Livet som Blom

Nyårsafton infinner sig och helt plötsligt börjar hjärnan arbeta på ett märkligt sätt. Den hittar på saker som man ska göra nästa år. Det ska gås upp i vikt, ner i vikt, sluta dricka alkohol och träna nåt så in i helvete. Raketerna viner runt husknuten och champagnen bubblar i glasen och livet är extra festligt. Dyr och god mat, alla är glada och vid tolv ser man sin vän, älskade djupt i ögonen och lovar dyrt och heligt att nästa år kommer bli det bästa någonsin. Det är gott att vara lite rusig, lite tjohopp, sådär. Drick inte inför barnen. Varför inte? Det är så det är. Vem är du annars? De kommer växa upp och fira nyår. På sitt sätt. Det är inte så noga bara alla mår bra. Nu är det cirkus på tv. De små busungarna står i fönstret och tittar efter raketer på himlen. Jag mår bra och min älskling mår bra, det är tillräckligt för att kvällen ska bli perfekt. Nästa år blir som jag vill att det ska bli. Gott nytt år alla människor! ♡

Det går mot nytt år och det ser jag fram emot. Året som gått har varit bland det bästa i mitt liv. Fort har det gått, men vi har gjort så mycket roliga grejer. Härlig vår med spelningar, underbar sommar med sol och värme Och spelningar, en lika rolig höst också med spelningar och andra trevligheter. Under året har det funnits andra saker som engagerat och med facit i hand, så har jag bara slösat bort en massa värdefull energi, på ingenting. Jag har ett jobb där jag måste engagera mig, men det gör jag för att jag gillar det och att jag får mycket tillbaka. I övrigt har jag inte fått ett skit tillbaka, utan bara en massa huvudbry. I fortsättningen kommer jag inte engagera mig i något som inte ger mig något tillbaka. Känns det inte i magen eller jag inte ser någon form av återbetalning, så kommer jag bara gå förbi. Oavsett vad det gäller. Det är slut på dum-snällheten från och med nu. Låter det egoistiskt? Det är det inte, men väldigt själviskt och det är en jäkla skillnad.

En lugn morgon vid frukostbordet och en titt ut genom fönstret, gjorde att mungiporna drogs lite mer uppåt. Inget regn och lugn och ro. Sen ringde telefonen och vi fick en inbjudan till far. Det är alltid trevligt. Det var ett tag sedan vi sågs, trots att vi bara bor två mil från varandra, men det har sin förklaring. Han är en en eftertraktad föreläsare och kurshållare, så han har haft fullt upp, helt enkelt. Jag kan ärligt säga att så är fallet för mig också. Väl på plats, bjöds vi på en god lunch, med allt från sill, sillsallad, bröd, Jansons till köttbullar och potatismos med morötter. Till dessert blev det tomtegröt, smaskens. Man behöver inte gå hungrig därifrån. Under lunchen och kaffet, berättade far en massa historier, om allt mellan himmel och jord. Det är mest jord, om man säger så, för det är sant och egna erfarenheter. Speciella möten och patienthistorier och hur livet kan bli och te sig, beroende på vilka människor man träffar på och hur man svarar på olika frågor. Man sit

att julen nu är över redan? Annandagen bjuder väl bara på rea i elektronikaffären, eller? Igår satt vi inne som fångar och såg hur regnet for åt alla håll. Vi hann med en och annan tv-timme och en och annan kalori slank ner också. Det får jag ta tag i under veckan som kommer. Vi avslutade med Sällskapsresan, så kvällen blev inte särskilt lång, lagom tycker jag. Juldagarna går fort förbi och det är ganska skönt, samtidigt som det är gott att vara ledig. Imorgon blir det nog jobb en stund faktiskt och så ska jag ut och jaga oxfilé till nyårsmenyn. Tänk att det är andra gången som älsklingen och jag firar nyår. Snacka om att tiden rusar. Till våren är det två år sedan vi sågs första gången, vi räknar den 14 mars som den officiella mötesdagen :) eller hur :) Det vore gott om det stannade av nu, så man kunde njuta av allt, dubbelt och trippelt så länge, men charmen ligger väl i att växa och utvecklas tillsammans och uppleva livet. Det ser jag fram emot, så in i helvete. Nä, dags för en kopp

