Livet som Blom

Det kräver sin man. Det kräver en insats. Det kräver lust. Nu kräver det också en kvinna. Att göra det. Men vi ska göra det. Då kommer adrenalinet. Det är så himla gött! Så, att få komma till...en scen, publik, applåder och musik. Väntar redan till nästa spening. Aaaaa!

Vad kommer den här otäcka människan att göra nu på dagarna? Vad får hon för arbetsuppgifter? Bläddra i papper, vad för papper? Vem har förtroende för henne? Jo, regeringen. Vad är det för dumjönsar som håller en sådan bedragare bakom ryggen. Allvarligt talat! Och därpå en lön på nästan 150 000. Hon fick väl sparken eller? Om jag sitter på mitt jobb och ingen kommer så får jag fan ingen lön. Hur gör man? Och skatt betalar jag så det står härliga till. Ger nog fan i det hädanefter. Varför ska jag försörja en idiot som ska ta hand om arbetslösa? Smutsigt värre är det. Hur kan man hålla på så i fem år utan att någon reagerar? Hon är inte arbetslös nu utan stängs in i en skyddad verksamhet där hon kan härja fritt och leva gott på en fet lön. Vad gör en generaldirektör i regeringen? Nu tänker de ut ett nytt jobb åt henne som egentligen inte finns. Blir så trött!!!!!

Det är så det ska gå till. Bara hitta det, peka och utropa ett glädjens tjut, det ska vi ha, älskling! Så vill jag det ska bli i alla fall. Hur möjligt det nu är, vet jag inte, men visst finns det en möjlighet, det gör det alltid. Det vore så skönt bara att få säga det, slänga fram plånboken på disken och casha upp, just like that. Pang, iväg och hämta nyckeln, nu! Älsklingen hänger efter som en fladdrig halsduk, in i ett rum, ut och in i nästa. "Här kan vi ha vår studio!" I nästa rum växer en öppen spis ända upp till taket. "Här ska vi ha fest, det kan jag lova"! Vi byter håll och springer upp för trappan, en stor trappa i trä och en massa fina detaljer på, ända upp, fort. "Här kan du stå och sjunga för gästerna när de kommer!" Det tar aldrig slut, det är fint, det är stort, det är mysigt... allt på en gång. Det är allt på en gång.

Tog en sväng till matbutiken på förmiddagen. Började plocka bland grönsakerna och frukten. Vid slutvarvet stod jag och letade efter ekologiska bananer och då såg jag en man i ögonvrån som var på väg mot mig. Jag tittade upp och mötte ett bekant ansikte, från länge sedan. Han heter Leif och är far till mina plastkusiner, eller hur man nu säger. "Hej, det var längesen man såg dig!" Jag svarade ungefär samma och sträckte fram handen och fick ett löst handslag. Därefter, precis när jag väntade mig några frågor, så styrde han rakt mot salladen, mumlandes, letade upp ett salladshuvud och vände på klacken och gick mot sin vagn en bit bort. Jag stod kvar med munnen öppen och handen fortfarande framför mig, som i ett handslag. Han gick. Jag tänkte, han kommer väl tillbaka och pratar lite, men det gjorde han inte, han gick. Kan tillägga att vi har umgåtts massor när jag var mindre och upp till kanske 15-16 år. Fester, födelsedagar och allmänna tillställningar, hur mycket som helst. Mär

Delar man in året i veckor, känns det inte som året är så långt faktiskt. Och det vill man ju att det ska vara, långt alltså. Det ska ta tid att gå igenom ett helt år. Fantastiskt hur fort man betar av en vecka. Dagarna fylls med både det ena och andra och timmarna rusar. Det var ju inte länge sedan det var måndag. Vi har haft en härlig vecka. En joggingtur blev det, trots allt. Det var tungt efter en veckas uppehåll, men efter första varvet lossnade det. Som tur var det inte benen som lossnade. Fredagen var förträfflig. Kort arbetsdag och massor av njutning senare på dagen. Ett besök hos George´s träkolsgrill, med supergod mat, oxfilé på spett och gött vin. Älsklingen satsade på entrecote och blev mycket nöjd. Kvällen avslutades med bio och tillsammans med Hudikgänget och en förträffligt deprimerad Per Moberg, fick vi en lektion i kärlek och kramar. Fin film. Helgen i övrigt har gått i lugnets tecken. Några små plink och sång har det också blivit, då vi måste vara  på hugget den 31:e

