Livet som Blom

Det är med förundran och lite avundsjuka jag ser på Tack för musiken. De är enkla människor och de skriver enkla låtar som har gått in i hjärtat på andra människor under åren. De har stått på scen och spelat, de har spelat in skivor och låtarna har fått egna liv när andra spelat in dem. De har skrivit med andra och haft ett musikaliskt liv. Jag har också skrivit bra låtar. Folk har faktiskt fått en tår i ögat och en klump i halsen av några av mina sånger. Jag har inte stått i strålkastarskenet direkt, men puttrat på lite i bakgrunden mest hela tiden. Kanske vore det kul att sätta ihop en spelning igen som jag gjorde 2009. Spela mina låtar på en gitarr bara, framföra dem som de ska. Enkelt och snyggt. Ska fundera på det.

Då var julafton avklarad. Det var ett skönt lugn, i alla fall på förmiddagen och tidig eftermiddag. God julmat serverades hos mor och vi hann med klapparna innan det var dags att slå sig ner framför tv:n. Klockan tre är det den heliga stunden. Tillsammans med en kopp kaffe och hembakat, både julgodis och kaffebröd. Kalle är detsamma varje år, men det är mysigt ändå. Sedan bar det av på halkiga vägar och nästa destination var Fritsla. Där blev det mer fika och senare mer julmat. Smakade riktigt bra. Därefter var de små barnen som två virvelvindar i vardagsrummet. Paketen öppnades på löpande band och leendet spred sig i hela ansiktet. Papperet flög och tejpen slets i ännu mindre bitar av de små fingrarna. Efter tio minuter av riv och slit, så var allt över för denna gång. En miljon saker, typ, men det mesta var vettiga prylar. Kläder och andra användbara ting pressades ner i kassar. Jag fick en väldigt fin present. Kombinerad julklapp och födelsedagspaket. Det ser jag framemot. Hoppas de

Nu är det snart jul igen. Då är det dags att umgås med nära och kära. Har man inte gjort det tidigare, så är det dags nu. Det är skillnad på jularna, vill jag lova. När jag var liten förberedde vi julen flera dagar innan och skinkan griljerades dagen innan och provsmakades alltid på kvällen, medan den var ljummen och knaprig på ytan. Det var något speciellt i väntan på julafton. Senare har det fortsatt vara mycket pyssel innan jul. Julklappar ska köpas och slås in och barnen ska hållas på halster för att inte avslöja vad som finns i garderoben. Granen klädde vi kvällen innan och barnen var spända på vad julafton skulle bjuda på. Stor släkt och massor med mat, sent in på natten. Tvärmätt, skulle man kunna säga. Sedan blev jag ensam och det gick det med, fast det var inte samma känsla i kroppen. Något sorgsen kunde jag sitta framför tv:n och tänka på alla de andra som då satt och pratade och öppnade julklappar, skrattade och hade det trevligt. Jaja, det går upp och ner med allt. Förra ju

Gula smileys och ett jäkla drag under galoscherna. Det känner man ju igen. Bert Karlsson med sitt breda flin och självsäkra attityd och Ian Wachtmeister i glada färger och partyhatt. De skulle vara roligt att vara politiker, det skulle vara kul i riksdagen och det skulle liva upp Sverige. Bert och de andra fick miljoner att röra sig med och det festades och säkert delades dessa pengar upp inbördes när partiet till slut lade ner. Nu är det samma visa en gång till. Åkesson har ju Ian som coach, så det är inte konstigt att samma tema kommer igen, dock utan en massa glada clowner. Nu är dessa clowner allvarliga, kostymklädda och säger sig föra vårt land mot något bättre. De har tio-tals miljoner kronor att ta utav och de gör de säkert. Jag spekulerar, men varför inte. Åkesson ligger hemma och är utbränd, men sägs snart vara tillbaka. Är det på riktigt eller ytterligare en del i deras spel och lek. Cirkusen har kommit till stan och nu gäller det bara att rösta på rätt clown. Jag trodde våra

Trots att många i min ålder säger att de känner sig som tjugo, så är det minst lika många som säger, man är inte tjugo längre... Gick en sväng till posten innan och utanför snappade jag upp några fraser om just ålder. Det var en kvinna som kommenterade vad en kille just sagt om att lyfta grejer. Hon fortsatte meningen åt honom; "bara för att du börjar bli stel och gammal, då eller?" Han var runt 50 skulle jag gissa. Han blev sur, om än inte på riktigt kanske, men han undrade varför hon sade så och då kom det; bara för att jag själv känner mig så. Är det så? Jag är frisk och kry och hade fina, perfekta värden sist jag var på hälsoundersökning. Ung i skallen och tanken och inte alls gammalmodig på något sätt, tror jag. Dock är det nog så att jag inte alltid lever som jag lär. Det är nog inget ovanligt, i något yrke som har med människor att göra. Ungefär en gång om året brukar jag uttrycka mig tyst inombords att det nu är dags att träna och motionera, lägga kraft på att äta

