fortfarande gör det. Jag har också gjort under ett antal år och vet vad det innebär, MYCKET JOBB! En sak till som slagit mig nu genom åren är, du måste kunna ljuga så in i helvete, vara orädd att förlora ditt rykte som människa, spela en roll och lära dig hur man försvinner ett par år när företaget, teamet, produkten, inte står upp till det du lovar och sedan ha styrkan att dyka upp igen, som gubben i lådan och göra om samma sak igen och igen och igen. Jag håller ett öga på de här människorna, som en gång var med och introducerade mig för denna verksamheten. De var med i Natures Own, de fick de högsta positionerna, de finaste bilarna och mycket mer och pratade och pratade. Sen gick de upp rök. De var med i Seven och pang så var de högst upp på trappan, samma personer återigen och sedan gick de upp i rök. Blåbärsföretage

Det här med komplimanger och att man tackar för nåt, är lite rörigt. När man får en komplimang så är det väl på sin plats att säga, tack. Ibland är det svårt och ibland känns det helt naturligt. Lyssnar på radion där jag är nu och jobbar. Där huserar Anders och Gry med flera. En lyssnare ringde in och skulle ge en kommentar i ett ämne och avslutar med att tacka för ett bra program, varpå Anders säger, tack själv. Tackar han också för ett bra program? Där skulle han så klart sagt, varsågod. Konstigt det där hur vi oftast bara upprepar det vi hör och inte tänker och tar in det först. När någon hejar, hallå, hallå! Då kommer oftast samma tillbaka, helt automatiskt. Tjenare!

Vilken helg! Soligt, varmt, mysigt, trevligt, eggande, energigivande, gapigt, ledsamt, roligt och helt fantastiskt. Ja, jag vet vad som väntar, där runt hörnet. Då vi befinner oss under samma tak. Det händer grejer mest hela tiden. Det vet jag ju sedan tidigare, men nu får man ta fram de där kunskaperna igen och träda in rollen som uppfostrare :) barn är härliga och konstiga. Man vet aldrig hur de tänker eller om de ens tänker :/ De är inte som vi vuxna, som ältar och vänder och vrider, innan vi gör något. De bara gör. Häftigt, egentligen. Idag hade jag bokat ett möte på något som heter Atlaskotan , mest för att det verkar intressant, men även för att kolla upp min egen kroppsliga status. Den får ju jobba en del och har jobbat, mycket. De gjorde en undersökning för att kolla att min atlaskota, alltså den allra översta kotan i nacken, satt som den skulle. Det gjorde den inte. Misstänkte det. De tog bilder från olika håll och jag fick stå på plattor som visade hur balanserad jag var. Ja

Alltså inte kläderna, utan själva bubblan, tillståndet, där jag befinner mig när jag skriver musik, just till mellon. Ska väl vara stor bokstav där också kanske. Mellon! Dags att göra ett nytt försök att få ut en låt till den stora massan av schlagerfolk. Vet inte riktigt vilken i ordningen, men det har blivit några stycken genom åren. Skam den som ger sig. Allmänhetens tävling kallas det för nu, innebär att man inte är etablerad låtskrivare, än :)  Så det snickras på ett par alster, som sagt. Man kan ju tycka att vi skriver väldigt bra låtar, vi tycker det i alla fall och då undrar man ju också vad andra egentligen tycker om det vi gör, på riktigt. Låtarna som skickas in och faktiskt kommer med till just denna delen av tävlingen håller inte jättehög klass. Eller så kan det vara så att de tar ut en dålig låt bara därför, så "vi andra" också kan få vara med, lite, på ett hörn. Vem vet.

