Livet som Blom

Godmorgon världen! Dags för en ny vecka med lite av varje på schemat. Jag ska agera lite datasupport strax, vilket innebär en tur till stan. Sedan är det städning av min gamla lokal och därefter jobb. Dagarna som gått har varit härliga. I slutet av veckan var det fest för hela slanten. Älsklingen fyllde år i torsdags och då firade vi ordentligt. Vi slog till med pizza fram på kvällskvisten och vet ni vad som serverades i glasen? Jo, Cava :) Spännande! Jag har aldrig druckit det. Och kan ni tänka er, det var riktigt gott. Som champagne, men sötare och mildare i smaken, inte den där beskan som kan finnas där i de torra vinerna. Perfekt! Så tack Plura för inspirationen. Vi fortsatte på det spåret under lördagen, då det var lite bjudning för födelsedagsbarnet. Trevliga förberedelser tillsammans med lillebror i familjen, som hade en ny bekantskap med två mango. Gott blev det och trevligt hade vi, hela kvällen.

Nu har jag kämpat på ordentligt. Skruvat, burit, släpat, torkat, dammsugit och lite till. Man tycker sig inte ha så mycket grejer, men när man väl börja bära, så är det en hel del. Kan säga att det känns väldigt bra att byta rum. Får börja om lite och ta nya tag, det är inte så dumt. Det triggar en lite extra faktiskt. Ska försöka ta ett litet tag i morgon fm också innan det bär av till min älsklingen. Jag är sådan att det ska gärna vara klart igår :) Det är skönt att det blir som jag tänkt också, allt får plats, förutom skrivbordet, så det åker väl till tippen på måndag om ingen vill ha det. Snart soffläge och lugna kvällen, så orkar jag ett varv till i morgon. Trevlig helg!

Men vad gött det är att sitta framför en brasa, dricka en öl och bara vara. Väl ombonad, så drar man på sig termobrallor och resten av vinterns och skidvärldens utstyrsel. Ut i backen, nedför backen, upp i liften och ner igen. Kvällen bjuder på bastu och mer godsaker i alla former. Ja, jösses, tänk vad de olika världarna har att erbjuda. I morse var det helt annorlunda. Vid en titt ut genom fönstret, så låg frosten som ett täcke över åkrarna. Natten var varm och mysig, men att komma ut till bilen, ta fram skrapan, utan vantar och sedan styra ut i landskapet, det var ingen höjdare. I hate kyla!! Ska man tolka detta som att vintern nu börjar närma sig? Usch! Tur att vi har mycket roliga grejer bokade, då kanske man glömmer bort skiten.

Hur man än vänder och vrider på saker och ting, tillfällen och händelser, så tror jag att förväntningarna finns där. Många säger, jag har inga förväntningar och blir då således utan, oftast. Förväntningar måste finnas i olika grader. Jag lade ut en tråd på en facebooksida där trubadurer samlas och frågade vad de tycker om att en ensam, eller två, spelar med bakgrunder och det visade sig vara en känslig fråga. Många olika åsikter spann loss. Jag struntar egentligen i vilket, men det är alltid kul att kolla läget. Jag har aldrig spelat med bakgrunder och det har alltid blivit hur bra som helst. Känns äkta och levande att kunna avvika från programmet. Vad förväntar sig publiken, gästerna? Det vet man inte, bara det känns rätt från ens egen vinkel och man tycker om det man gör, så blir det kanon. Ikväll ska vi öva lite mer, men bara en stund. Älsklingen fyller år idag, så det blir till att fira. Undrar vad hon har för förväntningar på kvällen och dagen som födelsedag?

En skön helg har förflutit. I lördags var det födelsedagsfirande, dock utan födelsedagsbarn... min son fyllde 20-år förra veckan och nu skulle de komma i helgen så vi kunde fira, men då slog förkylningen till ordentligt, så han blev liggande i stället. Vi firade ändå :) och sände tårta med bud. Gårdagen bjöd på lugn, men även utryckning till mor. Mannen i huset har haft bekymmer med kroppen under en tid nu och det går väl upp och ner, igår var det mest ner. Förvirrat var det och det kan man tänka sig med alla sjukhusbesök och mediciner. Det händer mycket skit omkring en just nu. Den ena efter den andra i ens närhet råkar ut för tråkigheter. Det är stroke och allt möjligt läskigt. Det får en att tänka efter en gång extra och hålla koll på sin hälsa. Ta varje dag och lev den som du önskar, för du har inte en aning om hur framtiden ser ut.

