Livet som Blom

Det är vad man bör göra, egentligen hela tiden, men risken är väl att man får för mycket att göra :) Livet är spännande och det finns mycket att ta sig för. Häromdagen såg jag en mening glimta förbi på Facebook, som fick mig att klicka. Det var en tjej som ville ha hjälp med musik till en reklamfilm. Ett nytt företag håller på att få liv. Jag svarade och igår träffades vi över en lunch. Det blev mycket prat och intressanta utbyten, så nu väntar jag bara på att få se hela filmen för att kunna göra mitt jobb. Vi är tre kompositörer som slåss om platsen, men jag ska göra mitt bästa. Framför allt vågar jag ge mig in i leken :) utmaning! Ännu en utmaning börjar i morgon och 121 dagar framåt. Ska bli intressant att följa med på den resan. Ikväll blir det mys och i morgon ska vi lida oss igenom första deltävlingen av Melodifestivalen, ojojoj. Dessutom ska vi försöka färdigställa vår låt som ska skickas till Svensktoppen Nästa. Puss och kram, trevlig helg!

...vad jag vet nu. Ja, då kan jag ju bara spekulera i hur livet sett ut. Hade det där drivet funnits där, när jag lånade hem mormors gitarr? Den gången vi var med i närradion och skulle presentera vårt band, var ju en upplevelse för sig. Det blev väl inte mycket med det, men kul och spännande var det. Jag valde att hälsa till mamma i slutet...medan de andra skojade till det. Vi fick två tillfällen att spela in i riktig studio och sedan åkte vi runt och spelade lite överallt. Vem visste något då, om marknadsföring eller hitlåtar? Det var bara kul att få spela. Discodanserna var väl ingen höjdare, men jag tog mig dit och stod mest och kollade och drack läsk. En gång minns jag, hur jag faktiskt blev upptjatad på dansgolvet av en kompis, basisten i vårt band. Den gången gick jag verkligen utanför den berömda zonen. Efter det blev det allt vanligare att jag tjatade på de andra. Ja, jösses! Erfarenhet har jag fått med mig i alla fall och vet hur det känns att stå på en riktigt stor scen och

Vi kunde konstatera igår att januari, denna skitmånad, snart är till ända. Så nu är det äntligen full fart fram till sommaren. För att få lite draghjälp genom vinterkyla och mörker, så är det bra med lite ljus. Igår eftermiddag kom det ett sms och världens finaste ville bjuda mig på restaurang. Det är inte klokt så bra jag har det. Så senare på kvällen hamnade vi på ett mysigt matställe i stan och tuggade oss igenom en god måltid. Vi slapp att stå vid spisen och framför allt hitta på något att äta, men jag kan lova att det var svårt att välja i menyn ändå. Det är de där små stunderna som blir något speciellt. Tack ännu en gång! Väl hemma satte vi oss i soffan med varsin kopp te och pratade musik och textskrivande, mysigt. Tv:n var inte på en sekund under kvällen och det kändes också som lyx, att bara vara. Det är så här jag vill att livet ska vara, varje dag.

Jag har säkert läst mer än femtio olika böcker i den genren och alla har samma grundtanke och filosofi. Sedan är det upp till varje författare att sätta sin prägel på innehållet. Just därför kan det ta sin tid innan rätt bok, hamnar i kundkorgen, i bokhandeln. Texten måste kunna prata på ditt språk för att det ska få någon effekt. Det är som med lärare. Ibland fattar man inte vad de säger, medan övriga gruppen förstår precis. Nästa bekymmer med böckerna är att omsätta det som står i handling. Det är det svåraste. Även om dessa kloka böcker finns där det ska göras business, så gör de ingen nytta om de inte "används". Det Allra största bekymret är, vad ska jag bli? Var har jag fokus? Gör Du det du vill eller gör du det du gör för att du måste? Kan du helt ärlig säga att du brinner för ditt jobb? Jag själv har haft musik som hobby sedan början på 80-talet, det vill säga ganska länge. Varje gång jag spelar, skriver texter eller lyssnar på musik, så mår jag otroligt bra. Ibland få

Beroende på hur man betonar orden i den meningen, så får den olika innebörd. Hur kan det BLI bättre! Och så ett utropstecken på det :) Ja, hur kan det det? Just nu är det inte så dumt faktiskt, om man bortser från mindre roliga händelser i periferin. I övrigt flyter det på ganska gött. Så meningen uttalas med armarna och axlarna i en gest av frågande utrop och med höjda ögonbryn. Hur kan det bli BÄTTRE? Och där kom frågetecknet, ja. Det är just detta som snurrar i mina tankar. Går det att förbättra? Ja, självklart! Det krävs en liten ansträngning bara eller ett par stycken, rättare sagt. Vad är det då som ska eller behövs rättas till? När jag funderar så är det ett antal saker. I första hand är det ett gemensamt boende och då löser sig många andra grejer på köpet. När jag funderar ytterligare, gäller det tid och vad jag gör med den. Familjer som far runt som i en virvelvind och klämmer in aktiviteter, under alla dygnets timmar, kan inte må bra. Jag tror de missar just, livet. Är det v