Det är en spänning i kroppen nu. Nytt boende, ny plats och nya roliga möjligheter. 2 januari är den officiella flyttdagen, men förhoppningsvis så blir det lite tidigare. Det blir lite kluvet med det mesta nu en tid. Planering får vänta till efter nyår, även om vi behöver få ordning på allt runtomkring. Jag skriver lite på min bok, då och då och sidorna fylls så sakteliga med fina minnen. Det är främst  musiken som står i fokus denna gången, men livet pågår ju ändå, mitt i alltihopa. Förra boken tog ett drygt år att skriva, så det vore kul att få klart den här lite snabbare. Idag har vi smygstartat julen och käkat lutfisk till lunch. Smaskens! Snart är det dags för adventsfika, lussekatt och pepparkakor. Ha en trevlig första advent.

Känner mig lite som gubbarna som kör utmed vägarna och plockar in snöpinnarna. Det är mycket som ska avslutas innan flytt. Jag känner mig redo att börja om från början med allt, men det är några bråda veckor kvar. Mitt i allt kommer det en jul också. Julklappar som är så lätta att hitta på... Not! Jaja, det ordnar sig. Tur att några inte vill ha några klappar... Hämtade fler bananlådor idag och det känns som att jag har en väldig massa saker helt plötsligt. Ska försöka plocka ner det jag inte använder, har redan börjat med det. Sju lådor är fyllda med lite av varje. Sen är det allt med jobbet som ska stämmas av. Fakturor och avstämning av dessa, så att jag står så nära noll som möjligt när det nya året börjar. Det är ju alltid en inkörningsperiod när det kommer till internet och grejer. Jädra tur att det funkar via telefonen också. Tänk att jag nu ska bli Markbo :) det blir underbart, faktiskt. Fick frågan i helgen hur det känns och jag kunde bara svara, bra. Ett litet lagom stort s

Japp, en hård rubrik, kan man tycka. Ordet har kommit ur min mun ett flertal gånger, men inte i nutid. Jag var kanske 8-9 år när jag ständigt hamnade i klistret i skolan, men jag sade ifrån med just det ordet. Det kastades dock tillbaka på mig, rakt i ansiktet och blev sedan det ultimata uttrycket för ilska. Det var då. Det är en annan tid tid nu och jag har mognat och förstår vad jag säger. Jag hade inte en aning om vad det ordet betydde, det blev bara ett skällsord. Otroligt korkat. Jag fortsätter lite på temat från igår och jag känner väl att vi måste förstå och värdesätta det som händer kring oss idag och inte för flera tusen år sedan. Ingen har koll på hur det var då. Vi kanske vet en del, men inte allt och inte hur människor mådde eller vad de diskuterade hemma i stugorna. I grunden är vi samma och har samma känslor, men våra hjärnor har utvecklats betydligt. Det är också en negativ aspekt i det. Vi tävlar mer än någonsin och alla ska vara bäst på allt. Vi är experter på manipula

En vanlig söndag kan bli något mycket trevligt. När jag vaknade i morse vid nio, var jag ganska trött. Kände att jag sovit som en gris, hårt och hyfsat länge. Kom i säng vid elva-tiden efter en mysig kväll ute på landet hos M´s pappa och fru. Efter frukosten tog vi oss till Maxi och handlade lite saker som saknades till lunchen. Det blev paj och frallor och till bordet kom dagens gäster. En tjej från Nässjö som förhoppningsvis ska delta i Svensktoppen Nästa till sommaren och hennes mamma. Dagens uppdrag var att skriva en låt till henne och det tror jag faktiskt att vi lyckades med, till en viss del i alla fall. E kom med en versmelodi, jag hittade ackord och M nynnade på en refräng. Jag tror att det finns en stor chans att den här låten får eget liv. Det är tacksamt att jobba med människor som har ett driv och är på riktigt intresserade. Tänk att det kan bli så intensivt i en lägenhet på sjuttio kvadrat, på fjärde våningen. Ord rusar genom huvudet, melodier far runt i luften och energi

På den gamla goda tiden, ja i alla fall mitten av nittio-talet, så fanns det ett gäng tjejer som sjöng och dansade. De sattes ihop av en kille med känsla för koncept och idén bar verkligen frukt. Massor med hits levererades under resten av -90 och även en bit in på 2000-talet. Oskyldiga, kan tyckas, små tjejer med en dröm om att upptäckas. De har ju alla lyckats ganska bra, även senare som soloartister. Undrar hur mycket droger det var inblandat vid den tiden. Jag har ju hört talas om de "gamla rävarna" och även läst många biografier om dem och deras missbruk. Förstår inte att de överhuvudtaget lever idag. Många har strukit med, så klart och det i unga år. När jag själv var ute i svängen och spelade, så fanns inte tanken på något sådant. Vi fick läsk och snacks där vi spelade och vi blev säkert höga på socker i stället. Vi var unga, ca 16-17 år, men idag är inte det någon ursäkt eller hur man nu ska uttrycka sig. Nu behöver man inte vara rockstjärna för att tända på. Du kan b