Julegröten puttrar på spisen och det är mer eller mindre mörkt ute. Regnet far på tvären och julstämningen är på minus. Ja, inte helt och hållet. Inomhus lyser ljusstakarna och klapparna är inslagna och nedpackade. Jag ringde far och önskade god jul och sen var det dags att hämta barnen på stationen. Värsta ovädret. Vidare till mor för julmat och umgänge och i år var älsklingen med några timmar. Härligt! Livet är helt oskrivet, vilket kan vara både spännande och mindre trevligt. Jag fick se ett ansikte idag jag inte riktigt kände igen. Det var inte det vanliga, "livet är verkligen underbart, eller hur! " Livet är orättvist ibland. Det är jul, men det betyder inget, om inte alla är som de brukar. Tradition vet ni väl. Svensson Svensson fick äran att liva upp stämningen, när vi åter sjönk ner i soffan hemma. Han håller hårt på traditionen, den där Svensson. Ett glas vin passar bra nu tillsammans med några chokladbitar. I sällskap av mina fina barn njuter jag och skänker en tank

Fullt upp idag, men det började lugnt med grötfrukost hemma hos älsklingen. Vi hann även provspela ett julklappsspel tillsammans med de tomtespända små busungarna. Väl hemma var det dags för röj. Inte musikmässigt utan mer åt det vardagliga pysslet. Tvätta, bädda och handla mat och en sväng med dammsugaren. Så nu när allt är klart sitter jag framför tvn och äter tillsammans med Plura och hans vänner. Trevligt. Ett glas vin och lite kyckling och pasta passar bra. Men nog hade det varit bättre med en riktig uppesittarkväll, tillsammans med någon ♡ snart så:-)

En dag i lugnets tecken. Bara slappt och slött inomhus, som tur är. Det viner runt husknuten och trädkronorna vajar ordentligt. En liten strimma av blå himmel och sol hann vi uppleva innan vi satte oss i bilen. Turen tog oss till ett mysigt litet hus i skogen där värmen mötte oss i hallen. Massor med god mat och fika. Julklapparna till barnen fick förtur, de blev nöjda. Därefter var det de vuxnas tur och i år var det dags att spela till sig en julklapp. En tärning avgjorde vem som fick vilken klapp. Spännande! Pulsen steg då paketen vandrade mellan deltagarna. Allt utspelade sig på tid. Roligt. Efter tjugo minuter satt jag nöjd med en låda, med sex flaskor vin. Härlig stämning i stugan och härliga människor. Mys! Nu är det lugnt i soffan.

Sådär ja, nu fick den också anmälningar. Årets julkalender. Vad är det för människor som har så svårt för livet och dess innehåll. Jag tycker att kalendern i år är väl genomtänkt och bildande. Många kluriga inslag som symboliserar både den gamla och nya tiden kring jul. Att det förekommer lite action eller att ett och annat ord kanske sticker ut lite extra, gör väl inget. Jävlar, sa till och med min mormor och hon var hyfsat religiös, ibland. Uppmaningar till vandalism, som någon anmälan innehöll, finns ju nästan dagligen i våra nyhetsprogram eller vilken annan film som helst. Papphammar slår sönder en hel lägenhet och de här snuttarna sändes på barnprogramtid. Stackars dessa människor. De har det inte lätt. Sitter fastnaglade vid tvn och med brevpapper tillhands för att skriva av sin inneboende ilska mot, allt. Puss på er och god jävla jul.

Mår jag när det är mysigt. Idag är det det. En lugn frukost och sedan gick dagen. Kvällen har innehållit julgransklädning, grilljering av skinka, en god kall öl tillsammans med godsakerna. Sill, skinka och vörtbröd, mums. Det är jul i lägenheten i Mark. Ljusen brinner i den öppna spisen, granen strålar och likaså min älskling. Julgodiset smakar härligt och nu drar vi igång Snowroller, bara för den lilla extra känslan av mys, jul och kärlek.

Det är roligt att få julklappar, men skitsvårt att köpa. Idag blir det sista rycket innan Tomten kommer. Jädra tur att det är lugnare idag, så jag hinner iväg. Nästa år ska jag börja köpa klappar i augusti. Snön får vi klara oss utan, ser det ut som. Lika gott det, blir bara kallt och eländigt, men fint och ljust. Trots allt, så står det några inslagna presenter här redan och det känns bra. Knalleland lär väl vara överfullt idag, men jag vet vad som ska handlas i alla fall. Vintertorsdagen fick vara igår. Förra året var det svinkallt och igår var det regn, det är kontraster det. Jaha, då ska jag ta på mig armbågsskydden och förbereda mig för julhandel. GOD JUL!