Det är spännande hur saker och ting går till. Särskilt när man pratar om kroppen och känslor. En vanlig eftermiddag har förflutit med allt vad det innebär. Lite mat, vila och musik. Musiken tog över tidigt idag. Det var nog ett mail som triggade först och främst. Det gällde att skriva musik åt någon artist, en tjej och de ville ha något åt Taylor Swift-hållet eller liknande. Slog in det namnet på spottan och lyssnade, ett par takter och under tiden pysslade jag lite. Gick förbi gitarren, fick en känsla i kroppen, plockade upp guran, stängde av datorn och började spela, nynna, fick till två rader direkt och melodin bara liksom självspelade och fortsatte. Det värmde på underifrån, från fötterna och sakta uppåt. Ändrade lite efterhand och skickade en fil till älsklingen att lyssna på. Fortfarande varmt och inspirerande. Till slut fanns det en vers och nästan en hel refräng, bara booom! (älsklingen gillade det hon hörde :)

Tidiga morgnar nu för tiden :) Det är inte dumt faktiskt att komma upp i ottan. Det tar ett tag att vänja sig bara. När jag nu är min egen, brukar jag inte skynda mig upp till jobbet. Ibland finns det ju dem som är morgonpigga och vill komma just i ottan. Har hunnit med mycket de här veckorna och det känns skönt att ligga i fas. Vi har mycket mycket musik att öva in också, så det har gått ett antal timmar till det. Igår lämnade jag ett par affischer till stället vi ska spela på i oktober och de är nyfikna på oss. Pratade redan om fler spelningar, härligt. Fick frågan om vi joddlar också :) njaa, inte så mycket. Kanske efter ett par glas vin :) Känner ni någon som spelar "ompa, ompa-musik" kan ni ju höra av er. Lunchen är avklarad och jag fixade lite morotsjuice till den, med den nya juicepressen. Smidigt och gott. Snart dags för massage :) på mig själv för en gångs skull. Puss!!

Det var höst, precis som nu och jag var på väg hem från skolan. Gulnade blad och löv låg på backen och asfalten var en aning våt. Skolväskan var lätt och det enda som låg i den var ett par gamla papper och en matteläxa. Ganska onödigt att ta hem den, för det blir inte rätt ändå, hur jag än gör. Det känns bra idag och det kan bero på att jag klarat mig hela dagen, från att bli knuffad eller retad. Fotbollsplanen jag går förbi, ligger öde och löpspåret som går alldeles intill är täckt med löv i olika nyanser. Livsfarligt att springa där nu. Väl hemma är det lugnt och stilla. Slår mig ner på sängen och tittar på mina grejer som står i den gula hyllan. Utanför fönstret kvittrar en och annan fågel. Timmarna går och snart är vi samlade, hela familjen, ja, vi tre. Kaffebryggaren slås på och Expressen prasslar mellan två händer. Det dukas fram lite fika. Några bullar, havrekakor och finska pinnar. Jag dricker läsk. Det är en speciell känsla, mysigt, inga bekymmer, inte direkt. Påtåren fylls i

Precis vad vi gjort idag. Efter en godnatts sömn, var det dags för en ny dag. Frukosten smakade bra och därefter satte vi köksredskapen i rörelse. Det skars kött och en massa andra tillbehör, som i slutändan skulle landa i en gryta. Under tiden som alla goa grejer omfamnade varandra i vatten, vin och grädde, ca tre timmar drygt, hann vi se Stig-Helmer story och ta en stilla kopp fika. Det känns mysigt att pyssla med sånt när vädret är som det är, höst. Till slut var det dags att äta och det smakade kanon. Inte kalkon... Jädrar vad mört oxkött blir när det får vara i fred. En härlig söndag börjar lida mot sitt slut och nu är det väldigt tyst i lägenheten. Det är trökigt när älsklingen lämnar och drar vidare mot en föräldravecka, men så är det. Så vad ska jag hitta på nu då tro? Får nog bli lite kroppsliga övningar och sätta fart på kroppastôllen igen, efter ett antal veckors vilande. På´t igen!

