Livet som Blom

Och hur stor är oddsen att vinna en miljon på Lotto? Ungefär lika stor som att jag skulle träffa världens finaste människa. Vad ännu mer otroligt är, att hamna på lunch, med en av Sveriges största stjärnor,  om man backar till sjuttiotalet. Lena Andersson var riktigt stor och hamnade i gott sällskap,  musikaliskt sett, med Björn och Benny. Jag har då tagit dessa två giganter i hand idag, kan man säga. Energin finns säkert kvar. Att sitta bredvid henne kändes lite speciellt. Jag var inte så gammal när hon sjöng i radion, men jag minns det, så klart. Hon var med Abba på turné, det är stort, jösses. Idag åt vi kycklingfile och potatis tillsammans och hon frågade om vår musik, det tycker jag är stort. På Getterön, på en lunchservering, en helt vanlig onsdag, i juli. Jag tog vara på all energi jag kunde där vid bordet. Det bar frukt senare på kvällen. Jag och Marie skrev en låt, inspirerade av dagen och det bara på tre timmar. En riktigt bra låt, dessutom. Ett gott öl och lite rose' hjä

26/7 förra året, stod jag bakom scenen på torget. Det var en torsdag och vi skulle delta i Svensktoppen Nästa. Spänningen låg som ett varmt och härligt täcke över oss alla. Sommarvärmen slog till ordentligt också samma dag och gjorde sitt till. Lite nervöst och pirrigt var det och jag tror att vi alla var extra förväntansfulla på resultatet. Låten satt som en smäck på repet några dagar innan, så det kändes bra. Det var mycket som hände den dagen, förutom att vi fick rocka loss ordentligt inför några tusen människor. Känslorna i övrigt bubblade som den värsta vulkanen och jag vet att en person till i gänget hade samma upplevelse. En heltokig dag, på ett positivt sätt, så klart. Det är nästan som en årsdag i sig, att fira, att minnas. Att det är ett år sedan, känns helt galet. Tiden har rusat som det värsta snabbtåg, fast vi har hållit oss på spåret hela tiden, stenhårt. Utanför fönstret har hemliga utflykter, spelningar, övernattningar med show, bröllop, förlovning, sol och bad, restaur

är jag ingen... men det är inte dumt att springa en sväng då och då. Igår blev det 2,5 km vid Kypesjön och det kändes riktigt bra. Dagen innan blev det bara drygt 1,5 km, men det gäller att ta det sakta efter fyra års uppehåll. Dottern däremot, drar iväg ordentligt, men hon har legat i bra också, tränat flera gånger i veckan och klämde över milen för ett tag sedan. Det får ta den tid det tar för mig. Bara skönt att kunna göra något annat, mer än promenad och styrketräning. Strandvädret uteblev idag, så det har varit slappt och slött framför tv:n och på balkongen. Lunch väntar och sedan en fika hos mor. Därefter är jag allena igen, då dottern far hemåt. Kanske jag får besök av sonen på lördag, vi får se hur det blir.

Sommar och strandbesök brukar innefatta läsning av olika slag. En och annan skvallerblaska, men oftare en bra bok. Igår blev jag äntligen klar med biografin av Keith Richards. Det är en mastig, men intressant bok. Det tog nästan ett år att komma igenom den. Då har det så klart varit många och långa pauser mellan läsningarna. Nu är det Dan Brown som gäller. Inferno. Den utgår från Dantes poem Helvetet. Spännande läsning må jag säga. Har läst alla tidigare böcker av Brown. I skuggan på balkongen plöjs nu den ena sidan efter den andra. I kö på bokhyllan ligger en bok om Kiss, en om AC/DC, så det finns att göra.

Det regnar inte, jag mår bra, sommaren är precis som jag vill att den ska vara och nyss tog jag tag i mig själv ytterligare ett par snäpp. Hälsan framför allt, brukar det ju heta. Har sökt efter ett par nya joggingskor och idag fann jag ett par som passade. Funderat länge på om det är lönt eftersom mitt knä, tidigare år, inte varit bästa vännen. Märkligt hur bra man är på att få andra att röra på sig... På med skorna och iväg runt sjön och det gick faktiskt riktigt bra, förutom att jag känner mig liite tyngre i kroppen än för fyra år sedan. Flåset finns där någonstans och nu gäller det att hitta det bara :) Ett steg i rätt riktning

Finns det något härligare än sol och värme. Får man sedan dela det med sin älskade och sina fina barn, så slår det det mesta. En heldag, blev det igår i Göteborg och solen stod högt på himlen. Vi landade, efter en busstur på Incontro vid Gothia och intog varsitt glas kallt rosé och bara njöt i värmen. Barnen eller snarare ungdomarna, anslöt efter bara en liten stund, varpå vi gick vidare till ett nytt vattenhål. Efter några öl, Zingo och god mat var det dags för konsert. Robbie Williams var i högform och satte full fart redan från början med både konfetti och ballonger. Ollie Murs var förband och det var inte fy skam det heller. Duktiga musiker och trummorna bara smattrade, härligt. Två timmar går fort, när man har roligt. Vi skrattade och applåderade om vartannat. Det bästa var tidspassningen, då konserten började på utsatt tid, nästan prick kl 21 och slutade kl 23, perfekt för oss som hade bussar att passa. Härlig dag som slutade i säng strax efter kl 1. Tack alla närvarande :)

