Pensionären i mig...

Det verkar som de flesta människor delar in sina liv i perioder och pensionen är en del som för många innebär lugn och vila, men samtidigt en period av en massa grejer man inte har hunnit med under de första två tredjedelarna av livet. Just nu skulle jag vilja vara pensionär. Ingen gnällig sur sådan, utan en som gör precis det som faller in och inget annat. Hur ska jag kunna göra det nu? Jag har så många idéer på min agenda och alla innefattar ett antal timmars jobb. Då menar jag ett aaantal timmar och inte bara en förmiddag eller två. Hur länge lever man egentligen? 100 år eller rent av längre?
Hoppas på längre, så klart. Hur ska jag annars hinna med böckerna jag vill skriva, låtarna jag vill komponera, resorna jag vill göra, människorna jag vill träffa, vännerna jag önskar, konserterna jag vill genomföra och även se och allt det andra som pockar på.
Det är den där starka och vitala ungdomspensionären som måste vakna upp och sträcka på kroppen för att nå de där höjderna av välmående och kreativitet.
Jaaa! Nu ska vi se om det inte är han som vaknar... jo visst är det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lunch med Ledin också...

Den nakna kocken

Ta iiii