Livet som Blom

Beskriv fluffigt, utan att använda händerna. Går det bra? Förmodligen inte. Du viftar nog med händerna ändå och visar på, hur du fluffar en kudde eller nåt. Svårt att beskriva nåt som inte direkt går att ta på. Samma med kärlek. Om man har en känsla inombords som är så stor och stark och ska få ut den i ord, hur gör man? Jag vill få ordet, älskar, att brinna, hoppa och flyga runt på himlen, explodera och lysa i tjockaste teckensnitt som går att uppbringa. Och det skulle ändå inte räcka. Jösses!

Det händer grejer när det blir vår. På alla håll och kanter och hos alla arter. Vårkänslorna spirar både här och där och det känns också i min egen kropp. Det är inte alls dumt :) När man dessutom, har världens finaste människa vid sin sida, blir det ju ännu "stôlligare" i kroppen. När vi repade igår, hörde jag ett pipande, jag lärt mig känna igen. Det kom från de, i vanliga fall, skränande måsarna. Idag var det annorlunda. Ett falsettpip, som inte går att likna vid något annat. Jag tittade ut genom fönstret och pekade upp på ett av hustaken och mycket riktigt, de var i full gång. Marie var framme med kameran, men var inte tillräckligt snabb. Måshannen satt på ryggen på honan eller snarare, gick runt på ryggen på henne. Märkligt hur naturen fungerar. Till slut kom han till i alla fall och inom någon månad kan vi se fram emot nya måsbarn, som trippar runt på gatan här utanför.

Så där ja, nu är helgen över, igen. Jädrar vad det går mellan p..... och l.... Ett uttryck som glömts bort och kanske inte ens är känt av alla. Vill inte skriva ut riktigt allt. Har haft det gott, typ, kan jag nog sammanfatta helgen. Vi satt ute på gräsmattan en stund på eftermiddagen och tog en kopp innan M skulle åka. Då kände jag att jag inte har riktigt koll på alla helger som är i antågande. Valborg och allt annat. Förmodligen beror det på att jag inte är anställd, men en del är nog, att jag inte brytt mig tidigare, under de åren jag varit ensam. Tar en dag i taget, typ och rätt var det är, så är det någon helgdag som dyker upp i kalendern. Känns inte så dumt heller, för den delen, men ibland kan det ju vara bra att planera lite också. Sitter just och lyssnar på Gyllene Tiders nya skiva. Låter för jävligt, tycker jag. Bara en massa ord hit och dit och typ samma låt hela tiden. Fattar ingenting. Per´s rim är bedrövliga, ord på ord, som utfyllnad och samma uppbyggnad på musiken. J

Har funderat ett tag på att "fukta till det" lite extra här hemma. Nu finns det ju olika sätt och en av dem är att skaffa en luftfuktare. Beställde en häromdagen och nu på morgonen hämtade jag den på Maxi. En liten smidig sak och jag hoppas på att det ger resultat. Bläddrade i bruksanvisningen och såg till att jag gjorde rätt. Vad som slog mig var, att detta inte är för vem som helst. Apropå debatt igår... Citat: " Denna apparat får inte användas av personer (gäller även barn) med nedsatt fysik, motorisk eller mental förmåga. Inte heller av personer som saknar erfarenhet eller kunskap om hur apparaten fungerar, utan överinseende av eller instruerande av den person som ansvarar för deras säkerhet." slut citat. Jösses, att de ens vågar sälja apparaten. Jaja, funkar gör den i alla fall. Hoppas på det bästa.

Provade på att sova med öppet fönster i natt. Det var en känsla av att ligga i tält. Lite småkallt, nja, inte kallt kanske, men svalt. Sov riktigt gott i alla fall och vaknade utvilad och av att solen tog sig in i rummet. Det var tydligen frost i natt, för bilrutorna var täckta med is, en stund på morgonen. En ny dag och en dag att se fram emot. Skulle tagit en fika ute, men jag hamnade framför ännu ett avsnitt av en serie, jag blev rekommenderad av älsklingen. Den heter Dag och gick för ett tag sedan, men nu ser jag ifatt på Play. Den är riktigt bra och där blir han, psykologen Dag, också en ny Dag. Det är en fantastisk dialog och vändningar, men allt är ändå logiskt. Jag fick också en ny dag, det är härligt. Också med vändningar och en härlig dialog, inte bara idag, utan även i morgon och nästa dag och nästa och nästa...