och in med det nya, låter väl härligt. I december är det 8 år sedan jag flyttade "hem" igen. Det har hänt mycket under dessa år, det kan jag lova. Det mesta är positivt, men även mindre roliga saker. Sånt är livet. Året som gått, har varit det mest händelserika och det känns verkligen. Det kommer inte bli mindre händelserikt de kommande åren, det kan jag nog lova. Just nu håller jag på att städa ur min gamla lokal, där jag har min verksamhet. Och det känns himla gott. Nu blir det ingen längre flytt, bara till lokalen intill, men jag får ändå en chans att rensa och slänga och sedan börja om från början. Det är alltid jobbigt att ta tag i saker, men när det väl görs, då är det gött. Jag bäddar lite för framtiden, ett steg i taget. Samtidigt som vi letar efter ett gemensamt boende, så tänker jag mig ett större arbetsområde. Borås får bli min arbetsplats till största delen och boende och nya utmaningar får ta plats någon annanstans. Livet får inte stanna upp, för då blir det tråk

Ni vet säkert hur det är. Man sitter och funderar på olika projekt och det ena efter det andra ratas för att det inte känns tillräckligt stort och svulstigt. Jag har haft många järn i elden under åren. Det har varit allt från små konserter, till större evenemang, författande av en bok, mässor och en massa andra grejer. Ibland har jag känt mig lite besviken och själv tyckt att det inte var något särskilt, medan andra har sagt, hur fasen lyckades du med, vad bra det var, osv. Sedan har jag mer och mer insett att det enkla är det bästa och att det enkla går att göra till något riktigt stort och bra. En del konserter som jag varit på, har frångått allt vad svulstighet heter och det har blivit den bästa av upplevelser. Så just nu sitter jag och spånar på hur vi ska kunna lyfta vårt musikprojekt ytterligare. Inget kommer avslöjas här, så ni får allt komma och titta och lyssna. Puss så länge!

Jaha, tänker du, nu har han fullständigt snöat in och hamnat i kiss och bajsåldern igen. Så är inte fallet :) Läser en bra bok nu, boken om Kiss, en av dem, kanske man ska säga. Den osminkade sanningen heter den. Den handlar om rockgruppen som ingen trodde på egentligen. Från början var det fullständigt kaos när de spelade. De hittade på sina kostymer och sminkningar och det såg tydligen bedrövligt ut från början. Musiken lät inte heller särskilt bra, men alla i gruppen hade en sak gemensamt, att lyckas och aldrig ge upp. De tog varje speltillfälle de fick och utvecklade sina karaktärer och gav sig fasen på att lyckas. Det fanns folk omkring dem, som också såg det geniala i deras shower och musik och som hjälpte dem att komma vidare. Med facit i hand kan man nog säga att de lyckades. Även om jag tycker det kanske räcker nu och att de bara upprepar sig, år efter år. Det är som jag beskriver det i början just nu, lite kaos och lite hur som helst, men det börjar ta form med vårt musikproj

Bengtsson hade bott i samma hus i mer än tio år. När han flyttade in, hade han den finaste gräsmattan man kan tänka sig. Inget ogräs, bara en och annan liten maskros, men de fick vara kvar på grund av sin vackra färg. Inte heller några skadedjur, som sork eller annat fanns. Allt eftersom åren gick blev mattan sämre och sämre. Den vissnade och blev brun och en del ogräs började komma. Bengtsson förstod ingenting och åkte som vanligt iväg då och då och kunde vara borta i veckor utan att komma hem. Han blev lika besviken varje gång han kom hem och såg hur gräsmattan såg alltmer ledsen ut. När Bengtsson var borta, passade Olsson på att smyga förbi och vattna lite och strö ut lite nya gräsfrön, här och där. Detta märkte inte Bengtsson, trots att han gick en inspektionsrunda varje gång han var hemma. På vissa ställen blev mattan grön igen. I all besvikelse bestämde sig Bengtsson för att sälja huset och vem stod först i kön, jo Olsson. Efter ett tag var gräsmattan som ny igen. Grön och fin oc

