Knark och musik...

En riktig artist är folkkär och en människa att se upp till. Dels för framgången, men också för att personen kan uträtta bra saker på grund av sitt namn, engagemang och The spirit. Det är inte gjort i en handvändning att ta sig upp till toppen och få bra rykte och sälja skivor. Alla kan tjäna pengar på musiken, men inte alla kan hantera de små guldmynten.
Unga människor får beröm och har en utsida som inte alltid stämmer med insidan. Anton Ewald satte sin karriär på spel för några veckor sedan och nu var det dags för Linus Svenning. Dåliga ursäkter kommer ur deras sånghål och skammen lägger sig över deras axlar som en våt filt. Tråkigt och tragiskt.
Jag är också artist på sätt och vis. Spelar ute och underhåller människor. Jag har tagit en öl eller två i samband med uppträdanden, men det var på nittiotalet. Inte full på scen, men lite gladare och mer uppspelt än vanligt. Aldrig har jag dock kommit på tanken att ens fråga efter eller be någon jaga rätt på något annat berusningsmedel. Jag blir bara arg och illa berörd av de små liven som försöker vara nåt de inte är. Var dig själv. Tycker inte publiken om dig när du är nykter så lär de inte göra det om du är packad heller.
Skärpning!