Livet som Blom

...av alla trådar. En matta, en handduk, en tröja eller kanske ett par långkalsonger. I en intervju beskrev Marie mig som en driven person, det måste hända något hela tiden. Det stämmer. Jag kan säga att det händer grejer hela tiden. Vi har en härlig tid framför oss nu med flytt bland annat. Det ska bli fantastiskt. Ikväll ska vi spela i Gislaved, vilket också blir riktigt spännande. Hoppas det kommer folk jag känner. Helgen blir nog lugn. Utöver det här så är det många projekt på gång. Tre tjejer ska låtar till Svensktoppen Nästa. De ska spelas in och skickas. Igår var vi i radion halva dagen kan man säga. Ellen sjöng våra låtar i Jönköping och webbradion i Gislaved ägnade fyrtiofem minuter åt oss i ord och ljud. Kul. Som sagt, full fart framåt. Däremellan funderar jag på vad jag ska göra nästa år, yrkesmässigt. Väldigt spännande! Så, sysslolös är jag inte. Hade jag fått lön för allt så hade det varit fina siffror på kontot. Det kommer det också.

Ibland funderar jag faktiskt på vad jag håller på med på dagarna, inte så ofta, men ibland. Det kan kännas tungt att släpa sig ur sängen och veta att dagen kommer fyllas av patienter med en massa bekymmer. Jag är glad att jag kan hjälpa till, så klart. Eller att vädret är som idag, grått och regnigt. Inte mycket att göra åt, men ändå en anledning till att känna att det vore skönt att somna om. Nu är jag hemkommen från en närliggande stad, dit jag åkte vid två-tiden för att träffa en tjej med Rösten. Vi skulle skriva musik tillsammans och se om vi kan få till något bra inför kommande projekt. Hon plockade i sina texter och spelade upp den ena låten efter den andra. Speciella tongångar och en unik röst. Så, en talang är funnen och nu gäller det att förädla den. När jag åkte hem, tänkte jag på vad jag håller på med på dagarna. När jag steg innanför dörren här hemma, hade jag en energi i kroppen som jag blev glad över. Det är det här jag ska göra, vill göra. Det är alltså därför jag går u

Är det nästa programidé tro? Nu har vi bakat och nu ska hela Sverige sy också i tv. Så vad blir då nästa tema. Varför inte Hela Sverige älskar! Vi är ju inte så pryda annars vad det gäller att ligga i tv. Se bara på Paradise Hotel. Visserligen är det oftast täcken i vägen för att följa hela akten, men ändå. Där skulle TV4 gå i bräschen för ett nytt vågat grepp. Hur skulle det då se ut? Vilka utmaningar skulle deltagarna utsättas för? Ska det vara kändisar? (det tycker jag) Tänk er själva att välja ut ett raff-set eller någon annan utstyrsel, åt sin partner och sedan på tid, klä på och av denna outfit. Eller vem som håller ut längst...ja ni fattar. Lite swing kanske också skulle funka, byt partner så många gånger ni kan under 30 minuter, utan att det går för er... Hur många ställningar klarar man av på 3 minuter? Eller varför inte slå ihop alla program. Börja nakna och sedan syr man sina kläder och därefter träffas man på en date och bakar tillsammans och avslutar hela kalset med e

Känslan är speciell när man är mitt emellan två boenden. I fredags var det dags att ringa till hyresvärden och säga upp lägenheten. Det var inga frågor på det och jag fick leta fram kontraktet och skriva under på baksidan. Det är första januari som gäller, men får de en ny hyresgäst innan, så kan det gå snabbare. Det ordnar sig, hur som helst. Nu är det röj som gäller. Har ju redan börjat att sortera ut gammal bröte och förra veckan åkte jag med två lass till soptippen. Saken är den att det finns mer att slänga och sälja. Det är märkligt att det blir så mycket man samlar på sig. Får ta tag i detta nu under kommande veckor. Gott att ligga lite före. Vi har så mycket projekt på gång nu också, så det blir inte så mycket tid över när det väl kommer till kritan. Det blir härligt att komma till ett nytt fräscht ställe och börja om från början. Ut med det gamla och in med det nya. När det gäller utrymme för musiken, studion, så lutar det att det hamnar i klädkammaren, igen. Jaja, det är bara