Nu är det inte mitt huvud jag ska berätta om :) Även om det ibland känns lite urblåst. Nä, jag ska ju snart byta lokal för min verksamhet och för ett par veckor sedan började jag städa ur garderoben. Där fanns lite av varje och mycket skulle till tippen. Igår tog jag tag i klädkammaren här hemma och det blev ett par kassar också, med diverse grejer, skit helt enkelt. Fasen att man aldrig kan lära sig att ta det med en gång. Man är som en jäkla hamster. I morse tog jag tag i saken ännu mer och packade bilen full och körde en vända till Lusharpa (tippen). Därefter till jobbet och hämtade alla de kassarna och en vända till. Det märktes med en gång när jag kom tillbaka till jobbet att luften var bättre. Nu kan jag med ro plocka ihop lite annat, innan det är dags att flytta. Likadant här hemma. Det blir luftigare och man  skapar ett sorts vakuum, så att andra prylar eller vad det nu är, kan få plats. Samma i klädgarderoben...släng ut gamla grejer först, så blir det roligare att köpa nytt.

Ibland vill jag bara ge mig själv en örfil. Hallå! Vakna! Träffade på en granne på lunchen. Hennes dotter spelar och sjunger också och tog reda på när vi skulle spela nu i helgen som var. Hon var visst väldigt imponerad och sa att det var otroligt bra. Marie sjunger ju som en ängel,  fast tuffare ;-) i alla fall, så sa grannen i ett andetag att " du måste väl jobba också, inte bara spela". Jo jag jobbar också. Med den känslan av jävlar anamma gick jag upp till mig och det snurrar fortfarande i huvudet. Jag måste ju jobba också....måste jag det? Aarrrghhh!!

Det måste vara nåt fel! Det står inget i tidningarna om värmen vi har. Hemska tanke, om det nu är på väg att hända något, igen. 20 grader i september, kan detta vara möjligt. Nä, det måste bara vara fel, det blir varmare, ojojoj! Nja, det får väl vänta på sig med de där löpsedlarna eftersom presidenten är på besök. Under tiden kan vädret få vara "fel". Vad ska han här att göra, förresten? Fasen vad jag är dålig på att följa med. Har inget intresse alls. Det som ske det sker och det utan att jag behöver bry mig. Jag följer med, men inte i närheten av vad andra gör. Jag har fullt upp med mig själv och det som händer i min närhet, det räcker. En kaffe nu, lite vila och sedan på´t igen.

och i 15 år!! Eller va! Jo, så är det. Den lotten hade jag inte tackat nej till. Vilken lycka det vore. Vad gör man egentligen? Det måste vara grymt häftigt att se hur det tillkommer så stora summor på kontot, varje månad. Som det är nu, så hade det varit väldigt välkommet. En kontantinsats på ett hus, jajamensan! Ta det på kortet :) Vilket hus ska vi ta...ok, det blir bra. Ja, jösses! Det är alldeles för långt borta, en sådan vinst. Får hoppas på den lilla lottoraden som ligger och puttrar nu under ett antal veckor. Än har det ju gått bra...not! Hur man än vänder på det, så är pengar jävligt bra att ha.

Låter ju som en bra ide´. Finns ju olika sätt, så klart. Känner att kroppen har halkat efter några steg nu i sommar, trots att vi (jag) innan semestern sa att det skulle planläggas lite träning. Visst har det joggats ett tiotal gånger och visst har jag gjort lite armhävningar, men i övrigt så, njaa. Nya tag och skrämseltaktik, inte högt, men inombords. Skärpning nu Anders! Tänk på att du börjar komma upp i åren och att du bara har en kropp. Jösses, låter som när jag själv gastar på mina patienter :) Ok, jag ska, jag kan och jag vill. Bara en kopp kaffe nu till fikat, som inte var någon direkt fika. En liten fjuttig kaka och nu finns det inga kvar, dessutom. Jahapp! Då så tar jag mig i kraaaagen...

Det kräver sin man. Det kräver en insats. Det kräver lust. Nu kräver det också en kvinna. Att göra det. Men vi ska göra det. Då kommer adrenalinet. Det är så himla gött! Så, att få komma till...en scen, publik, applåder och musik. Väntar redan till nästa spening. Aaaaa!