Ett sådant armband skulle jag vilja ha. Det hela är ett skämt, spelar ingen roll vad rekryterare på Facebook säger. Pratade just med en dam där och jag kände att jag blev arg, men mest förvånad. Jag skrev in mig för två månader sedan, då det är tänkt att jag ska göra annat. Jag fick den hjälpen jag behövde, trodde jag, men så var det inte. Företagare räknas inte. Det finns inte ens en ruta på hemsidan att fylla i där det står egenföretagare. Idag fick jag svart på vitt i örat att Arbetsförmedlingen inte gör ett skit, damen sade det själv. Hon babblade på samtidigt som jag försökte göra mig hörd i luren. Hon upprepade samma sak minst fem gånger. Jag frågade igen varför jag ska vara inskriven och då sade hon att det visste hon inte, egentligen. Då sade jag, som jag ser det så fyller inte förmedlingen någon funktion alls, ni förmedlar inga jobb. Jo, sade hon, via hemsidan gör vi det. Jösses, som Baloo säger.

...av alla trådar. En matta, en handduk, en tröja eller kanske ett par långkalsonger. I en intervju beskrev Marie mig som en driven person, det måste hända något hela tiden. Det stämmer. Jag kan säga att det händer grejer hela tiden. Vi har en härlig tid framför oss nu med flytt bland annat. Det ska bli fantastiskt. Ikväll ska vi spela i Gislaved, vilket också blir riktigt spännande. Hoppas det kommer folk jag känner. Helgen blir nog lugn. Utöver det här så är det många projekt på gång. Tre tjejer ska låtar till Svensktoppen Nästa. De ska spelas in och skickas. Igår var vi i radion halva dagen kan man säga. Ellen sjöng våra låtar i Jönköping och webbradion i Gislaved ägnade fyrtiofem minuter åt oss i ord och ljud. Kul. Som sagt, full fart framåt. Däremellan funderar jag på vad jag ska göra nästa år, yrkesmässigt. Väldigt spännande! Så, sysslolös är jag inte. Hade jag fått lön för allt så hade det varit fina siffror på kontot. Det kommer det också.

Ibland funderar jag faktiskt på vad jag håller på med på dagarna, inte så ofta, men ibland. Det kan kännas tungt att släpa sig ur sängen och veta att dagen kommer fyllas av patienter med en massa bekymmer. Jag är glad att jag kan hjälpa till, så klart. Eller att vädret är som idag, grått och regnigt. Inte mycket att göra åt, men ändå en anledning till att känna att det vore skönt att somna om. Nu är jag hemkommen från en närliggande stad, dit jag åkte vid två-tiden för att träffa en tjej med Rösten. Vi skulle skriva musik tillsammans och se om vi kan få till något bra inför kommande projekt. Hon plockade i sina texter och spelade upp den ena låten efter den andra. Speciella tongångar och en unik röst. Så, en talang är funnen och nu gäller det att förädla den. När jag åkte hem, tänkte jag på vad jag håller på med på dagarna. När jag steg innanför dörren här hemma, hade jag en energi i kroppen som jag blev glad över. Det är det här jag ska göra, vill göra. Det är alltså därför jag går u

Är det nästa programidé tro? Nu har vi bakat och nu ska hela Sverige sy också i tv. Så vad blir då nästa tema. Varför inte Hela Sverige älskar! Vi är ju inte så pryda annars vad det gäller att ligga i tv. Se bara på Paradise Hotel. Visserligen är det oftast täcken i vägen för att följa hela akten, men ändå. Där skulle TV4 gå i bräschen för ett nytt vågat grepp. Hur skulle det då se ut? Vilka utmaningar skulle deltagarna utsättas för? Ska det vara kändisar? (det tycker jag) Tänk er själva att välja ut ett raff-set eller någon annan utstyrsel, åt sin partner och sedan på tid, klä på och av denna outfit. Eller vem som håller ut längst...ja ni fattar. Lite swing kanske också skulle funka, byt partner så många gånger ni kan under 30 minuter, utan att det går för er... Hur många ställningar klarar man av på 3 minuter? Eller varför inte slå ihop alla program. Börja nakna och sedan syr man sina kläder och därefter träffas man på en date och bakar tillsammans och avslutar hela kalset med e

Känslan är speciell när man är mitt emellan två boenden. I fredags var det dags att ringa till hyresvärden och säga upp lägenheten. Det var inga frågor på det och jag fick leta fram kontraktet och skriva under på baksidan. Det är första januari som gäller, men får de en ny hyresgäst innan, så kan det gå snabbare. Det ordnar sig, hur som helst. Nu är det röj som gäller. Har ju redan börjat att sortera ut gammal bröte och förra veckan åkte jag med två lass till soptippen. Saken är den att det finns mer att slänga och sälja. Det är märkligt att det blir så mycket man samlar på sig. Får ta tag i detta nu under kommande veckor. Gott att ligga lite före. Vi har så mycket projekt på gång nu också, så det blir inte så mycket tid över när det väl kommer till kritan. Det blir härligt att komma till ett nytt fräscht ställe och börja om från början. Ut med det gamla och in med det nya. När det gäller utrymme för musiken, studion, så lutar det att det hamnar i klädkammaren, igen. Jaja, det är bara