Ja, de är för goa gubbarna, vilket ös. Spanade in kvällens torgspelning och det är alltid lika spännande. Gamla idoler ställer sig på scenen och kränger på sig gitarren, kanske att höfterna inte riktigt hänger med, men det gör inget. Det kan bli hur som helst, som sagt. Ikväll var det riktigt bra och väldigt enkelt. Jag slås av det där ofta, hur enkelheten verkligen blir till något stort. De tjötade lite i mun på varandra, Hylander drog några sköna liknelser, Ronander svängde loss på munspelet och Rickfors gungade med så gott han kunde, men sjöng som vanligt otroligt bra. Så nu vet jag hur jag ska göra i morgon, tjöta lite och röra på höfterna :) Se upp Skene!

Inte nog med underbart väder och sällskap, så vimlade det även av kändisar på Legoland. Väl inne och nyfikna sprang vi nästan på Martin Lidberg. Kort och bred och en Stockholmska som inte går att ta fel på. Lustigt att man blir lite till sig så fort det passerar någon kändis. Vidare stod vi helt plötsligt i samma kö som Shanti Roney, skådespelare, med familj. Han spelar ju bland annat i Beck, Wallander, Tillsammans, mfl. Rösten gick inte att ta miste på. Hej, hej, skulle man sagt :-)

Vilken dag det var igår. Härligt varmt och vi tillbringade mesta tiden i solen. Almenäs är en skön plats att vara på och vi hade tur som kom ganska tidigt för det dröjde inte mer än en timme, så var det nästan fullt. Vi fick spendera en timme inomhus, då det står en spelning på schemat och då måste man öva. Det gick bra och jag tror det blir riktigt bra ös i morgon i Skene. Vid två tillfällen igår, tänkte jag lite extra på två personer, av olika anledningar. Den ena dök upp när vi låg och solade och den andre ringde senare på kvällen och frågade var spelningen var. Det är skumt det där, men det är ju ett bevis på att vi alla hänger ihop. Idag blir det lugnt. Lite fixande inför morgondagen och övriga helgen. På lördag är det dags att själv gå på konsert, då Robbie Williams ska rocka loss på Ullevi. Blir säkert häftigt och vädret ska ju hålla i sig också. Håller tummarna för ett par goda dagar.

Jävlar vad väskan vägde, trots att det bara var fyra dagar det gällde. Skickade en bild till M när jag packade och hon trodde också jag skulle vara borta i fjorton dagar. Det är alltid så när jag reser bort. Bättre att ha för mycket än för lite. Fast det är klart, blir det fint väder alla dagar, så behövs det ju bara ett par shorts och t-shirts...och det var det :) Då skulle man bara ikläda sig ett tålamod av stål då...det behövs inte, för det har jag redan och varför skulle jag det, egentligen. Visst är jag, typ pappa på nytt, men barn är barn. Mina egna slogs i bilen lite då och då och bromsarna fick bekänna färg, då det berömda tålamodet faktiskt tröt utmed vägen. Trippen gick till Danmark och siktet var främst inställt på Legoland. Förväntansfulla barn blev alldeles överväldigade av alla saker, så mamma Marie fick agera hönsmamma på riktigt och bli hållen hårt i händerna, men till slut släppte det lite och åkattraktionerna lockade. Vädret var med oss hela resan, fullt solsken och

Igår var det stora tjafsardagen :) Idag är det lugnt och skönt, men ändå fullt ös. Mycket ska fixas innan resan och väskorna står snart på rad. Parkeringsproblemet som var igår är nu löst. Det var inget problem egentligen, jag visste hur reglerna var, medan den galne grannsonen var tappad bakom vagnen. P-bolaget svarade lugnt och tryggt på min fråga och gav det svaret jag själv givit mannen ifråga. Det är ingen ut eller infart och då gäller den sista gatstenen som mått. Alltså inga avstånd eller annat konstigt. Hipp hipp hurra, känns gott när nästa tokiga lapp hamnar på vindrutan från tokiga farbrorn.