Vad kommer den här otäcka människan att göra nu på dagarna? Vad får hon för arbetsuppgifter? Bläddra i papper, vad för papper? Vem har förtroende för henne? Jo, regeringen. Vad är det för dumjönsar som håller en sådan bedragare bakom ryggen. Allvarligt talat! Och därpå en lön på nästan 150 000. Hon fick väl sparken eller? Om jag sitter på mitt jobb och ingen kommer så får jag fan ingen lön. Hur gör man? Och skatt betalar jag så det står härliga till. Ger nog fan i det hädanefter. Varför ska jag försörja en idiot som ska ta hand om arbetslösa? Smutsigt värre är det. Hur kan man hålla på så i fem år utan att någon reagerar? Hon är inte arbetslös nu utan stängs in i en skyddad verksamhet där hon kan härja fritt och leva gott på en fet lön. Vad gör en generaldirektör i regeringen? Nu tänker de ut ett nytt jobb åt henne som egentligen inte finns. Blir så trött!!!!!

Det är så det ska gå till. Bara hitta det, peka och utropa ett glädjens tjut, det ska vi ha, älskling! Så vill jag det ska bli i alla fall. Hur möjligt det nu är, vet jag inte, men visst finns det en möjlighet, det gör det alltid. Det vore så skönt bara att få säga det, slänga fram plånboken på disken och casha upp, just like that. Pang, iväg och hämta nyckeln, nu! Älsklingen hänger efter som en fladdrig halsduk, in i ett rum, ut och in i nästa. "Här kan vi ha vår studio!" I nästa rum växer en öppen spis ända upp till taket. "Här ska vi ha fest, det kan jag lova"! Vi byter håll och springer upp för trappan, en stor trappa i trä och en massa fina detaljer på, ända upp, fort. "Här kan du stå och sjunga för gästerna när de kommer!" Det tar aldrig slut, det är fint, det är stort, det är mysigt... allt på en gång. Det är allt på en gång.

Tog en sväng till matbutiken på förmiddagen. Började plocka bland grönsakerna och frukten. Vid slutvarvet stod jag och letade efter ekologiska bananer och då såg jag en man i ögonvrån som var på väg mot mig. Jag tittade upp och mötte ett bekant ansikte, från länge sedan. Han heter Leif och är far till mina plastkusiner, eller hur man nu säger. "Hej, det var längesen man såg dig!" Jag svarade ungefär samma och sträckte fram handen och fick ett löst handslag. Därefter, precis när jag väntade mig några frågor, så styrde han rakt mot salladen, mumlandes, letade upp ett salladshuvud och vände på klacken och gick mot sin vagn en bit bort. Jag stod kvar med munnen öppen och handen fortfarande framför mig, som i ett handslag. Han gick. Jag tänkte, han kommer väl tillbaka och pratar lite, men det gjorde han inte, han gick. Kan tillägga att vi har umgåtts massor när jag var mindre och upp till kanske 15-16 år. Fester, födelsedagar och allmänna tillställningar, hur mycket som helst. Mär

Delar man in året i veckor, känns det inte som året är så långt faktiskt. Och det vill man ju att det ska vara, långt alltså. Det ska ta tid att gå igenom ett helt år. Fantastiskt hur fort man betar av en vecka. Dagarna fylls med både det ena och andra och timmarna rusar. Det var ju inte länge sedan det var måndag. Vi har haft en härlig vecka. En joggingtur blev det, trots allt. Det var tungt efter en veckas uppehåll, men efter första varvet lossnade det. Som tur var det inte benen som lossnade. Fredagen var förträfflig. Kort arbetsdag och massor av njutning senare på dagen. Ett besök hos George´s träkolsgrill, med supergod mat, oxfilé på spett och gött vin. Älsklingen satsade på entrecote och blev mycket nöjd. Kvällen avslutades med bio och tillsammans med Hudikgänget och en förträffligt deprimerad Per Moberg, fick vi en lektion i kärlek och kramar. Fin film. Helgen i övrigt har gått i lugnets tecken. Några små plink och sång har det också blivit, då vi måste vara  på hugget den 31:e