Livet är väl bra gött. Himlen är blå och snart är det dags för en kopp. Efter det är jobbdags igen. Som nämnt tidigare, så var det dags för besiktning idag. Det var en noggrann kille som gick igenom bilen, men trots detta så blev det bara några få anmärkningar. Tutan ville inte funka i det kalla vädret, men när jag senare åkte till affären, så gav den ifrån sig ett rejält "tuut"! Jag tryckte förstås på tutan :) Så egentligen blev det bara 4 poäng och det kan jag ta. Inga större grejer alltså. Bokade verkstad på vägen hem, lika bra det. Dagen fortsätter i maklig takt och senare blir det träning, troligen i form av en promenad, trots kylan. Det gör susen med en hälsoplan, då blir det gjort. Igår cyklade jag och tog även en svängom i lägenheten. Även muskelträning fick plats i programmet. Trevlig eftermiddag!

Om en timma vet jag om jag ska köpa nya skor eller om jag får behålla en varm bil att åka i. Ja, precis, det är dags att köra till bilprovningen. Det har gått ganska bra de senaste gångerna, men nu hänger det nog på håret. Det är ju ingen ny bil jag kör runt i, men fullt duglig, så det vore bra om det gick i år också. 8.55 smäller det och porten öppnas och en, förhoppningsvis glad besiktningsman/kvinna, tar emot. De är vanligtvis ganska sura på sådana inrättningar. Tror de känner sig lite som parkeringsvakterna. Ingen vill erkänna att det är fel på bilen. "Ojdå, sitter den löst"? "Det visste jag inte." Återkommer under dagen med poängresultatet. Helgen rusade som vanligt förbi. Det blev lite mys och faktiskt så är vi nog en svensktoppslåt på spåren. Det var mycket känslor i lördagskväll. Trodde väl inte att det skulle knyta sig i halsen till ett tv-program. Det knöts sig faktiskt redan en stund innan, när jag tittade en underbar kvinna i ögonen och kände hur tårkan

Solen tittade fram idag och det kändes gott. Nu var ju det vinter ute och en iskall vind, som gjorde att man stannade inomhus istället för att ta sig en välbehövlig promenad. Igår skulle vi ta en sväng till affären, men det ville inte min bil. Batteriet strejkade, igen. Jaja, så är det ibland. Vi kom till affären ändå. Så idag blev det inköp av nytt batteri och en liter olja. Får skämma bort bilen mellan varven. På tisdag ska den besiktigas. Ojojoj! Hur går det tro? Kvällen tillbringas i Mark och morgonen blir tidig, fy. Hej hopp!

Jag hörde inte ett ljud när älsklingens klocka ringde i morse. Inte förrän hon gav sig till känna med en liten försiktig puss, strax innan hon gick. Sovit som en gris, stenhårt. Jag hade förmånen att få somna om en timme till innan det var dags att stiga upp. Trött? Ja, det kan man säga. Det är tufft med ett fysiskt arbete ibland. Nu har frukosten klarats av och jag förbereder mig för att gå iväg till jobbet. Precis när jag satt mig här, så börjar helvetet utanför. Det snöar!! Första hela veckan är snart avklarad på det nya året och jag längtar mig tokig till vår och sol. Det är inte samma att åka iväg på någon solsemester för man kommer ju ändå tillbaka till skiten. Ojojoj, är Anders lite negativ idag? Nä, inte alls, bara trött på det kalla. Negativ kan man väl inte vara när det är fredag. Bästa dagen i veckan. Är det inte så? För mig är alla dagar bra, men när jag var anställd, så längtade jag till fredag. Konstigt det där. Man är glad att man har ett jobb och så längtar man därifrån

Vad har vi munnen till? Ja, att äta med bland annat. I övrigt då? Ja, vi kan göra oss hörda med den. Precis! Den som inte säger något, samtycker... är det så? Så behöver det inte vara och så är det oftast inte heller. Jag tror att mycket av det vi borde säga, stannar inombords. Vi vill, men kan inte av någon anledning. Hjärnan är inkopplad, men stämbanden och hjärtat och magen säger nej. Jag har varit inne på detta innan, men för varje dag blir det tydligare att vi måste öppna käften och säga det vi vill säga. Igår hade jag en liten diskussion där jag sade precis vad jag kände. Kroppen reagerade på ett sätt jag inte känt på länge. Pulsen gick inte upp, jag stakade mig inte och känslan efteråt var bara skön. Gjorde en gest efteråt med armen ni vet, som man gör när man gjort mål eller nåt. En knuten näve underifrån och upp och så ett YES! Härligt var det. Det är också ett sätt att stå upp för sig själv :)