En tur till stan, fick inledan denna onsdag. Bankärende och allmänt strosande i väntan på jobb. Det var lugnet före stormen inne på banken. 24:e idag, så alla ligger hemma och väntar på den stora utbetalningen. Promenerade till torget och kände att, där vill jag stå i år igen och sjunga. Vi har inte fått något besked ännu, om vi kommer med eller inte. Hoppas det kommer snart. På hemvägen höll jag på att blåsa bort och det är jäkligt kallt nu igen. Tänk vad bortskämd man blir när det kommer lite värme. Vill ha mer värme, nu!! Vid sidan av mitt hus, brukar det vara ett hav av vitsippor på våren. Jag tittade lite extra idag och små, gröna blad börjar sticka upp mellan löven och där var den, sippan. En liten stackare hade kämpat sig upp, lite mer än de andra. Det bådar gott, våren och sommaren är på väg. Nu ska jag värma mig med en kopp kaffe, så det så. Den lilla sippan i mitten.

Nu ska jag göra något jag inte brukar. Skriva samma sak i båda mina bloggar. Just för att det gäller oss människor och hur vi blir inmålade i ett hörn, av de som tror att de vet. I mitt jobb träffar jag människor med problem på olika sätt. Enklare saker som ryggskott eller muskelvärk är en ren vardag och sådant vi råkar ut för lite till mans. Igår höll jag en föreläsning och talade om mineraler och symtom, som dyker upp av just mineralbrist. Vi var ett glatt gäng på ca 15 personer och jag höll på i närmare två timmar. 45 minuter var det sagt, då det skulle vara en till, men han dök aldrig upp, så jag fick hela kvällen. De var så inne i det hela att kaffet kom på efterkälken rejält, nästan glömdes bort. Vi fick höra historier om i stort sett allt. Vad jag än tog upp i symtomväg, så var det alltid någon som räckte upp handen, nickade, pustade och suckade över igenkännandet. Det är skrämmande hur lite hjälp, läkning det ges i sjukvården och hur lite läkaren gör för att få ordning på folk.

Flingpaketet är nästan tomt och det räcker precis till två små skålar. I den ena skålen, följer också de smulor med, som blir av innehållet och genast blir det orättvist. Hon/han fick mer än mig!! Va!? Jo, smulorna räknas också. Jösses, så det kan vara. Allt ska räknas, i alla sammanhang. När man är liten är det viktigaste att det blir rättvist. Jag har inga syskon, som jag bråkat med om detta, men har man en riktigt nära kompis kan det bli likadant. När man sen blir vuxen, övergår det i avundsjuka. Man inbillar sig att det är orättvist, men det sägs aldrig, man är bara avundsjuk. Grannen köper ny bil eller någon vinner 234 miljoner på Lotto och det är ju Jävligt orättvist. Det är klart, har du inte spelat, så kan det knappast vara orättvist. Orättvisan lever överallt och till så triviala nivåer, som att köksduken blir alldeles blöt av mjölken som rinner över, när det ska mätas, så att båda får lika mycket. Visst kan det kännas orättvist, när någon får en dum sjukdom och inte kan vara

Det är något visst när våren smyger på. Detaljerna vävs ihop till en helhet. Några små blommor tittar upp ur gräsmattan och rabatterna och det är härligt. Det har varit en fantastisk helg. Picknick på gräsmattan i härlig, värmande vårsol, som också gett lite ansiktsfärg. I detta nu, flaxar även ett par måsar utanför fönstret och det är väl en detalj som jag inte tycker så mycket om, ett jäkla skrikande och skitande. De ska vara vid havet, vilket vi också var i lördags. En inbjudan med mat och god fika och trevligt snack, ledde oss till Varberg. Vi tog alla en liten kvällspromenad ner till havet och möttes av en vacker horisont och en doft av tång. Självklart hade det varit trevligt med några grader extra värme, men värmen fanns där ändå. När vi gick tillbaka till huset satt en koltrast högt upp i en antenn och övade på sin sång och jag konstaterade att nu är det vår på riktigt. Dock lät det lite kraxigt på slutet ännu, men med lite övning så blir det bra. Nu är jag hemma igen, fast int

En skön dag med vårregn och en hel del jobb, kul. Ju mer jag pratar om vissa saker, desto mer peppad blir jag. Nu tänker jag på min stora hobby, än så länge, musiken. Det är mycket på gång och det känns gott. Skickade ett smakprov på en ny låt till Stockholm idag och svaret som kom tillbaka triggade ännu mer. "Wow, imponerande, precis min stil, helt perfekt". Så det är väl bara att köra på då :) Hon har redan fått en låt på svenska, lite r&b-stuk och godkänt den också, så nu blir det en på engelska. När den är klar ska den spelas in och då har hon kontakterna, både studio och andra roliga vägar, mer om det senare. Även det övriga i livet är gött, det rullar på, som man säger. Jag hade även äran att få vara barnvakt igår. Det var roligt och det gick kanon. Vi var ute i trädgården och kastade gris och efter en stund blev det matdags. Spagetti och köttfärssås stod på menyn och det var populärt, så två portioner var, smaskade de i sig, duktigt. I kväll blev det sent hem, men