och in med det nya, låter väl härligt. I december är det 8 år sedan jag flyttade "hem" igen. Det har hänt mycket under dessa år, det kan jag lova. Det mesta är positivt, men även mindre roliga saker. Sånt är livet. Året som gått, har varit det mest händelserika och det känns verkligen. Det kommer inte bli mindre händelserikt de kommande åren, det kan jag nog lova. Just nu håller jag på att städa ur min gamla lokal, där jag har min verksamhet. Och det känns himla gott. Nu blir det ingen längre flytt, bara till lokalen intill, men jag får ändå en chans att rensa och slänga och sedan börja om från början. Det är alltid jobbigt att ta tag i saker, men när det väl görs, då är det gött. Jag bäddar lite för framtiden, ett steg i taget. Samtidigt som vi letar efter ett gemensamt boende, så tänker jag mig ett större arbetsområde. Borås får bli min arbetsplats till största delen och boende och nya utmaningar får ta plats någon annanstans. Livet får inte stanna upp, för då blir det tråk

Ni vet säkert hur det är. Man sitter och funderar på olika projekt och det ena efter det andra ratas för att det inte känns tillräckligt stort och svulstigt. Jag har haft många järn i elden under åren. Det har varit allt från små konserter, till större evenemang, författande av en bok, mässor och en massa andra grejer. Ibland har jag känt mig lite besviken och själv tyckt att det inte var något särskilt, medan andra har sagt, hur fasen lyckades du med, vad bra det var, osv. Sedan har jag mer och mer insett att det enkla är det bästa och att det enkla går att göra till något riktigt stort och bra. En del konserter som jag varit på, har frångått allt vad svulstighet heter och det har blivit den bästa av upplevelser. Så just nu sitter jag och spånar på hur vi ska kunna lyfta vårt musikprojekt ytterligare. Inget kommer avslöjas här, så ni får allt komma och titta och lyssna. Puss så länge!

Jaha, tänker du, nu har han fullständigt snöat in och hamnat i kiss och bajsåldern igen. Så är inte fallet :) Läser en bra bok nu, boken om Kiss, en av dem, kanske man ska säga. Den osminkade sanningen heter den. Den handlar om rockgruppen som ingen trodde på egentligen. Från början var det fullständigt kaos när de spelade. De hittade på sina kostymer och sminkningar och det såg tydligen bedrövligt ut från början. Musiken lät inte heller särskilt bra, men alla i gruppen hade en sak gemensamt, att lyckas och aldrig ge upp. De tog varje speltillfälle de fick och utvecklade sina karaktärer och gav sig fasen på att lyckas. Det fanns folk omkring dem, som också såg det geniala i deras shower och musik och som hjälpte dem att komma vidare. Med facit i hand kan man nog säga att de lyckades. Även om jag tycker det kanske räcker nu och att de bara upprepar sig, år efter år. Det är som jag beskriver det i början just nu, lite kaos och lite hur som helst, men det börjar ta form med vårt musikproj

Bengtsson hade bott i samma hus i mer än tio år. När han flyttade in, hade han den finaste gräsmattan man kan tänka sig. Inget ogräs, bara en och annan liten maskros, men de fick vara kvar på grund av sin vackra färg. Inte heller några skadedjur, som sork eller annat fanns. Allt eftersom åren gick blev mattan sämre och sämre. Den vissnade och blev brun och en del ogräs började komma. Bengtsson förstod ingenting och åkte som vanligt iväg då och då och kunde vara borta i veckor utan att komma hem. Han blev lika besviken varje gång han kom hem och såg hur gräsmattan såg alltmer ledsen ut. När Bengtsson var borta, passade Olsson på att smyga förbi och vattna lite och strö ut lite nya gräsfrön, här och där. Detta märkte inte Bengtsson, trots att han gick en inspektionsrunda varje gång han var hemma. På vissa ställen blev mattan grön igen. I all besvikelse bestämde sig Bengtsson för att sälja huset och vem stod först i kön, jo Olsson. Efter ett tag var gräsmattan som ny igen. Grön och fin oc