Snart är det dags att börja stapla flyttlådorna på varandra igen. Rensa ur och städa undan och kånka och bära. Från en plats till en annan. Nu väntar ett helt nytt kapitel i Livet som Blom. Efter att ha flyttat hit från Gislaved, så har det blivit ett lägenhetsbyte där emellan, dock i samma hus, men ändå. Så nu har det alltså gått nästan exakt nio år sedan jag kom tillbaka till min hemstad. Det var snöigt och kallt och kroppen var sliten efter både flytt och skilsmässa. Nu är det något helt annat som väntar. Glada miner och en underbar människa att dela livet med. Det blir ett nyår som heter duga och ett perfekt sådant att börja leva på nytt, som många gånger annars brukar handla om att börja träna eller sluta med godis. Så efter nyår kan jag titulera mig Kinnabo, vilket blir väldigt trevligt. Det blir nya promenadstråk, nya gator att lära sig, nya affärer och troligen en massa annat nytt vad det gäller jobb och fritid. Tyvärr är det inget hus som står redo och väntar, inte än, men do

Ibland funderar jag lite extra på hur bra vi har det. Satt kvar efter Uggla flyttar in och kollade med ett öga på nyheterna. Det blev med två ögon till slut. Jag brukar inte vara så noga med att se på allt elände som händer i världen. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan under den halvtimmen. Det är samma planet, men man förstår inte hur stor den är. Ebolan drar fram som en våg och människor lider och dör och här sitter jag i en varm och skön lägenhet med allt jag kan önska.  Bengt är extra mörk i rösten ikväll. Efter den hemska rapporteringen övergår han till något helt annat. Pang, pang! Volvo nyanställer och ska bygga nya fina bilar. Barn blir utsatta för övergrepp i skolan. Vi laddar för julhandeln och planerar helt lugnt för nästa års semester. Vi har inte en jävla aning, egentligen. Allt pågår, ändå.

Japp, förbjud skiten, överallt! Nu är det visst dags att dra åt svångremmen ännu hårdare kring de som röker. Det är bra det. I somras när vi var på semester och tog en fika på någon uteservering, så fick vi sitta i cigarettrök. En god bakelse och en kopp kaffe smakar inte lika bra när man har nikotin och annat äckligt rakt upp i näsan. Skulle man råka säga något till personen som sitter där i allsköns ro och ryker, så tog det väl hus i helsike. De trampas på, de där rökarna. De blir kränkta av att någon annan lider av deras förbaskade nedskräpning. De står upp och tycker synd om sig själva och säger att de mobbas. De borde tycka synd om sig själva, helt klart. Vad är meningen med att dra i sig tungmetaller och giftig rök? Ställ er på trottoaren i rusningstrafiken, så får ni i er lika mycket skit. Jag vet att motorgräsklippare är större miljöbovar, men rök från cigaretter, mm bidrar till sämre miljö också, om inte annat i närmiljön.  Jag går inte till en dyr restaurang och sitter på der

Rensade förrådet i lägenheten för någon vecka sedan och sen dess har det stått ett antal påsar i hallen. Det var gamla kläder som hängt till ingen nytta och som har följt med på några av mina flyttningar. Konstigt det där vad man hänger fast i gamla grejer. Det är inte att de är värda något, men de fyller ändå en plats. Förrådet i källaren hyser också en del gamla prylar, men idag tog jag en del av det också. Det känns bra när det väl åker ut och mer plats blir det också. Kanske inte att fylla med nya prylar, men det blir lite luftigare och lättare att komma åt sådant jag faktiskt använder. Vissa saker har ett värde i sig, ett minne. Nu snackar jag inte stora fåtöljer eller annat utan böcker eller någon pryl ungarna haft när de var små. Jag har några reseböcker som mormor skrev när hon var ute och såg sig om i världen och de är så klart värdefulla. Jag får ta och gå igenom allt en gång till sedan. Skulle tro att det finns mer som lämpar sig för skroten. Det är liksom dags att rensa nu