kan någon säga, men inte jag. Gnäller lite om den här förbannade vinterkylan. Igår var jag en sväng på Knalleland, mitt i det värsta snöyrandet. Skrapade rutorna när jag åkte dit och när jag åkte därifrån, efter typ en kvart. Is och snö över hela bilen som satt som hejsan. Torkarbladen tog ett par centimeter uti kanterna, vilket gjorde att jag inte såg så mycket när jag körde. Intervjuar man folk här i landet om just vädret, så säger de flesta att de älskar det här med årstiderna. "Fy vad hemskt om det skulle vara 30 grader varmt hela tiden, det är väl skönt att det växlar." Eller hur! Hur skönt är det med 16 minus, vind och snö som sticker i ansiktet, vanligtvis ca 4,5 månad/år. Inte skönt alls. Det värmer gott med en kopp kaffe nu. Dessvärre behöver jag ut ett par vändor tills sen och en av dem med bil, f**k!

Och vad skulle det vara då? Det är ju tur att vi har yttrandefrihet i det här landet. Vi är väl drygt nio miljoner nu i landet och det finns säkert lika många åsikter, varje dag. Hur många läser min blogg? Ja, det är väl en liten fjutt bara. Folk har nog med sitt egna och ögnar igenom det som skrivs, men ändå lyckas de ibland hitta ett par ord som stör. Jag tycker om hundar och gillar att röra på mig, träna och hålla mig i form, men intresset och kunskapen om t.ex hundar räcker inte till för att fylla en blogg. Det är andra bättre på. Vad jag däremot är bra på, är mig själv. Jag tycker #peterlemarc var fantastisk när han var med i #tackförmusiken. Niklas undrade om han inte kände att det blev för utlämnande och naket och avslöjande när han skriver sina texter. Han svarade; det är bara en låt, det är ju bara en låt. Själv tycker han säkert att det varit skönt att skriva av sig. Han har lämnat ifrån sig det jobbiga, det trasiga eller faktiskt genomlevt det roliga under tiden som texten l

Det är några år sedan jag skrev min bok. Den är väl inte den mest lästa, men några har i alla fall fått tag på den och orkat sig igenom historien om Theo. Skulle det skada att göra en till? Nej, det tror jag inte, men frågan är om jag kan finna tiden. Det finns mycket mer att skriva och jag skriver lite vid sidan ibland. Inga långa stycken, utan mest för att skriva av mig lite. Det gör jag ju här också, men inte på samma sätt. Jag har faktiskt varit sugen på att skriva något riktigt läskigt här, men jag har inte kommit till skott än. Det vore nog bra och dåligt på samma gång. Ni vet det här med nätet och vad man bör skriva och inte. Egentligen bryr jag mig inte så mycket, men följderna kanske inte blir de jag önskar. Däremot önskar jag att jag sagt ifrån lite mer tidigare i livet. Det är ju ofta tillfällen som tar en vidare och ibland kan det räcka med ett ord för att ta sig vidare riktigt långt och i en helt annan riktning. Tror jag ska rota lite mer i det förgångna. Låter som jag är

I mörkret, ensam, nedtryckt i skorna, men ändå huvudet strax ovanför ytan. Hur det nu går till? Måste vara lågvatten då... I alla fall, så tänkte jag att det här är inte särskilt kul. Till slut hamnar man i någon sorts lunk och accepterar situationen som den är. Det är inte bra. Då gäller det att ta tag i sin krage och lyfta riktigt jävla hårt, så man kommer ur gyttjepölen. Det är inte lätt, utan snarare väldigt tungt. Har du försökt lyfta en helt avslappnad person någon gång, så vet du. Så kommer det en dag när saker och ting förändras. När det börjat ljusna lite på horisonten och ögonen har börjat se och också förstå vad de ser. Ansiktet är bekant från några bilder på Facebook, leendet värmer så det hettar i ansiktet och ögonen är som tagna ur en Disneyfilm, ni vet när hela landskapet speglar sig i dem och små stjärnor, liksom kommer ur dem och glittrar och far iväg mot himlen. Tacksamheten, över att just denna person vill vara med dig, går inte att beskriva. Kom in, sitt ner och gå