Det blev en lååång fredag. Vardagssysslor, som jobb och lite annat, skulle ju avlösas av lite trevligt umgänge frampå kvällskvisten. Vi mötte upp ett gäng glad människor på badet i Kinna. Där gladdes vi åt barnens lek i poolen och satt och småtjattrade lite. Senare var det dags för käk och vi åkte alla till den lokala pizzerian. Väl inhandlat bar det iväg hem till en av familjerna. Vi hade stoppat ner en flaska vin om nu andan skulle falla på. Så blev det inte, men M fick ett litet glas vitt ändå. Jag avstod och drack vatten. Barnen for runt i trädgården där det fanns allsköns klättergrejer. Precis när den fina hallonpajen dukades fram och kaffet var upphällt, så hördes lite gråt utifrån. Känslan av att något mindre bra hade hänt infann sig. Mycket riktigt. M's lille grabb hade fallit illa och den lilla armen hängde oroväckande. Bruten. Det blev ett abrupt slut och med ilfart till Borås väntade en lång kväll. Lyckligtvis kom vi in väldigt snabbt och lille E klarade situationen gala

Ska först bara referera till min underbara fästmös blogg igår. Såna rader gör det lättare att ta sig fram i livet och gör att hjärtat nästan brinner. En sådan människa, är det absolut mest värdefulla, som överhuvudtaget går att finna. Tack älskling! Så till tiden... igår tänkte jag planera för idag. Plockade fram kläder och lite annat. Det vankas fest och gemenskap senare i eftermiddag/kväll och då kan det vara bra att vara förberedd. Tänkte inte så mycket på det igår och lade inte fram allt, utan tänkte igen, att i morgon finns ju tid på morgonen. Vaknade i tid och tog det lugnt. När jag var klar med frukost, så hade jag en hel timme tills jag skulle vara på jobbet. Jaha, och nu då!? Jag skulle ju förbereda, men inte då. Slappade bara och lät tiden rinna iväg. När det då inte finns tid, då ska man klämma in allt på en gång och blir stressad i stället. Jag hade mått väldigt bra med ett antal miljoner på banken, inte för pengarna direkt, utan för tiden som jag kan få för dem. Fasen vad

Host, host, host! Just nu går det knappt att sitta på balkongen. Det finns rökare i huset och gubben under mig och även ett nytt, äldre par under honom, röker så det står härliga till. De njuter väl en kopp kaffe eller en öl, kan jag tänka. Det ryker in i min lägenhet, för jag bor högst upp. Vore skönt att kunna ha öppet balkongen och få lite frisk luft. Jag är inte så känslig annars, men när det börjar osa i hela lägenheten av cigarettrök blir jag förbannad. Satte upp en snäll lapp i trapphuset, men det gjorde ingen skillnad. Hyresvärden tog till och med ner den häromdagen. Nästa steg är att ringa och be dem sätta upp en askkopp utanför dörren, så att herrskapen kan ta sig en promenad, ut i friska luften och ta sig en cigg. Det är precis som att vi andra inte existerar. Även om jag skulle banka på dörren och säga till, så tror jag inte det skulle bli ändring. I hate rökare! Arroganta, dumma, trögisar, är vad de är. Alla dessa gifter gör att de blir ännu trögare i skallen. Hoppas de gå

Jodå, där satt de båda, Tomas Ledin och Jörgen Ingeström, vid bordet. Jag fixade med lunchen och till detta festliga tillfälle vankades det fiskpinnar. De blev lite si och så och av någon anledning var det olika storlekar på dem. Jörgen är en gammal skolkamrat från Sparsör, där jag bodde som liten. Han bodde några kilometer från mig och gick i parallellklassen. Det hände att vi umgicks och självklart var man nyfiken, då Jörgen är ett musikaliskt geni. Han spelade både gitarr och keyboard då. Nu är det mest keyboard och dragspel, i Ledins band, sedan 20 år tillbaka. Häftigt. Vi satt och åt tillsammans och både Tomas och Jörgen skämtade glatt. Vid köksbordet i min lägenhet kan allt hända. Tyvärr så ringde klockan innan vi hann vidare i vår diskussion om nästa turné. Drömmar är härliga ändå och konstiga :) Tomas Jörgen Ingeström