Det är härliga dagar som flyter på i livet. Igår eftermiddag, efter en ganska lång och slitig dag, så blev jag glad två gånger. Först knackar det som vanligt på dörren och min ängel kommer med ett stort leende. Jag håller just på att montera upp den nya juice-centrifugen. Sedan överräcker hon en stor bukett med blodröda rosor och då förstår man :) Vilken underbar människa!! Kvällen gick åt till låtval och Hollywoodfruar. Nu på morgonen var jag inbokad för att rätta till min atlaskota, som jag nämnde häromdagen. Det var en annorlunda, men skön och behaglig behandling. Det tog en timma och nu är kotan på plats och bilderna som togs efteråt, visade på en stor förbättring i hållning och muskelavslappning. Härligt! Än så är det liv i gubben :) Känns gött nu faktiskt. Firar med en kopp kaffe och en promenad till stan. Uppföljningsbehandlingen ska göras inom 4-6 veckor. Spännande.

Jag blir så trött. Jaja, jag behöver inte bry mig, men jag är lite fascinerad av en sorts människor. De som jobbar med nätverksmarknadsföring. Jag har några bekanta som fortfarande gör det. Jag har också gjort under ett antal år och vet vad det innebär, MYCKET JOBB! En sak till som slagit mig nu genom åren är, du måste kunna ljuga så in i helvete, vara orädd att förlora ditt rykte som människa, spela en roll och lära dig hur man försvinner ett par år när företaget, teamet, produkten, inte står upp till det du lovar och sedan ha styrkan att dyka upp igen, som gubben i lådan och göra om samma sak igen och igen och igen. Jag håller ett öga på de här människorna, som en gång var med och introducerade mig för denna verksamheten. De var med i Natures Own, de fick de högsta positionerna, de finaste bilarna och mycket mer och pratade och pratade. Sen gick de upp rök. De var med i Seven och pang så var de högst upp på trappan, samma personer återigen och sedan gick de upp i rök. Blåbärsföretage

Det här med komplimanger och att man tackar för nåt, är lite rörigt. När man får en komplimang så är det väl på sin plats att säga, tack. Ibland är det svårt och ibland känns det helt naturligt. Lyssnar på radion där jag är nu och jobbar. Där huserar Anders och Gry med flera. En lyssnare ringde in och skulle ge en kommentar i ett ämne och avslutar med att tacka för ett bra program, varpå Anders säger, tack själv. Tackar han också för ett bra program? Där skulle han så klart sagt, varsågod. Konstigt det där hur vi oftast bara upprepar det vi hör och inte tänker och tar in det först. När någon hejar, hallå, hallå! Då kommer oftast samma tillbaka, helt automatiskt. Tjenare!

Vilken helg! Soligt, varmt, mysigt, trevligt, eggande, energigivande, gapigt, ledsamt, roligt och helt fantastiskt. Ja, jag vet vad som väntar, där runt hörnet. Då vi befinner oss under samma tak. Det händer grejer mest hela tiden. Det vet jag ju sedan tidigare, men nu får man ta fram de där kunskaperna igen och träda in rollen som uppfostrare :) barn är härliga och konstiga. Man vet aldrig hur de tänker eller om de ens tänker :/ De är inte som vi vuxna, som ältar och vänder och vrider, innan vi gör något. De bara gör. Häftigt, egentligen. Idag hade jag bokat ett möte på något som heter Atlaskotan , mest för att det verkar intressant, men även för att kolla upp min egen kroppsliga status. Den får ju jobba en del och har jobbat, mycket. De gjorde en undersökning för att kolla att min atlaskota, alltså den allra översta kotan i nacken, satt som den skulle. Det gjorde den inte. Misstänkte det. De tog bilder från olika håll och jag fick stå på plattor som visade hur balanserad jag var. Ja

Alltså inte kläderna, utan själva bubblan, tillståndet, där jag befinner mig när jag skriver musik, just till mellon. Ska väl vara stor bokstav där också kanske. Mellon! Dags att göra ett nytt försök att få ut en låt till den stora massan av schlagerfolk. Vet inte riktigt vilken i ordningen, men det har blivit några stycken genom åren. Skam den som ger sig. Allmänhetens tävling kallas det för nu, innebär att man inte är etablerad låtskrivare, än :)  Så det snickras på ett par alster, som sagt. Man kan ju tycka att vi skriver väldigt bra låtar, vi tycker det i alla fall och då undrar man ju också vad andra egentligen tycker om det vi gör, på riktigt. Låtarna som skickas in och faktiskt kommer med till just denna delen av tävlingen håller inte jättehög klass. Eller så kan det vara så att de tar ut en dålig låt bara därför, så "vi andra" också kan få vara med, lite, på ett hörn. Vem vet.