Det blev en lååång fredag. Vardagssysslor, som jobb och lite annat, skulle ju avlösas av lite trevligt umgänge frampå kvällskvisten. Vi mötte upp ett gäng glad människor på badet i Kinna. Där gladdes vi åt barnens lek i poolen och satt och småtjattrade lite. Senare var det dags för käk och vi åkte alla till den lokala pizzerian. Väl inhandlat bar det iväg hem till en av familjerna. Vi hade stoppat ner en flaska vin om nu andan skulle falla på. Så blev det inte, men M fick ett litet glas vitt ändå. Jag avstod och drack vatten. Barnen for runt i trädgården där det fanns allsköns klättergrejer. Precis när den fina hallonpajen dukades fram och kaffet var upphällt, så hördes lite gråt utifrån. Känslan av att något mindre bra hade hänt infann sig. Mycket riktigt. M's lille grabb hade fallit illa och den lilla armen hängde oroväckande. Bruten. Det blev ett abrupt slut och med ilfart till Borås väntade en lång kväll. Lyckligtvis kom vi in väldigt snabbt och lille E klarade situationen gala

Ska först bara referera till min underbara fästmös blogg igår. Såna rader gör det lättare att ta sig fram i livet och gör att hjärtat nästan brinner. En sådan människa, är det absolut mest värdefulla, som överhuvudtaget går att finna. Tack älskling! Så till tiden... igår tänkte jag planera för idag. Plockade fram kläder och lite annat. Det vankas fest och gemenskap senare i eftermiddag/kväll och då kan det vara bra att vara förberedd. Tänkte inte så mycket på det igår och lade inte fram allt, utan tänkte igen, att i morgon finns ju tid på morgonen. Vaknade i tid och tog det lugnt. När jag var klar med frukost, så hade jag en hel timme tills jag skulle vara på jobbet. Jaha, och nu då!? Jag skulle ju förbereda, men inte då. Slappade bara och lät tiden rinna iväg. När det då inte finns tid, då ska man klämma in allt på en gång och blir stressad i stället. Jag hade mått väldigt bra med ett antal miljoner på banken, inte för pengarna direkt, utan för tiden som jag kan få för dem. Fasen vad

Host, host, host! Just nu går det knappt att sitta på balkongen. Det finns rökare i huset och gubben under mig och även ett nytt, äldre par under honom, röker så det står härliga till. De njuter väl en kopp kaffe eller en öl, kan jag tänka. Det ryker in i min lägenhet, för jag bor högst upp. Vore skönt att kunna ha öppet balkongen och få lite frisk luft. Jag är inte så känslig annars, men när det börjar osa i hela lägenheten av cigarettrök blir jag förbannad. Satte upp en snäll lapp i trapphuset, men det gjorde ingen skillnad. Hyresvärden tog till och med ner den häromdagen. Nästa steg är att ringa och be dem sätta upp en askkopp utanför dörren, så att herrskapen kan ta sig en promenad, ut i friska luften och ta sig en cigg. Det är precis som att vi andra inte existerar. Även om jag skulle banka på dörren och säga till, så tror jag inte det skulle bli ändring. I hate rökare! Arroganta, dumma, trögisar, är vad de är. Alla dessa gifter gör att de blir ännu trögare i skallen. Hoppas de gå

Jodå, där satt de båda, Tomas Ledin och Jörgen Ingeström, vid bordet. Jag fixade med lunchen och till detta festliga tillfälle vankades det fiskpinnar. De blev lite si och så och av någon anledning var det olika storlekar på dem. Jörgen är en gammal skolkamrat från Sparsör, där jag bodde som liten. Han bodde några kilometer från mig och gick i parallellklassen. Det hände att vi umgicks och självklart var man nyfiken, då Jörgen är ett musikaliskt geni. Han spelade både gitarr och keyboard då. Nu är det mest keyboard och dragspel, i Ledins band, sedan 20 år tillbaka. Häftigt. Vi satt och åt tillsammans och både Tomas och Jörgen skämtade glatt. Vid köksbordet i min lägenhet kan allt hända. Tyvärr så ringde klockan innan vi hann vidare i vår diskussion om nästa turné. Drömmar är härliga ändå och konstiga :) Tomas Jörgen Ingeström