Insåg igår kväll att det fanns en del att göra idag. Duktiga lilla jag, skrev således en lista över dagens sysslor. I morse gick det lätt att komma upp, men sedan bromsades hastigheten allt eftersom. Det finns mycket annat som är roligare än att samla ihop papper och registrera betalningar, trots att det Måste göras. Och nu sitter jag här :) Semesterlunken sitter nog kvar i både ben, armar och huvud. Dessutom är det gött väder ute och blickarna ut genom fönstret gör att jag längtar ut mer för varje timme som går. Tog en cykeltur innan till jobbet och fixade lite och kände att solen var riktigt varm och god. Nä, nu får det fasen vara nog, nu tar vi tag i det här eländet och färdigställer det som ska göras, sedan går det bra att lata sig.

Tänk vad magiskt det är med de sista dagarna på semestern. Inte magiskt i den vanliga bemärkelsen, men just att det ligger så mycket oro och "jag vill inte" över det hela. Klart att det inte är roligt när det väl är den sista söndagen på en fyra veckor lång ledighet, men inte ska det behöva framkalla så många olustkänslor. Trivs vi inte med våra jobb? Vill vi egentligen bara gå och dra benen efter oss o trettio graders värme, ligga på stranden och njuta av medhavd fikakorg, glida in på närmsta pub och plocka en pilsner, umgås med vänner runt grillen, sitta och läsa en god bok och bara vara. Är det så? Träffade en kille idag med sunt förnuft, som tyckte att vi skulle ha fyra veckor ledigt på sommaren och fyra på vintern, bra idé. Ändå så är vi så stolta över vårt jobb när vi väl kommer in i den diskussionen och då är det ingen semester med bilden. Då är vi grymma på det vi gör. Jag gör likadant nu. Sitter och suger ut det sista av ledigheten. Ett glas rosé får avrunda, en god

Trots värmerekord, så tog ändå sötsuget över igår. Flera gånger faktiskt. Vi solade oss ett par timmar och där i picknickkorgen samsades två stora räkmackor och en liten bit kladdkaka. Det smakar bra utomhus. Väl hemma väntade vi oss ett ordentligt åskväder, men efter ett par fjösiga knallar så insåg vi att det skulle utebli. Vad som då inte uteblev, var fikasuget. Iväg till butiken i full fart och sedan slog vi efter recept på havreflarn. Herre jösses, hur svårt kan det vara. Det har man ju gjort några gånger. Efter att plåtarna varit inne i ugnen, så undrade vi vad som gick snett. De såg mest ut som högar av smet med lite knäckigt runt. Underskatta aldrig havererade havreflarn. Gott var det och passade perfekt till glass och en god drink.

Skaldjur är ju det nyttigaste man kan äta och vi har verkligen gjort slag i saken i sommar. Alldeles nyss slank det ner en rejäl räkmacka, inköpt på Skene Järn, av alla ställen. Blev lite extra järnberikad då. Här vid Öresjön är det fint. Det fläktar på ordentligt, men det är bara gött. Det är ingen stark sol, så temperaturen är behaglig. Kan tänka mig att vi suger lite extra på den här dagen och helgen. Ett immigt glas vin vore inte dumt, när jag tänker efter. Nästa vecka ska jag leta efter mina muskler, som tydligen också har tagit semester. Hittelön utlovas till mig själv, i form av en öl, nästa helg, då jag troligen funnit de små liven igen.

En dag på stranden med kärleken. En god glass på Tre toppar. Underbar värme och i övrigt en fantastisk sommar. Ett par kalla öl slank ner tillsammans med god mat och lite jordnötsringar som efterrätt. Synd och skam är att semestern börjar lida mot sitt slut. Dagarna blir lite kortare och arbete står för dörren. På måndag är det dags igen. Jag vill inte, men ändå på nåt vis. Gott med rutiner. Semesterträningen gick åt pipan, dock har joggingskorna faktiskt använts en del och det är bra. Jag vill och det är bra.