Det var en artikel om just detta i Aftonbladet. Jag fick liknande känsla när jag själv var på Arbetsförmedlingen för någon månad sedan. Killen det stod om, anklagade AF för att bryta mot grundlagen, då de kräver rapport om de jobb man söker. Får de inte det, så blir man av med ersättningen. Jag har hört många historier om folk som går till AF och går därifrån utan minsta hopp. När jag gick dit, efter att ha lagt ner någon timme på att skriva in mig på deras hemsida, så möttes jag av nonchalans. Två personer stod och småpratade bakom en dator och skulle "bara" göra klart något först innan de ens kunde säga hej... Jag hade tur att slippa vänta i mer än tio minuter på att få komma in. Det kommer en liten tjej gåendes över golvet och tar sikte på knappen för numren. Med en knappt hörbar röst säger hon mitt nummer. Jag var redan framme i stort sett och tar tag i en hand utan minsta energi och hon nästan viskar, hej och välkommen, vi kan ta ett rum här borta och pekar. Mötet sluta

Det går knappt dagar, innan det dyker upp märkliga artiklar om rasism, hudfärg, anmälningar hit och dit för att någon skrivit något, sagt något och det bara tuggar på. Såg en artikel, visserligen något år gammal, där en 14-årig tjej anmält ett färgbolag för att ha döpt en av sina färger till; hudfärg. Ja, varför inte. Färgen är beige och de som tillverkat den har tydligen den färgen på sin hud och tyckte det var lämpligt, men se det gick inte. Nästa rader jag läser, handlar om glass, just det, glass! Två kvinnor påpekar att GB medvetet och uträknande har satt namn på några av sina glassar. 88:an härleds direkt till Hitler och hans hälsningsfras. Bokstaven H är åttonde bokstaven i alfabetet och då förstår ni, HH. Igloo Cola syftar enligt dessa damer på kokainmissbrukande eskimåer. Alltså, jag undrar åter igen, vart samhället, vi är på väg? Vad är det för fel på de här människorna? De måste skaffa sig ett liv, en sysselsättning där de trivs och mår bra. Nu mår de inte bra. Det dyker upp

Så var det äntligen måndag igen. Ny vecka och nya möjligheter. Ha, ha, det är nog det hemskaste uttryck jag vet. Hör man detta, så är det en människa som egentligen inte gör ett skit för att komma framåt. Det låter bra, men det finns sällan en djupare mening i det. Klart att varje dag har nya möjligheter, men när det kommer från ingenstans, bara för att, då känns det inte bra. I helgen var det lite bjudning hos älsklingen, med god mat och tårta. Ett efterkalas, kan man säga, då födelsedagen var för någon vecka sedan. Annars har det varit lugnt och skönt. Jag har börjat skriva lite mer frekvent nu, vad det gäller nästa bok. Igår satt jag flera timmar, dock med rast för mat och promenad. Ibland flyter det på riktigt bra och minnena staplas på varandra, men så stannar det upp ibland och jag får använda extra mycket tankekraft för att dels komma ihåg och dels för att formulera en berättelse. Ju mer jag skriver, desto mer minns jag. Det är lite si och så med årtalen kanske, men i stort så f

...får vara i fred. Den här hetsjakten på allt och alla börjar urarta, tycker jag. Jag läste alla Pippi-böckerna när jag var liten. Vi hade läsdag på fredagar och då gick vi till vårt bibliotek och lånade böcker. Jag läste Emil och Pippi för det mesta. Det var och är spännande böcker med bus och mycket kärlek. Det var ingen som hade någon åsikt om vare sig dessa böcker eller att vi läste dem. Idag säger man att barnen som läser och ser filmer om Pippi blir sårade och kränkta av innehållet. Man klipper om scener och tar bort ord för att göra filmen mer "modern". När jag läste böckerna, läste jag dem som de var och hade inte ont i magen av att det stod negerkung i texten. Pippi leker kines i filmen och det har barn gjort under hela min uppväxt i skolan och gör än idag. Ramsan om just detta finns fortfarande i skolan och då pratar jag om förskolan och uppåt. Å ena sidan är vi livrädda för att någon mörkhyad person ska ta skada eller att vi ska ge fel signaler till våra barn. Ibl

Igår vaknade vi tidigt och förberedde oss för en trevlig dag och framför allt kväll. I mars bokade vi biljetter till Jill's show på Rondo och har sett framemot detta. Efter frukosten packade vi ihop lite övernattningsprylar, ombyte och ett glatt humör. Medan jag diskade satte sig älsklingen framför datorn och slötittade. Efter någon minut säger hon, det är inställt ikväll. Jag hörde inte riktigt och frågade vad hon sa. 'Det är inställt på Rondo'. Så var det. Jädra skit! Så vi stod och dividerade om hur vi skulle göra. Vi åkte ändå, då allt var bokat. Det blev en härlig dag i Göteborg. God burgare och en öl på puben. Härlig fika på Evas och en riktig lyxmiddag på Ett. Det bästa är att få vara med min älskling. Så nu ser vi fram emot att få uppleva showen, trots allt. Undrar när? Kanske blir det Orup istället, hmm.