Jösses, vad man vill göra mycket grejer. Idag har det pockat på, om man nu säger så. Jag har för mycket på gång i huvudet ibland och då kan man lätt bli stressad. Tvillingarna är tydligen såna, men jag känner mig mer som en trilling eller fyrling :) alltså samtidigt. Har försökt att samla mig, så gott jag kunnat. De fanns musik i huvudet och så har jag ett föredrag som ska färdigställas. Vilket tror ni det blev till slut? Japp, musiken fick komma ut. Funderat hela dagen och nu till kvällen kom det en melodi som jag ska bygga på. Marie skrev några rader igår som jag provade, tillsammans med melodin och det kan funka. Låten ska till Stockholm och spelas in där, vad det lider, en ny kontakt, en seriös sådan och naturligtvis hoppas jag på ett genomslag på något sätt. Nu är vi ju ett gott låtskrivarteam :)) så det ska väl inte vara några problem. Med min kluvna personlighet, så kan det ju inte bli annat och fort går det :) Hoppas de andra inte ska ha lön också...

Kommer inte bara en liten kyckling. Det finns även oändliga diskussioner gömda innanför skalet. Vem kom först, är ju en av dem. Men en av de större är hur ägget ska tillagas. Hur många minuter gör det perfekta ägget? Storleken har ju betydelse så klart o kanske även färgen. Skalet kan ju vara tjockare. Hur kommer det sig att ägget blir svårskalat? När den diskussionen är igång, blir man genast expert. På vår spis behövs sju minuter, medan spisen med häll klarar det på sex minuter, eller? Visst har kastrullen en viktig roll.. Det är en fantastisk liten kapsel, hur som helst. Massor med näring för den som bor där o den som väljer att äta den, som ett ägg. Frågan kvarstår, vem kom först?

Lite funderingar så här på kvällskvisten. Om jag fick leva om livet, skulle jag ändra på något då? Ska jag vara helt ärlig, så skulle jag inte det. Det finns många händelser i livet, som jag önskar aldrig hänt, men om de inte hänt, skulle jag inte vara där jag är idag. Det ena leder alltid till det andra. Hade jag valt att gå en annan väg vid något tillfälle, så hade jag troligen inte suttit här nu och bloggat. Heller inte haft två fantastiska barn o inte träffat den största kärleken av alla. Kärleken med stort M. Tänk vad livet är härligt.

Dagarna rullar på och en vecka försvinner på ett kick. Våren är faktiskt här, tro det eller ej. I lördags gick vi ett varv i Kinna, dock inget riktigt vårväder, men ändå. Det blev en snabb tur och sen var det dags för lite fika och förberedelser inför kvällen, som bestod i födelsedagfirande. Det var trevligt och god mat och dryck serverades och innan vi kröp ner under täcket, så hade klockan hunnit bli halv två. Det blev en relativt tidig morgon ändå och på schemat stod däckbyte och det är inget jag gjort på många år. Det känns i kroppen när man ska sitta och krypa och böja på sig på alla möjliga håll. Däcken kom dit och bilen blev städad också. Nu är det bara min bil kvar. Vi firade med en chokladmuffins och en munk när vi var klara. Senare på eftermiddagen dök de små busungarna upp. De var lugna och fina och till och med en bordsplacering gick igenom. De fick sin begynnelsebokstav på tallriken och då var det bara att sätta ner rumpan på den stolen. Annars är det nya platser vid varje

Den där luringen, koreanen, vad han nu heter, är han en ny Saddam eller Bin Laden? Ska man bli orolig över hans agerande? Jag har aldrig förstått det där. Inte heller i filmer där man ska "ta över världen". Om det skulle bli så att de skickar iväg en raket eller två, innehåller de då kärnvapen? Vart skickar de dem? Till grannen eller USA? Om man nu vill ta över något, är det smart då att utplåna den platsen? Då finns det ju inget att ta över. Borta! Är han bara arg på någon eller varför blir det som det blir? Jäkla massa frågor. Det är bara en konstig hjärna som arbetar, tror jag. Samma med de andra gubbarna, konstigt tänkande. Härska över världen, det är ju så löjligt. Det är som i Sällskapsresan när Herr Storch filmar hela resan med linsskydd och Ole påpekar; de´bliiir icke nå film, da vet du! Lika dumt blir det om man släpper atombomber här och var, då blir det ingen jord, da vet du! Det är väl bara vänta och se vad som händer.