Och hur stor är oddsen att vinna en miljon på Lotto? Ungefär lika stor som att jag skulle träffa världens finaste människa. Vad ännu mer otroligt är, att hamna på lunch, med en av Sveriges största stjärnor,  om man backar till sjuttiotalet. Lena Andersson var riktigt stor och hamnade i gott sällskap,  musikaliskt sett, med Björn och Benny. Jag har då tagit dessa två giganter i hand idag, kan man säga. Energin finns säkert kvar. Att sitta bredvid henne kändes lite speciellt. Jag var inte så gammal när hon sjöng i radion, men jag minns det, så klart. Hon var med Abba på turné, det är stort, jösses. Idag åt vi kycklingfile och potatis tillsammans och hon frågade om vår musik, det tycker jag är stort. På Getterön, på en lunchservering, en helt vanlig onsdag, i juli. Jag tog vara på all energi jag kunde där vid bordet. Det bar frukt senare på kvällen. Jag och Marie skrev en låt, inspirerade av dagen och det bara på tre timmar. En riktigt bra låt, dessutom. Ett gott öl och lite rose' hjä

26/7 förra året, stod jag bakom scenen på torget. Det var en torsdag och vi skulle delta i Svensktoppen Nästa. Spänningen låg som ett varmt och härligt täcke över oss alla. Sommarvärmen slog till ordentligt också samma dag och gjorde sitt till. Lite nervöst och pirrigt var det och jag tror att vi alla var extra förväntansfulla på resultatet. Låten satt som en smäck på repet några dagar innan, så det kändes bra. Det var mycket som hände den dagen, förutom att vi fick rocka loss ordentligt inför några tusen människor. Känslorna i övrigt bubblade som den värsta vulkanen och jag vet att en person till i gänget hade samma upplevelse. En heltokig dag, på ett positivt sätt, så klart. Det är nästan som en årsdag i sig, att fira, att minnas. Att det är ett år sedan, känns helt galet. Tiden har rusat som det värsta snabbtåg, fast vi har hållit oss på spåret hela tiden, stenhårt. Utanför fönstret har hemliga utflykter, spelningar, övernattningar med show, bröllop, förlovning, sol och bad, restaur

är jag ingen... men det är inte dumt att springa en sväng då och då. Igår blev det 2,5 km vid Kypesjön och det kändes riktigt bra. Dagen innan blev det bara drygt 1,5 km, men det gäller att ta det sakta efter fyra års uppehåll. Dottern däremot, drar iväg ordentligt, men hon har legat i bra också, tränat flera gånger i veckan och klämde över milen för ett tag sedan. Det får ta den tid det tar för mig. Bara skönt att kunna göra något annat, mer än promenad och styrketräning. Strandvädret uteblev idag, så det har varit slappt och slött framför tv:n och på balkongen. Lunch väntar och sedan en fika hos mor. Därefter är jag allena igen, då dottern far hemåt. Kanske jag får besök av sonen på lördag, vi får se hur det blir.

Sommar och strandbesök brukar innefatta läsning av olika slag. En och annan skvallerblaska, men oftare en bra bok. Igår blev jag äntligen klar med biografin av Keith Richards. Det är en mastig, men intressant bok. Det tog nästan ett år att komma igenom den. Då har det så klart varit många och långa pauser mellan läsningarna. Nu är det Dan Brown som gäller. Inferno. Den utgår från Dantes poem Helvetet. Spännande läsning må jag säga. Har läst alla tidigare böcker av Brown. I skuggan på balkongen plöjs nu den ena sidan efter den andra. I kö på bokhyllan ligger en bok om Kiss, en om AC/DC, så det finns att göra.

Det regnar inte, jag mår bra, sommaren är precis som jag vill att den ska vara och nyss tog jag tag i mig själv ytterligare ett par snäpp. Hälsan framför allt, brukar det ju heta. Har sökt efter ett par nya joggingskor och idag fann jag ett par som passade. Funderat länge på om det är lönt eftersom mitt knä, tidigare år, inte varit bästa vännen. Märkligt hur bra man är på att få andra att röra på sig... På med skorna och iväg runt sjön och det gick faktiskt riktigt bra, förutom att jag känner mig liite tyngre i kroppen än för fyra år sedan. Flåset finns där någonstans och nu gäller det att hitta det bara :) Ett steg i rätt riktning