Det flödar julmusik ur radion, i varuhusen och det ena julprogrammet efter det andra fyller tvtablån. Kollade Pluras jul hos Måns igår och det var inte så dumt. Samma upplägg som brukligt, men trevligt. Det där musikmoment är extra mysigt. Det blir lite mer då, även om låtarna kortas ner. Jullåtar är en sak för sig. Jag är uppväxt med alla klassiker och blir nästan lite illa berörd när någon artist försöker sig på att göra en ny. Det blir krystat på något sätt. Jag har själv skrivit två stycken som inte är så dumma, men det är mer mina egna. Det är ändå en julkänsla över dem och det känns ordentligt när jag lyssnar på dem. Så, går det att skriva en ny jullåt? Vi får nog dras och glädjas många år till med de gamla vanliga. Det känns bra.

Grått och mulet hela dagen. Vi sov fram till nio, sen var det dags att gå upp och fixa frukost. Julgodistillverkning stod på schemat och därefter fika. Efter lunch åkte vi och tittade på en lägenhet. Förhoppningsvis blir detta ett spartillhåll fram till den dagen vi kan casha upp en bra slant i kontantinsats till ett hus. Drömmen lever mer än förut och jag längtar tokmö. Igår kväll fann jag en julklapp på Facebook. En fin gitarr var till salu. Jag slog till efter lite prutande och nyss var jag iväg och hämtade en ny kompis till de andra stränglådorna hemma. Trevligt! Puss Berit, ingen Fender, men dock en Ibanez.

Jag vet och du är dum i huvudet, som inte vet eller förstår. Hur kan man vara säker? Jo, jag har minsann läst broschyren. Om hur det funkar, vad det är i och hur otroligt överlägset det är. Nu kan jag övertyga alla jag känner för jag har varit på kurs och lärt mig. I broschyren står vad jag behöver veta. Jag är inte utbildad, jag är deltagare i viskleken. Jag tror på allt de säger, förblindad. Vem som än säger nåt så ber jag dem fara åt helvete eller gå med i tåget. Det är det bästa som finns. För alltid. Mirakel! Är du inte med, så fattar du inget heller, då är det bäst du är tyst. Den som behöver stå på en stol och skrika har det inte lätt. Hjälp, världen hör och ser mig inte. Då blir jag arg.

Om jag ändå hade ett par önskelistor. Under året hör man hur folk saknar det och det, men jag hinner aldrig skriva ner det och inte ens memorera heller. Vissa saker är ju akuta och då blir det de själva som rusar iväg och handlar. Fick ett par timmar idag, då jag kunde ta mig till stan. Blev jag lugnare av det? Knappast. Visserligen kom jag hem med en julklapp och det var ju bra. Vad tusan ska jag köpa? Till de som har allt är det extra svårt. De som ändå inte önskar sig nåt, ja känn på den. Under luvan är det hett nu kan jag säga. En fin gest är ju att skänka en slant istället. Hur glada blir de som väntat hela dagen på tomten då? Inte så. Tur att det inte är julafton i morgon...

Jag blir så trött på allt och alla ibland. När det går så långt att man börjar pilla i traditioner på ett högtravande sätt. Att förbjuda tomtar i luciatåget t.ex. Förra året fick pepparkaksgubbarna stryka på foten, av rasistiska skäl. De klippte även bort en tecknad figur i Kalle Anka. Var ska detta sluta. Är vi så rädda för allt? Var kommer dessa idéer ifrån? Vem orkar tänka ut de här förändringarna och hur fasen vågar de presentera dem? Lägg ner julen, påsken och alla andra högtider. Stäng biografer och bränn alla böcker. Det kan stå hemska saker i dem. Förbjud även musiker att skriva texter till sina alster. Stäng världen, vetja! Allt är upp och ner. Stäng världen, så kanske krigen också tar slut. För det är väl inte bra, att kriga. Tomtar och pepparkaksgubbar är väl tradition om nåt. Politiker och anvariga nötter, skärp er för tusan!

Tidigare inlägg bestod av tack till min fantastiska mormor. Många timmar och dagar har jag tillbringat i hennes och morfars närhet. När det nu lackar mot jul, så kan jag visa hur liten och söt jag var i mormors famn. Julgran var obligatoriskt och god mat. Nu minns jag kanske inte just något från detta året, för jag är bara runt året på bilden, men i övrigt kan jag säga hur det mesta både luktade och smakade. God jul!