Vår hjärna är helt otrolig. Det räcker med en ton, ett parti av en låt, så far man tillbaka i tiden så det nästan svartnar. Hittade Mr Mister på spottan och drog på ett par spår. Rätt var det var så befann jag mig på väg till Kullaberg i min gamla Ford Granada :) Fullt ös på stereon och fullt med folk i bilen, härligt. Det är nästan spöklikt så nära man kan komma, minns nästan tillfällen och kläder, dofterna av våra herrdofter, som skulle locka det kvinnliga könet. Kommentarerna haglade och sångerna sjöngs det med i, för full hals. På så sätt är jag inte en dag äldre än då. Hjärnan är ung och sinnet bor i en Legostad, barnsligt, javisst, men som ett smart barn sa i tv häromdagen, en förälder är ett vuxet barn! I´m a grown up on the outside and a little boy on the inside. Tur att man har lite skäggväxt annars kanske någon skulle missta sig :)

Solen lyser idag på en blå himmel och det är redan tre plusgrader. Det var då tusan om det inte skulle bli vår på riktigt nu. Jag var och tog kort till kortkortet igår, som nu ska förnyas och tänkte på hur snabbt allt går. Dags att ta tag i den här mannen, igen. Innan jag drar iväg till Knalleland och rotar bland nyheterna, ska jag sätta mig med ansiktet upp mot himlen och få lite färg. Det är en del i processen. I eftermiddag blir det träning, första på en månad. Det har kommit lite saker i mellan, som ont i ryggen och förkylning. Nya kläder, lite färg på kinderna och träning, samt mat och vatten, det gör susen för mannen. Låt detta bli fåfängans dag. Senare i kväll kommer det ett energiknippe och hälsar på och ger det där lilla extra, det jag behöver mest.

Det bubblar och puttrar lite överallt. Jaja, det är kärlek i luften, men det händer andra saker också. När jag känner denna "vittring" av att något bara måste göras, ske, så är jag lite lik den där vargen som sprang runt i stan. Den hade säkert ett mål, för den var på väg någonstans, även om det såg ut som den bara irrade. Idéer börjar födas i mitt huvud och det funderas på roliga saker kring musiken. Det finns mycket man kan göra och det är det som bubblar och puttrar just nu. Jag behöver det där, det får inte stanna av. Samma gäller själva livet, det får heller inte stanna av, det måste röra på sig hela tiden. På olika sätt, men framåt. Vissa kvällar har det varit svårt att somna, då det snurrar olika saker i huvudet. Det är låtar som formas och det är stora scener som byggs upp, där vi står och kör en show. Helt otroligt häftigt! Jag ser hur det ska se ut, om 6 månader, om ett år. Det blir inte exakt så, men i stort och en del gånger blir det till och med bättre. Så, nu hä

En del dagar är speciella, medan andra är fulla med absolut ingenting. Ibland är det kaos och ibland tråkigt ordningsamt. Idag är speciell. En härlig morgon med sol, en liten, smått irriterad 5-åring, ett underbart leende och en mjuk kind. Några fina ord på vägen, jag lämnade ett par också, innan jag åkte. Några timmar med jobb, en god lunch och ett par timmar jobb till. En kund som kände att det var meningen att hon skulle komma och tackade flera gånger och kände sig otroligt lättad, kundens egna ord. Pling i telefonen, fler härliga ord, värmande ord, skickade tillbaka igen och igen. Lugn i kroppen, leende hela vägen hem. En god kopp kaffe, lugnt och skönt. Tänker på hur gott jag har det, tänker på M, tänker på leendet och den mjuka kinden, glittret i ögonen. Lyriska dagar, härligt!

Världen borde se bättre ut, tycker jag, om man ser till Facebook. Finns det något mer ljuvligt och vänskapligt ställe. Ja, det sägs ju att det förekommer nätmobbning, men överlag verkar det hur bra som helst. Vi är såå vänliga och gulliga mot varandra. Vi hjälper till att hitta små jädrans katter som sprungit bort, inte en, utan tio om dagen. Gilla bilden och "hepp", katten hittade hem. Det går att bota cancer också, visste ni det. En bild med ett gäng ungar, som håller en handskriven skylt med texten "ge oss 100 000 likes, så vi kan övervinna cancern." Och hur goa är vi inte när någon har gjort sig illa eller tappat bort något eller råkat ut för något annat. "Åh, gumman, vi tänker på dig, styrkekramar, kämpa på, det ordnar sig, hjärta hjärta." Bilder på barn med någon defekt eller gamla människor, som vi inte ens känner, får tummen upp. Historier om det ena missödet efter det andra, vandrar runt i nyhetsflödet, dag ut och dag in. Det enda som är trevligt,