Snart är det dags att börja stapla flyttlådorna på varandra igen. Rensa ur och städa undan och kånka och bära. Från en plats till en annan. Nu väntar ett helt nytt kapitel i Livet som Blom. Efter att ha flyttat hit från Gislaved, så har det blivit ett lägenhetsbyte där emellan, dock i samma hus, men ändå. Så nu har det alltså gått nästan exakt nio år sedan jag kom tillbaka till min hemstad. Det var snöigt och kallt och kroppen var sliten efter både flytt och skilsmässa. Nu är det något helt annat som väntar. Glada miner och en underbar människa att dela livet med. Det blir ett nyår som heter duga och ett perfekt sådant att börja leva på nytt, som många gånger annars brukar handla om att börja träna eller sluta med godis. Så efter nyår kan jag titulera mig Kinnabo, vilket blir väldigt trevligt. Det blir nya promenadstråk, nya gator att lära sig, nya affärer och troligen en massa annat nytt vad det gäller jobb och fritid. Tyvärr är det inget hus som står redo och väntar, inte än, men do

Ibland funderar jag lite extra på hur bra vi har det. Satt kvar efter Uggla flyttar in och kollade med ett öga på nyheterna. Det blev med två ögon till slut. Jag brukar inte vara så noga med att se på allt elände som händer i världen. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan under den halvtimmen. Det är samma planet, men man förstår inte hur stor den är. Ebolan drar fram som en våg och människor lider och dör och här sitter jag i en varm och skön lägenhet med allt jag kan önska.  Bengt är extra mörk i rösten ikväll. Efter den hemska rapporteringen övergår han till något helt annat. Pang, pang! Volvo nyanställer och ska bygga nya fina bilar. Barn blir utsatta för övergrepp i skolan. Vi laddar för julhandeln och planerar helt lugnt för nästa års semester. Vi har inte en jävla aning, egentligen. Allt pågår, ändå.

Japp, förbjud skiten, överallt! Nu är det visst dags att dra åt svångremmen ännu hårdare kring de som röker. Det är bra det. I somras när vi var på semester och tog en fika på någon uteservering, så fick vi sitta i cigarettrök. En god bakelse och en kopp kaffe smakar inte lika bra när man har nikotin och annat äckligt rakt upp i näsan. Skulle man råka säga något till personen som sitter där i allsköns ro och ryker, så tog det väl hus i helsike. De trampas på, de där rökarna. De blir kränkta av att någon annan lider av deras förbaskade nedskräpning. De står upp och tycker synd om sig själva och säger att de mobbas. De borde tycka synd om sig själva, helt klart. Vad är meningen med att dra i sig tungmetaller och giftig rök? Ställ er på trottoaren i rusningstrafiken, så får ni i er lika mycket skit. Jag vet att motorgräsklippare är större miljöbovar, men rök från cigaretter, mm bidrar till sämre miljö också, om inte annat i närmiljön.  Jag går inte till en dyr restaurang och sitter på der

Rensade förrådet i lägenheten för någon vecka sedan och sen dess har det stått ett antal påsar i hallen. Det var gamla kläder som hängt till ingen nytta och som har följt med på några av mina flyttningar. Konstigt det där vad man hänger fast i gamla grejer. Det är inte att de är värda något, men de fyller ändå en plats. Förrådet i källaren hyser också en del gamla prylar, men idag tog jag en del av det också. Det känns bra när det väl åker ut och mer plats blir det också. Kanske inte att fylla med nya prylar, men det blir lite luftigare och lättare att komma åt sådant jag faktiskt använder. Vissa saker har ett värde i sig, ett minne. Nu snackar jag inte stora fåtöljer eller annat utan böcker eller någon pryl ungarna haft när de var små. Jag har några reseböcker som mormor skrev när hon var ute och såg sig om i världen och de är så klart värdefulla. Jag får ta och gå igenom allt en gång till sedan. Skulle tro att det finns mer som lämpar sig för skroten. Det är liksom dags att rensa nu