Jaha, här vaknar jag lite extra tidigt idag och tittar till på termometern, -0,1 grader! Fy, fan! I hate kyla! Finns det något bra med den? Det enda är väl att man får ta på sig en mysig tröja, sitta med ryggen mot elementet när man äter frukost och att värmen i bilen funkar. En veckas skidsemester, ja, absolut, men det enda man längtar efter under den tiden är att få komma tillbaka till den varma goa stugan. Det ser ut att bli en fin dag, hur som helst. Jag ska ta tag i jobbsökandet och jag ser att det inte kommer bli så lätt, men jag måste försöka. Lite träning får det också bli. Igår hörde jag på radion om ATG´s nya reklamfilm, den med den lilla hästen och dess familj. Manuset i den har visst upprört känslor i vissa kretsar. Syftet med filmen var inte att håna de med bipolär-sjukdom utan den handlar om drömmar och de ofta kantas av motgångar. Sedan vilka motgångar man använder som exempel, det kan säkert diskuteras. Dock blev jag inte förvånad när jag hörde reportaget på radion om

I mitt förra inlägg skrev jag om att vi alla är lika och borde kunna komma överens. Det finns alltid andra krafter som spelar in och jag funderade lite på det. Det kom en kommentar och en jämförelse med Imagine, Lennons fina låt och att den texten skulle betyda något helt annat än vad som är skrivet. Återigen gäller det våra olika religioner. Bibeln är en samling med olika berättelser och det är en massa personer som nedtecknat olika händelser eller uppenbarelser. Bibel betyder ju bok eller skrift och sedan har det ändrats till den heliga skrift. Vad som känns konstigt, tycker jag, är att alla dessa berättelser är sprungna ur inspiration från just en sådan kraft eller tro, som jag nämnde innan. Ingen vet om det har hänt eller är påhittat. Dessa män har blivit inspirerade av andra män, osv. Därefter har det formats historier kring hur den perfekta världen skulle kunna se ut. Ett rike. (här kan vi även dra en parallell till en annan man, med de drömmarna. Ni vet vem.) En person vågade p

Fan vad trött jag blir. Vad är det för skillnad på oss människor, egentligen? Inte någon. Vi har fötts på olika platser på det här klotet, det är det enda. I grunden är alla lika. Vi har lika många ben i kroppen, samma antal muskler och samma sammansättning av mineraler och grundämnen. Språket har vi fått från våra förfäder och platserna vi kommer ifrån. Det är så det är bara. Av någon eller några anledningar, så har det skapats olika religioner. Där börjar eländet. Det finns en kraft som skapat allt det vi har. Det är vad forskare har kommit fram till. Visst är det en form av eufori man känner vid tanken på hur allt gick till och vad allt kommer ifrån, men behöver vi göra det till vårt på olika sätt. Hitta på en form av kraft att se upp till, konstigt. Vår hjärna är för bra, helt enkelt. Vi tänker och skapar våra problem själva. Vi intalar oss att vi är bättre än någon annan och sedan försöker vi övertyga andra att det verkligen är så. Det är gudarna som krigar mot varandra, som de g

Då var det dags att ta tag i mina stämband och se om det går att klämma ur en bra röst ur dem. Mötet med denna lilla människa till sånglärare var jättetrevligt. Det var tjena, tjena och hej och hå, men inte på ett klämkäckt sätt. Först var det allmänt om vad jag ville med lektionerna och sen drog det igång direkt. Rätt var det var satt jag med en gitarr och sjöng en egen låt. Hon lyssnade och begrundade under tiden. Vi övade på andningen och jag var rätt snabb på att fatta hur det gick till. Sen sjöng vi aaaa på olika toner och jag blev väldigt förvånad över hur högt jag kunde gå bara efter några minuter. Jag höjde mig tydligen en ters på dessa få minuter. Vet inte vad det betyder, men det kändes bra att höra att jag kan bli en bättre sångare. Efter 45 minuter hade jag träningsvärk i magen och det är ett gott tecken för då använder jag rätt muskler. Och inte var jag trött i halsen heller. Nästa vecka kör vi igen. Då ska jag ta med en låt att sjunga. Får se vad det blir. Lalalalala!

Någon säger; det var väl på tiden...en annan säger, det behövs väl inte och jag själv säger, ja det var på tiden och ja det behövs. Spännande blir det iallafall. I skolan öppnade ju jag inte munnen så ofta och vid sång så krävs det att man gör det , så klart. Jag kommer ihåg den dagen då vi fick gå in två och två och göra musikprovet. Läraren satt vid pianot och man skulle ställa sig alldeles bredvid och följa tonerna han spelade upp. Det gick hyfsat och det blev godkänt. Jippi! Aldrig varit så slut i kroppen som efter den prestationen. Så imorgon är det dags för mer förnedring. 45 minuter sånglektion. Jippi, eller? Ni får rapport imorgon :-)

