Livet som Blom

Det är med förundran och lite avundsjuka jag ser på Tack för musiken. De är enkla människor och de skriver enkla låtar som har gått in i hjärtat på andra människor under åren. De har stått på scen och spelat, de har spelat in skivor och låtarna har fått egna liv när andra spelat in dem. De har skrivit med andra och haft ett musikaliskt liv. Jag har också skrivit bra låtar. Folk har faktiskt fått en tår i ögat och en klump i halsen av några av mina sånger. Jag har inte stått i strålkastarskenet direkt, men puttrat på lite i bakgrunden mest hela tiden. Kanske vore det kul att sätta ihop en spelning igen som jag gjorde 2009. Spela mina låtar på en gitarr bara, framföra dem som de ska. Enkelt och snyggt. Ska fundera på det.

Då var julafton avklarad. Det var ett skönt lugn, i alla fall på förmiddagen och tidig eftermiddag. God julmat serverades hos mor och vi hann med klapparna innan det var dags att slå sig ner framför tv:n. Klockan tre är det den heliga stunden. Tillsammans med en kopp kaffe och hembakat, både julgodis och kaffebröd. Kalle är detsamma varje år, men det är mysigt ändå. Sedan bar det av på halkiga vägar och nästa destination var Fritsla. Där blev det mer fika och senare mer julmat. Smakade riktigt bra. Därefter var de små barnen som två virvelvindar i vardagsrummet. Paketen öppnades på löpande band och leendet spred sig i hela ansiktet. Papperet flög och tejpen slets i ännu mindre bitar av de små fingrarna. Efter tio minuter av riv och slit, så var allt över för denna gång. En miljon saker, typ, men det mesta var vettiga prylar. Kläder och andra användbara ting pressades ner i kassar. Jag fick en väldigt fin present. Kombinerad julklapp och födelsedagspaket. Det ser jag framemot. Hoppas de

Nu är det snart jul igen. Då är det dags att umgås med nära och kära. Har man inte gjort det tidigare, så är det dags nu. Det är skillnad på jularna, vill jag lova. När jag var liten förberedde vi julen flera dagar innan och skinkan griljerades dagen innan och provsmakades alltid på kvällen, medan den var ljummen och knaprig på ytan. Det var något speciellt i väntan på julafton. Senare har det fortsatt vara mycket pyssel innan jul. Julklappar ska köpas och slås in och barnen ska hållas på halster för att inte avslöja vad som finns i garderoben. Granen klädde vi kvällen innan och barnen var spända på vad julafton skulle bjuda på. Stor släkt och massor med mat, sent in på natten. Tvärmätt, skulle man kunna säga. Sedan blev jag ensam och det gick det med, fast det var inte samma känsla i kroppen. Något sorgsen kunde jag sitta framför tv:n och tänka på alla de andra som då satt och pratade och öppnade julklappar, skrattade och hade det trevligt. Jaja, det går upp och ner med allt. Förra ju

Gula smileys och ett jäkla drag under galoscherna. Det känner man ju igen. Bert Karlsson med sitt breda flin och självsäkra attityd och Ian Wachtmeister i glada färger och partyhatt. De skulle vara roligt att vara politiker, det skulle vara kul i riksdagen och det skulle liva upp Sverige. Bert och de andra fick miljoner att röra sig med och det festades och säkert delades dessa pengar upp inbördes när partiet till slut lade ner. Nu är det samma visa en gång till. Åkesson har ju Ian som coach, så det är inte konstigt att samma tema kommer igen, dock utan en massa glada clowner. Nu är dessa clowner allvarliga, kostymklädda och säger sig föra vårt land mot något bättre. De har tio-tals miljoner kronor att ta utav och de gör de säkert. Jag spekulerar, men varför inte. Åkesson ligger hemma och är utbränd, men sägs snart vara tillbaka. Är det på riktigt eller ytterligare en del i deras spel och lek. Cirkusen har kommit till stan och nu gäller det bara att rösta på rätt clown. Jag trodde våra

Trots att många i min ålder säger att de känner sig som tjugo, så är det minst lika många som säger, man är inte tjugo längre... Gick en sväng till posten innan och utanför snappade jag upp några fraser om just ålder. Det var en kvinna som kommenterade vad en kille just sagt om att lyfta grejer. Hon fortsatte meningen åt honom; "bara för att du börjar bli stel och gammal, då eller?" Han var runt 50 skulle jag gissa. Han blev sur, om än inte på riktigt kanske, men han undrade varför hon sade så och då kom det; bara för att jag själv känner mig så. Är det så? Jag är frisk och kry och hade fina, perfekta värden sist jag var på hälsoundersökning. Ung i skallen och tanken och inte alls gammalmodig på något sätt, tror jag. Dock är det nog så att jag inte alltid lever som jag lär. Det är nog inget ovanligt, i något yrke som har med människor att göra. Ungefär en gång om året brukar jag uttrycka mig tyst inombords att det nu är dags att träna och motionera, lägga kraft på att äta