Det kan man fråga sig. Jag blir lite smått irriterad på en del människor när det kommer till självkritik och insikt. Jag är väldigt självkritisk, trots att det förekommer beröm i olika sammanhang. Gitarrist vill jag inte kalla mig, men även där har jag fått lovord och det är klart man tackar för. Jag släpper sällan ifrån mig något som inte är bra. Vid vissa tillfällen har det tyvärr blivit så, men det har alltid gått att reparera i efterhand. Det gäller att tänka ett steg längre. Jag ser folk som kämpar med saker de inte riktigt behärskar och det är synd, borde finnas annat att lägga den tiden och energin på. Pratar om musik nu, det är det jag kan. De pratar vitt och brett om olika projekt och när det väl blir lyssningsbart, så undrar i alla fall jag, om det inte varit bättre att låta bli. Det konstiga i sammanhanget är att de alltid lyckas uppmärksammas av media. Kan det bero på deras undergivna sätt, tycka-synd-om-mig-lite-grand-kanske-sätt. Jag blir lika förundrad varje gång det ske

Carina Berg är ju en trevlig människa och bra programledare. Tänkte jag skulle ägna en del av kvällen till hennes nya program. Den timmen kunde jag gjort något annat, känner jag nu. Herregud! Samma kändisar i alla jädra program. Kan nog allt om alla snart, för det blir ju en ständig upprepning eller snarare upprapning...seriöst! Programidéerna verkar också vara slut. Samma koncept, intervjua, skoja till det, äta och prata, med samma människor, hela tiden. Hur länge kan de snurra runt i media? Eftersöks; Nya kändisar!

Känslan av att vara ensam kan variera. Ibland är bara skönt att vara med sig själv, välja när man vill gå och lägga sig, välja tv-program, mat, semester och komma och gå som man vill. Men, det finns inget som är så skönt som att vara vi. Två eller fler, beroende på hur allt är från början. Vi är mysigt. Ibland när jag handlade fika tidigare, så köpte jag två godsaker, just för att det är tråkigt att fika ensam och inte visa att man faktiskt är ensam. Nu fick jag ju två bullar eller vad det nu var, men var fortfarande ensam. Det är trevligare att kunna säga, Vi ska på semester eller att Vi var på bio igår. Jag tror i och för sig att man inbillar sig, vad den man säger det till, tänker. Klart det inte är roligt att vara ensam. Två är bättre, ha någon att dela allt med. Vi är bra :)

Energin har kommit tillbaka, känns skönt, även om det är lite täppt i näsan fortfarande. Tog en tur till stan och gjorde några ärenden, bland annat till banken. Hade med pengar från företagskassan att sätta in . Företagskunder ska egentligen sätta in pengar en våning upp, men de tar 250 kr för varje insättning och det tycker inte jag det är värt. Jag stegade fram till kassan och lämnade fram pengarna och insättningskvittot och nästa direkt kom frågan om jag hade något kvitto på vart pengarna kom ifrån. "Nä, det har jag inte, de är från min kassa och ska in på företagskontot". "Jaha, ok". Jag har undrat vad de skulle säga om jag sa, typ, nä, det finns inget kvitto, det är svarta pengar. Vilket ansiktsuttryck! Tror jag ska prova det nästa gång :)

Det är inte så att jag trillat på en isfläck och brutit benet. Inte heller råkat ut för fotsvamp eller skörbjugg. Har dock en ilsken, jävla förkylningsbacill, boendes i min kropp sedan i lördags. Det är ändå ingenting, mot den verkliga åkomman, som har sin plats någon helt annanstans. Nämligen i hjärtat. Inte i form av något farligt, kanske bäst att tillägga det, utan något helt underbart, nämligen Löööv! Ok, kan han inte skriva om något roligare, kanske någon tänker nu, nä, det kan jag inte, även om det finns mycket annat spännande. Som när jag tjuvrökte eller när jag slängde i grannens katt i Viskan. Det står i min bok, för den som är intresserad :) Fyra dagar med den jag älskar mest, kan tyckas lång tid, men tvärtom, svisch, sa det. Idag var vi på Leos Lekland och de små busungarna fick springa av sig lite energi, den lilla som fanns, efter en troligt, kämpig påskafton. Efter att vi ätit, skiljdes vi åt och det var inte bara förkylningstårar på min kind. Det känns i bröstet...heeeel