Jag kan inte skylla på mig själv utan bara se hur eländet breder ut sig. Det fanns en olustig känsla i kroppen igår efter att ha sett en stund på valvakan. Tänk att det finns så många galningar i vårt land. Nu vet man väl inte vilken av SD´s frågor som engagerar var och en, men det oroar ändå. Det är ju grunden i partiet ändå som räknas. Det finns något som kallas attraktionslagen och i detta fallet har den fungerat. Vad händer om du inte har några pengar? Jo, du önskar förstås att det inte var så, men det enda du går och tänker på är att du Inte har några. Du blir verkligheten för dig. Du säger hela tiden tyst för dig själv, jag har inga pengar. Det är då attraktionslagen sätter igång. Du får det som du önskar dig, alltså inga pengar. Miljoner svenskar vill inte att SD ska finnas, men vem har varit mest i tidningarna och vad har sociala medier ältat det senaste halvåret, jo att SD suger och att vi inte vill. Önskan om att vi Inte vill har tagit över. Vad tycker vi om att någon är utsa

Tänk att det alltid kommer en sanning efteråt. I helgen målades hela Borås och solen sken på de fina verken. Jag tycker det ser fint ut med lite färg på de annars så tråkiga väggarna. Dessa målare/konstnärer lade timmar på att få färdigt sina målningar och det är nog inget lätt jobb. När de väl stod färdiga, så togs det upp i tidningen och de skulle kunna sitta där i 20 års tid, trodde man.  Dagen efter kom det fram att det krävs bygglov för att göra något sådant här och att det bygglovet går ut sista december. Flera röster i stan sa att de nog inte får förlängt och då måste målningarna tas bort. All denna tid och förmodligen en massa pengar till ingen nytta. Varför är det så svårt att vara ärlig? Det är ju en sådan röra att reda ut allt efteråt sedan. Vem sade vad, vem gjorde vad, osv. Jag förstår om man överdriver lite ibland för att få ett intresse, men finns det ingen sann grund i det hela, så rasar det sedan ändå. Det funkar som en bumerang. Kasta iväg en lögn, så kommer den t

Blä, säger jag då. Efter klockan tio igår, så var det inte något direkt att se på i tv. Jag zappade lite och hamnade till slut på utfrågningen i Tv4. Partiledarna satt i ett rum och blev intervjuade en och en, innan de fick traska iväg till en annan studio, där utfrågningen skulle äga rum. Det var en otroligt fjantig reporter i första rummet som försökte vara rolig och lättsam. Det gick sådär. J.Å var först ut på mattan och fick frågor om både det ena och andra. I de allmänna frågorna från 5:e klass, så erkände han att hans hjärna inte fungerade riktigt. Han ser alltid ut som han snott äpplen och med minen, "jag har inte gjort nåt" Uppspärrade ögon för att inte avslöja hur han känner och mår. Han pratar alltid i jag-form när det frågas om partiets mål och mening och blir glad när han får frågan om vem som ska bli nästa statsminister. Då svarar han snabbt sitt eget namn och flinar. Eller, ja, jag tror han flinar, men ansiktet ser likadant ut hela tiden. Han pratar också om K

Det är något visst med september i år. I alla fall som månaden har börjat, med sol och värme. Nu har jag äntligen börjat komma tillbaka efter en helt förslappad semester. Promenader varje dag, qigong och allmän träning. Det gäller att bli en fit 50-åring :) Igår var en härlig dag. Upp tidigt och sedan en skön promenad till stan. Skördemarknaden gick av stapeln och jag kan säga att lite äppelkaka och vaniljsås lockar även den skröpligaste människa. Och det som drar mest är väl att det är gratis. Gråhåriga farbröder och tanter vimlade inne och utanför Kulturhuset. Vi fick varsin bit och det smakade riktigt bra. En timme gick åt och i samma veva gick vi in i kyrkan och tände ett ljus för min morbror, som igår skulle fyllt 73 år. Fasen vad han är saknad. Vi satt i kyrkan i en kvart och bara var. Det var härligt. Sedan fick vi en en tur upp i klocktornet och kunde se hela stan. Jag är född i Borås, men har aldrig varit uppe i det tornet. Senare blev det mer godsaker, då vi bjöd på tårta

Då börjar jakten på något nytt. Vill du, så får du dela detta vidare. Kanske har du bekanta med företag eller som har en förmåga att snappa upp tips om lediga tjänster i Kinna/Mark Driven och målinriktad De senaste 10 åren har jag drivit eget företag inom hälsa och friskvård. Det innefattar ett stort ansvar gentemot kunder/patienter, då de i sin strävan efter att må bättre, förlitar sig på min erfarenhet och kunskap. Jag ger massage, både för privata kunder och företag. Jobbet innefattar även kost- och träningsråd, samt motivering och planering. Det kräver också människokännedom, såväl fysiskt som psykiskt. Jag har lärt mig otroligt mycket, om både mig själv och andra individer. Mitt stora intresse är musik. Jag spelar gitarr, sjunger och skriver egen musik. Är också ute och spelar emellanåt med mitt band. 2009 genomförde jag ett stort musikprojekt där jag samlade 14 ungdomar från Borås och tillsammans gjorde vi en musikshow med mina låtar som grund.