Vissa dagar blir jag inte klok på människor. Varför argumentera, när man inte själv har fullständig koll på hur saker och ting är och ska vara. Jag "vann" första överklagan angående våra ringar. Det var ingen stor grej och vi, mannen i affären och jag, kom överens och skildes med ett glatt handslag och jag, hade dessutom femhundra kronor mer i plånboken, än när jag kom. Andra diskussionen gällde parkering på gatan där jag bor. Det finns ju ut och infarter till husen och det finns gångvägar. En grannes son, i typ, 55-60 års ålder, som dessutom inte bor på gatan, stannade mig vid bilen, då jag skulle iväg. Pappan var med, men fortsatte gå iväg och försvann. Jag hade tydligen ställt bilen framför en utfart, enligt honom. Jag hävdade att det inte är en utfart och så höll vi på i tio minuter. Det ena dumma påståendet efter det andra, hoppade ur munnen på honom. Då jag kom med samma argument tillbaka, då visste han inte riktigt vad han skulle säga. Det hela var bara dumt. Han borde

Japp, då är det väl semester då, kan man säga. Konstigt att det är så mycket att göra då. Det gäller att planera väl, så blir det bra. Helgen har ju bara rusat iväg och helt plötsligt är det söndag kväll, igen. När jag kom hem från älsklingen, tidigare i eftermiddag, gjorde jag en lista på det som ska göras. Satte mig på balkongen i solen med ett block och staplade sysslorna på varandra. Nu under sen eftermiddag och kväll har jag redan bockat av några stycken. Inte klokt så bra det går när man vet vad man ska göra. Det känns bra också, när de bockas av en efter en. Fortsätter med listan i morgon, då det snart är dags att nana kudde, utan någon älskling bredvid :( Gitarren fick nya strängar också, så nu är det bara att tuta och köra om ett par veckor.

Nu har det gått några veckor sedan jag fyllde år och jag känner ingen skillnad. Pigg och rask :) Fina presenter fick jag och kalas blev det också. En av paketen innehöll något speciellt, en vers och ett datum. Det hela innebar en båttur på havet, med utgång från Göteborg. Vädret var grått och trist på morgonen och nästan hela dagen, men sedan sprack det upp och i fiskestan, var det blå himmel och solsken. Fullt av härliga människor klev ombord och det serverades välkomstdrink på däck, i solen :) Sen var det sång och musik, då personalen var showande servitörer och servitriser. Ett bord som dignade av havskräftor, musslor, räkor, lax och massa andra godsaker, mötte oss när vi hittade vår plats i restaurangen. En härlig tur i skärgården, glada människor intill vid bordet, huttandes, vinsmuttandes och pratandes. Showen fortsatte hela resan och ända till klockan 23, då båten lade till vid kajen igen. Vinden hade nu mojnat till nästan noll och vi traskade mot stationen för att stiga på tåg

När man tittar på hus är det några saker som är viktiga. Det ska vara hyfsat pris, väl iordning, bra planerat och ligga på en trevlig plats. Det allra viktigaste är att man kommer plats i det, eller rättare sagt, får plats. Vi fann ett jättefint hus i Fritsla med många fördelar och med en stor nackdel. Innertaket var för lågt. Typiskt! Det var inget hus för fullvuxna. Nedre våningen gick bra, men sen fick jag gå dubbelvikt i resten. Jaja, bara att leta vidare. Har saknat huset i Gislaved. Har lovat mig själv att det snart skulle bli ett nytt. Så blir det.

Förmiddagen gick åt till jobb och egen go behandling. Det small gött i nacken vid besöket hos naprapaten. Frigörelse, kan man säga. Försöker verkligen se om kroppen på alla sätt, men utan att bli fanatisk, snarare fantastisk :) Efter en snabb kaffepaus hemma, så bar det iväg till stan för att se sig om i butikerna, igen. Borde väl ha räckt med turen på Knalleland igår, men icke. In i en affär och prova och sen ut igen och in i nästa. Det finns ju inga brallor! Jeans, som jag letar efter, finns, men inte i min storlek. Vill inte betala 1300 kr för ett par byxor och reaborden börjar bli tomma också. Hittade lite andra plagg i stället och till slut var jag alldeles trött i huvudet och hungrig. Hade lagt fram en fisk hemma, men tänkte på hur lång tid det skulle ta innan det blev mat hemma, så det fick bli ett besök på Mc:en. Den wrappen satt som en smäck och redan efter fem minuter så kom energin tillbaka. Traskade hemåt med mina kassar och förbereder nu inför ett litet kalas hos mor klock

När jag var mindre, i skolåldern, då fanns det några killar som jag umgicks med väldigt ofta. En del av dem gick i samma klass eller klassen bredvid, så det blev många timmar tillsammans. Vissa gånger blev det för mycket och man tröttnade på varandra, men efter ett par dagar ringde telefonen igen och så var det full fart igen. Ofta är det så att man finner en vän på grund av att man tänker lika. Jag vet många gånger där vi pratade i munnen på varandra och fyllde i varandras meningar, lite som Piff och Puff eller Knattarna. Jag har känt det där ofta, hur tankarna åker fram och tillbaka och på något sätt vet jag vad den andre tänker eller känner känslan av en liknande tanke som fastnar i huvudet. Idag är det ännu tydligare, av att nästan sitta ihop med någon. Jag och älsklingen behöver inte ens vara i samma rum för att det ska hända. Hon funderar på något och får en känsla och sedan säger jag samma sak eller tar vid där tanken slutade och framför det hon tänkt. Det är otroligt häftigt. T