Klockradion knäpper till och Adam Alsing skrattar lite tyst i bakgrunden. Jag vaknar lite sakta och försöker få upp ögonen, men det känns tungt. Sträcker mig efter snoozeknappen och drar täcket upp till hakan igen och blundar. Efter sju minuter är det dags igen, "knäpp" och så lite radiopladder. Det är mörkt som tusan och det känns mer som mitt i natten. Det regnar också. Det blir ändå till att stiga upp, då jobbet väntar. Det är bedrövligt när man måste tända alla lampor i lägenheten för att hitta fram. Längtar till vår och sommar nu. Kaffebryggaren puttrar på och jag fixar ett par mackor. Frukost i köket idag, med ryggen mot fönstret. Elementet sprider en go värme mot ryggen. De säger att det ska bli vinter nu till helgen, hoppas de har fel. Det blir ju visserligen inte så lång vinter, men ändå, blä. Sista kaffeslurken åker ner och det är dags att plocka ihop. En promenad till jobbet väntar, ut i det mörka och blöta höst/vintervädret. Sommar, var är du?!

Det vet vi nog alla, men vi lever inte så. Vad är det värsta som kan hända i livet? Ja, man kan råka ut för en olycka och skada sig ordentligt t.ex. Bli drabbad av sjukdom eller ställa sig inför en grupp människor och tala. Det sistnämnda är väl det som vi är mest rädda för. Är det värt att vara rädd för det? Det skapar bara dumma minnen i kroppen och rätt var det är så fastnar det ordentligt och då får man problem. Rädsla ingår ju i vårt försvarssystem, men det är ju onödigt att vara rädd, då vi inte direkt behöver försvara oss. Inte från vilda djur i alla fall. Vågar du gå fram till en person på stan och säga att hon eller han ser bra ut, har snygga kläder, skor eller bara fråga om vägen? Det finns de som börjar svettas av bara tanken. Att konfrontera någon kan vara jobbigt. Att behöva säga saker som man normalt inte säger eller frågar. Att be om hjälp kan vara ännu värre. Frågan är om det är värt att må dåligt för att man håller inne på saker och ting? Svaret borde bli, nej. Så fi

Hur ofta ryter du till? En gång i månaden? En gång i veckan eller hela tiden? Det är inte bra att samla på sig en massa skit. Kroppen tar stryk och blir som en ballong. Rätt var det är så smäller den och då kan man hoppas att någon inte är i närheten. Eller så ska någon vara i närheten. Det beror på hur man ser det. Är det den någon man är förbannad på, så är det ju bra att den är närvarande. I övrigt så skulle jag nog köpa en boxboll och drämma på ordentligt mellan varven. Frustration är det sämsta att bädda in, ord likaså. Ord fastnar till slut i halsen... Hur ser ditt liv ut? Är det smärtfritt varje dag? Går det som på räls, utan bekymmer? Troligen inte, hur du än vill. Du vill bara inte skylta med det, du vill vara perfekt som "alla andra". Grrrrrrr!

Det är inte ofta jag sover till klockan elva, men idag hände det. Det var väl så att kroppen behövde lite extra sömn. Och det var gött att se solen, för en gångs skull. Nu hann vi inte ut innan molnen kom och gömde undan den igen, men det var ändå dagsljus när vi gick en promenad. Väderprognosen spår tydligen snö och kyla till nästa helg. Det känns verkligen tungt. Jag är inte ett fan av snö och kyla, dock när jag är inställd på det, så går det bra. Jag gillar att åka skidor och det är inte alls fel att tillbringa en vecka i en fjällstuga, men när det bara är just kallt och jävligt i vardagen, då är det inte kul. Hoppas det inte blir så allvarligt och att den prognosen är vääldigt fel. Snart är det dags för ett träningspass igen. Det blev lite cykel och även promenad igår, samt några övningar. Plankan klockades på 1,40 min och det var gott. Har den inställningen att närmsta halvåret, så ska kroppen få jobba ordentligt på alla sätt. Det är inte dags att bli gubbe än, snarare tvärtom.

Då har det slagit över, kan man säga. Inte så att jag gått och blivit galen, men lite tokigt känns det allt :) Det är väl så det ska vara när man är kär och lycklig. Vad jag syftar på är det nya året. Vi har varit på mitten av året och nu är vi över på andra sidan. Om man tänker sig året som en klocka, vilket jag gör, så är klockan ett par minuter över tolv nu eller snarare tre. Det har varit lugna dagar så här långt. Just nu är jag hemkommen från jobbet och resten av dagen ska ägnas åt lite fix och tvätt. Det smakar gott med kaffe och pepparkakor nu, innan jag tar itu med slitet :) Igår satt vi och spånade på hur vi vill att våren ska se ut. Det gällde främst musiken. Vi kom på ganska många olika saker vi kan göra för att synas lite extra och det ska bli kul. Jag har på nytt tagit kontakt med några gällande Svensktoppen Nästa och det är en av de stora händelserna i år. Vidare hoppas jag på fint väder och många soltimmar och en härlig semester. Om du är en av de som läser min blogg, v