Insåg igår kväll att det fanns en del att göra idag. Duktiga lilla jag, skrev således en lista över dagens sysslor. I morse gick det lätt att komma upp, men sedan bromsades hastigheten allt eftersom. Det finns mycket annat som är roligare än att samla ihop papper och registrera betalningar, trots att det Måste göras. Och nu sitter jag här :) Semesterlunken sitter nog kvar i både ben, armar och huvud. Dessutom är det gött väder ute och blickarna ut genom fönstret gör att jag längtar ut mer för varje timme som går. Tog en cykeltur innan till jobbet och fixade lite och kände att solen var riktigt varm och god. Nä, nu får det fasen vara nog, nu tar vi tag i det här eländet och färdigställer det som ska göras, sedan går det bra att lata sig.

Tänk vad magiskt det är med de sista dagarna på semestern. Inte magiskt i den vanliga bemärkelsen, men just att det ligger så mycket oro och "jag vill inte" över det hela. Klart att det inte är roligt när det väl är den sista söndagen på en fyra veckor lång ledighet, men inte ska det behöva framkalla så många olustkänslor. Trivs vi inte med våra jobb? Vill vi egentligen bara gå och dra benen efter oss o trettio graders värme, ligga på stranden och njuta av medhavd fikakorg, glida in på närmsta pub och plocka en pilsner, umgås med vänner runt grillen, sitta och läsa en god bok och bara vara. Är det så? Träffade en kille idag med sunt förnuft, som tyckte att vi skulle ha fyra veckor ledigt på sommaren och fyra på vintern, bra idé. Ändå så är vi så stolta över vårt jobb när vi väl kommer in i den diskussionen och då är det ingen semester med bilden. Då är vi grymma på det vi gör. Jag gör likadant nu. Sitter och suger ut det sista av ledigheten. Ett glas rosé får avrunda, en god

Trots värmerekord, så tog ändå sötsuget över igår. Flera gånger faktiskt. Vi solade oss ett par timmar och där i picknickkorgen samsades två stora räkmackor och en liten bit kladdkaka. Det smakar bra utomhus. Väl hemma väntade vi oss ett ordentligt åskväder, men efter ett par fjösiga knallar så insåg vi att det skulle utebli. Vad som då inte uteblev, var fikasuget. Iväg till butiken i full fart och sedan slog vi efter recept på havreflarn. Herre jösses, hur svårt kan det vara. Det har man ju gjort några gånger. Efter att plåtarna varit inne i ugnen, så undrade vi vad som gick snett. De såg mest ut som högar av smet med lite knäckigt runt. Underskatta aldrig havererade havreflarn. Gott var det och passade perfekt till glass och en god drink.

Skaldjur är ju det nyttigaste man kan äta och vi har verkligen gjort slag i saken i sommar. Alldeles nyss slank det ner en rejäl räkmacka, inköpt på Skene Järn, av alla ställen. Blev lite extra järnberikad då. Här vid Öresjön är det fint. Det fläktar på ordentligt, men det är bara gött. Det är ingen stark sol, så temperaturen är behaglig. Kan tänka mig att vi suger lite extra på den här dagen och helgen. Ett immigt glas vin vore inte dumt, när jag tänker efter. Nästa vecka ska jag leta efter mina muskler, som tydligen också har tagit semester. Hittelön utlovas till mig själv, i form av en öl, nästa helg, då jag troligen funnit de små liven igen.

En dag på stranden med kärleken. En god glass på Tre toppar. Underbar värme och i övrigt en fantastisk sommar. Ett par kalla öl slank ner tillsammans med god mat och lite jordnötsringar som efterrätt. Synd och skam är att semestern börjar lida mot sitt slut. Dagarna blir lite kortare och arbete står för dörren. På måndag är det dags igen. Jag vill inte, men ändå på nåt vis. Gott med rutiner. Semesterträningen gick åt pipan, dock har joggingskorna faktiskt använts en del och det är bra. Jag vill och det är bra.