Det var en artikel om just detta i Aftonbladet. Jag fick liknande känsla när jag själv var på Arbetsförmedlingen för någon månad sedan. Killen det stod om, anklagade AF för att bryta mot grundlagen, då de kräver rapport om de jobb man söker. Får de inte det, så blir man av med ersättningen. Jag har hört många historier om folk som går till AF och går därifrån utan minsta hopp. När jag gick dit, efter att ha lagt ner någon timme på att skriva in mig på deras hemsida, så möttes jag av nonchalans. Två personer stod och småpratade bakom en dator och skulle "bara" göra klart något först innan de ens kunde säga hej... Jag hade tur att slippa vänta i mer än tio minuter på att få komma in. Det kommer en liten tjej gåendes över golvet och tar sikte på knappen för numren. Med en knappt hörbar röst säger hon mitt nummer. Jag var redan framme i stort sett och tar tag i en hand utan minsta energi och hon nästan viskar, hej och välkommen, vi kan ta ett rum här borta och pekar. Mötet sluta

Det går knappt dagar, innan det dyker upp märkliga artiklar om rasism, hudfärg, anmälningar hit och dit för att någon skrivit något, sagt något och det bara tuggar på. Såg en artikel, visserligen något år gammal, där en 14-årig tjej anmält ett färgbolag för att ha döpt en av sina färger till; hudfärg. Ja, varför inte. Färgen är beige och de som tillverkat den har tydligen den färgen på sin hud och tyckte det var lämpligt, men se det gick inte. Nästa rader jag läser, handlar om glass, just det, glass! Två kvinnor påpekar att GB medvetet och uträknande har satt namn på några av sina glassar. 88:an härleds direkt till Hitler och hans hälsningsfras. Bokstaven H är åttonde bokstaven i alfabetet och då förstår ni, HH. Igloo Cola syftar enligt dessa damer på kokainmissbrukande eskimåer. Alltså, jag undrar åter igen, vart samhället, vi är på väg? Vad är det för fel på de här människorna? De måste skaffa sig ett liv, en sysselsättning där de trivs och mår bra. Nu mår de inte bra. Det dyker upp

Så var det äntligen måndag igen. Ny vecka och nya möjligheter. Ha, ha, det är nog det hemskaste uttryck jag vet. Hör man detta, så är det en människa som egentligen inte gör ett skit för att komma framåt. Det låter bra, men det finns sällan en djupare mening i det. Klart att varje dag har nya möjligheter, men när det kommer från ingenstans, bara för att, då känns det inte bra. I helgen var det lite bjudning hos älsklingen, med god mat och tårta. Ett efterkalas, kan man säga, då födelsedagen var för någon vecka sedan. Annars har det varit lugnt och skönt. Jag har börjat skriva lite mer frekvent nu, vad det gäller nästa bok. Igår satt jag flera timmar, dock med rast för mat och promenad. Ibland flyter det på riktigt bra och minnena staplas på varandra, men så stannar det upp ibland och jag får använda extra mycket tankekraft för att dels komma ihåg och dels för att formulera en berättelse. Ju mer jag skriver, desto mer minns jag. Det är lite si och så med årtalen kanske, men i stort så f

...får vara i fred. Den här hetsjakten på allt och alla börjar urarta, tycker jag. Jag läste alla Pippi-böckerna när jag var liten. Vi hade läsdag på fredagar och då gick vi till vårt bibliotek och lånade böcker. Jag läste Emil och Pippi för det mesta. Det var och är spännande böcker med bus och mycket kärlek. Det var ingen som hade någon åsikt om vare sig dessa böcker eller att vi läste dem. Idag säger man att barnen som läser och ser filmer om Pippi blir sårade och kränkta av innehållet. Man klipper om scener och tar bort ord för att göra filmen mer "modern". När jag läste böckerna, läste jag dem som de var och hade inte ont i magen av att det stod negerkung i texten. Pippi leker kines i filmen och det har barn gjort under hela min uppväxt i skolan och gör än idag. Ramsan om just detta finns fortfarande i skolan och då pratar jag om förskolan och uppåt. Å ena sidan är vi livrädda för att någon mörkhyad person ska ta skada eller att vi ska ge fel signaler till våra barn. Ibl