Jag har en gammal skrivbok här hemma, den har tillhört min mormor. Där har hon skrivit dikter, i mängder. Många är andras verk, men de flesta är hennes egna. Alla skrivna för hand, i skrivstil. Det är en sådan där klassisk svart skrivbok, men den är omsluten av ett läderfodral. Mormor skrev alltid, hon gick omkring och gnolade på visor, spelade faktiskt gitarr också. Det fanns alltid ett citat tillgängligt vid fester och födelsedagar, trevligt och roande. En gång var vi ute på utflykt, jag, mormor och morfar och då diktade hon ihop ett par verser om mig. Jag har det papperet kvar fortfarande, det ligger i min plånbok, det skrevs -78. Så frågan är väl redan besvarad; från mormor, så klart. Och det tackar jag särskilt för. Det som en gång var ett taffligt plinkande på gitarr, har nu utvecklats till något  ganska bra. Välskrivningen i skolan, där jag alltid hade högsta betyg, kanske inte syns idag, men orden kommer ut i alla fall och har bildat sånger som jag har fått glädja andra med. Ta

Det känns lite extra härligt idag. Fast jag önskar att det kunde vara lika varmt och gott som då. Längesen jag var så pirrig och lugn på samma gång. Vilket väder, vilken god öl, vilka kyssar och blickar, alla log och var glada. En dag utan jämförelser. Solen värmde på den mexikanska båten och vi undrade nog båda två, är inte klockan tolv snart. En sällan skådad meny fanns på plats i restaurangen, senare på kvällen och blickarna var som spjut i luften. Mjuka sådana, med vadderad spets och det pirrade. Klockan blev tolv och vi gjorde det. Förlovade oss! Underbart! Vilken dag och framför allt, vilken kvinna! Idag är vi inne i vår sjätte månad som ett riktigt par. Puss och grattis till oss och till DIG! ♥

Pysslandet har satt igång på allvar i stugorna. Facebook och Instagram fylls med pepparkaksfigurer och glada barn som gör allt för att glädja sina föräldrar med dagispynt och slöjdprylar. Själv gjorde jag väl en och annan flirtkuletomte i skolan och de fick en särskild plats i granen. Även de taffligt gjorda små ljusstakarna, stod vingliga på matbordet. Dagen innan julafton var det dags att provsmaka skinkan och den fick för det mesta godkänt. Det var ingen "färdig" skinka då inte, utan det tog sin tid att fixa. Det var mysigt att känna hur bubblorna i julmusten for upp i näsan och kittlade. Granen var klädd och lugnet lade sig över det lilla samhället. På julafton var det ett himla åkande, hit och dit. Skönast var att vara hemma och hasa runt i gosekläder och varma tofflor. Jag har haft gran en enda gång sedan jag flyttade tillbaka. Det blir ingen gran i år heller. Jag får njuta av andras pyntade "juleträd". Det står en fin på torget och älsklingen ska säkert ta in

Det lackar mot jul, tätt följt av alla andra högtider. Vad är det som gäller då? Om man planerar resten av året, så är väl detta planeringens fader eller moder eller hens eller vad det nu finns för olika varianter. Jag känner att det inte längre spelar någon roll hur det blir. Julen kommer ändå. Var det bättre när familjen fanns? Egentligen inte, jo, på ett sätt så klart, men i övrigt var det ett jäkla pusslande och åkande för att få ihop alla möten och paketöppningar. Halva dagen här och halva dagen där och sedan var det dags för mellandagarna och nyår. Jösses! Kärnan är väl ändå att två av oss älskar varandra och allt annat runtomkring är bonus. Så är det nu i alla fall. Mina barn är stora och kan ta vara på sig själva och har dessutom egen vilja. Blir det timmar vi ses eller dagar, så är jag nöjd. Allt ordnar sig.

Ja, i alla fall ett litet. Igår gjorde vi en spelning igen och det gick bra, på det hela taget. Det finns alltid små saker som går att göra bättre. Det är skillnad på spelning och spelning. Det var lite mer nerv igår. Tror det berodde på att vi var inbjudna och inte hade koll på allt som hände. Hur som helst så gick det bra. Det var sista framträdandet för i år, vad vi vet i alla fall. Kan nog bli lite julmusik kanske, vid något tillfälle. Nu ska vi ägna oss åt varandra och så ska vi spela in lite goa grejer. Vi ställde klockan idag för att se på julkalendern. Kan säkert bli bra. Det är mysigt hur som helst när det går mot jul. Frukosten bestod av julgröt, så lite stämning blev det. En blåsig promenad på stan hann vi också med, innan M och busungarna gav sig av hemåt. Varannan vecka är det ju som gäller för de små liven. Så med ett avslut bakom oss, börjar vi om igen alldeles snart och ger oss in i ett nytt härligt år.