Nu är det inte mitt huvud jag ska berätta om :) Även om det ibland känns lite urblåst. Nä, jag ska ju snart byta lokal för min verksamhet och för ett par veckor sedan började jag städa ur garderoben. Där fanns lite av varje och mycket skulle till tippen. Igår tog jag tag i klädkammaren här hemma och det blev ett par kassar också, med diverse grejer, skit helt enkelt. Fasen att man aldrig kan lära sig att ta det med en gång. Man är som en jäkla hamster. I morse tog jag tag i saken ännu mer och packade bilen full och körde en vända till Lusharpa (tippen). Därefter till jobbet och hämtade alla de kassarna och en vända till. Det märktes med en gång när jag kom tillbaka till jobbet att luften var bättre. Nu kan jag med ro plocka ihop lite annat, innan det är dags att flytta. Likadant här hemma. Det blir luftigare och man  skapar ett sorts vakuum, så att andra prylar eller vad det nu är, kan få plats. Samma i klädgarderoben...släng ut gamla grejer först, så blir det roligare att köpa nytt.

Ibland vill jag bara ge mig själv en örfil. Hallå! Vakna! Träffade på en granne på lunchen. Hennes dotter spelar och sjunger också och tog reda på när vi skulle spela nu i helgen som var. Hon var visst väldigt imponerad och sa att det var otroligt bra. Marie sjunger ju som en ängel,  fast tuffare ;-) i alla fall, så sa grannen i ett andetag att " du måste väl jobba också, inte bara spela". Jo jag jobbar också. Med den känslan av jävlar anamma gick jag upp till mig och det snurrar fortfarande i huvudet. Jag måste ju jobba också....måste jag det? Aarrrghhh!!

Det måste vara nåt fel! Det står inget i tidningarna om värmen vi har. Hemska tanke, om det nu är på väg att hända något, igen. 20 grader i september, kan detta vara möjligt. Nä, det måste bara vara fel, det blir varmare, ojojoj! Nja, det får väl vänta på sig med de där löpsedlarna eftersom presidenten är på besök. Under tiden kan vädret få vara "fel". Vad ska han här att göra, förresten? Fasen vad jag är dålig på att följa med. Har inget intresse alls. Det som ske det sker och det utan att jag behöver bry mig. Jag följer med, men inte i närheten av vad andra gör. Jag har fullt upp med mig själv och det som händer i min närhet, det räcker. En kaffe nu, lite vila och sedan på´t igen.

och i 15 år!! Eller va! Jo, så är det. Den lotten hade jag inte tackat nej till. Vilken lycka det vore. Vad gör man egentligen? Det måste vara grymt häftigt att se hur det tillkommer så stora summor på kontot, varje månad. Som det är nu, så hade det varit väldigt välkommet. En kontantinsats på ett hus, jajamensan! Ta det på kortet :) Vilket hus ska vi ta...ok, det blir bra. Ja, jösses! Det är alldeles för långt borta, en sådan vinst. Får hoppas på den lilla lottoraden som ligger och puttrar nu under ett antal veckor. Än har det ju gått bra...not! Hur man än vänder på det, så är pengar jävligt bra att ha.

Låter ju som en bra ide´. Finns ju olika sätt, så klart. Känner att kroppen har halkat efter några steg nu i sommar, trots att vi (jag) innan semestern sa att det skulle planläggas lite träning. Visst har det joggats ett tiotal gånger och visst har jag gjort lite armhävningar, men i övrigt så, njaa. Nya tag och skrämseltaktik, inte högt, men inombords. Skärpning nu Anders! Tänk på att du börjar komma upp i åren och att du bara har en kropp. Jösses, låter som när jag själv gastar på mina patienter :) Ok, jag ska, jag kan och jag vill. Bara en kopp kaffe nu till fikat, som inte var någon direkt fika. En liten fjuttig kaka och nu finns det inga kvar, dessutom. Jahapp! Då så tar jag mig i kraaaagen...