Det är spännande dagar numera. Jag har ju bestämt mig för att byta inriktning på mitt yrkesliv och har nu börjat se mig om efter nya spännande utmaningar. Min önskan, om man nu kan det i dagens arbetslösa samhälle, är att hamna i Mark. På ett företag där personalen efterfrågar lite motivation eller kanske på en skola eller annan utbildningsinstans. Det är tillåtet att önska. Önskar jag inte så är det också svårt att få något. Det får ju bli vad det blir under en tid, bara jag kan få vila från dagens övningar. Ser framemot allt.

Det är ju ett känt gammalt uttryck :) Nu skulle jag kunna tänka mig att bli riktigt förkyld för den sakens skull. Tänk att fylla den lilla pappersnäsduken med guldmynt vid varje snytning, härligt! Sen skulle jag köpa det finaste hus jag kunde hitta och möblera till ett riktigt hem, tillsammans med den jag älskar. Ett trevligt gästrum för mina barn och en studio där musiken flödar. Ska det vara så jävla svårt att hitta ett hus!? Bor du i Kinna med omnejd och tänker flytta eller känner någon som är på väg att flytta från sitt hus, så hör av dig. Vi kommer och kollar direkt. #husköp #kinna #frustration #pengar

I mina funderingar att ordna med nytt jobb, så kanske jag redan har lösningen. Politiker. Det måste ju vara det perfekta jobbet. När man väl kommer in i riksdagen, så är det ju räkmacka varje dag. Du kan sitta på röven en hel dag och lyssna på olika debatter och tjäna storkovan. Oftast tar du dig där ifrån med fri bil eller så skickar du in dina taxikvitton som övriga medborgare betalar. Traktamenten betalas utan problem eller så bor du på hotell och skickar in notan. Ja, du fattar. Du kan också strunta i att åka och jobba hemma. Du kan skolka från sittningar utan att få kvarsittning. Varje år är du garanterad löneförhöjning, oavsett hur det går. Råkar du säga något som låter konstigt, kan du bara ta tillbaka det och börja om igen. Eller så kan du se frågande ut och säga; har jag sagt det? Även på lägre nivå är det ett riktigt glidarjobb. Du får lön även om du inte gör något. Akta dig för skandaler bara, så ordnar det sig.

De flesta vet nog inte att jag skrivit en bok tidigare. 2011 satte jag sista tecknet och det resulterade i en bok som heter Midsommarprinsen. Den finns att köpa på Vulkan.se   om någon skulle vara intresserad. Nu har jag funderat ett tag och tänkte försöka skriva en till. I stora drag kommer den ta upp mina första staplande steg som musiker och allt annat som hänt kring just musiken. Hur kom det sig att jag började spela gitarr? Mitt första låt och fanns det några groupies på turnén med Plazma? Vad sade Henry Augustsson när han presenterade mig i Artist i Borås -98? Hur kändes det att krama Agneta Sjödin? Har jag verkligen spelat med Per Fritzell i Galenskaparna? Jag har fyra mappar med urklipp från det jag gjort musikaliskt och det ska jag nu sortera i ordning och sedan blir det till att väva ihop alltsammans till något läsvärt. #henryaugustsson #agnetasjödin #perfritzell #galenskaparna

För 6 månader sedan kom ett hemskt besked. Min morbror Lars hade gått bort. Den dagen tog jag bra, men dagen efter körde det ihop sig ordentligt. Hela kroppen rasade och allt blev väldigt konstigt. Det kan inte stämma, sa jag till mig själv. Han är inte borta! Jag pratade ju med honom i telefon bara för ett litet tag sedan. Vi skulle komma ihåg honom för att han levt, men att han är borta kan man inte glömma. "Du är säkert iväg på resor och besöker en och annan tjurfäktning. Beställer in en flaska vitt på en restaurang vid havet och njuter av utsikten. Du håller ett öga på oss. Du är med oss. Skulle inte förvåna mig om du köpt tillbaka Båtono och står vid rodret med vinden i håret och saltstänk i ansiktet. På väg mot nya mål. Det ordnar sig alltid, som du sa och det gör det." Kram Anders.

Jösses vad min hjärna jobbat i vår och sommar. Det var underbart med 5 veckors semester och bara göra ingenting. Känns visserligen som att huvudet skulle behöva fem till. Tänk vad vi är bekväma av oss. Vi, de flesta av oss i alla fall, har ett jobb att gå till och antingen vi stormtrivs eller tycker att det är sådär, så tar vi oss dit. Varför? Jo, för att det ger oss pengar, socialt och att det är så det ska vara. Det är ingen som vill vara annorlunda, sticka ut, för då blir det snack. Nu är läget så att det är dags för mig att hitta på något annat att pyssla med på dagarna. Vad det blir har jag ingen aning om än. Det kommer ta lite tid, så klart, innan den sista handduken är tvättad och innan den sista patienten kliver ut från behandlingsrummet, men nu är det i alla fall bestämt. Under hösten kommer leda två olika kurser i Kinna. Det är Studieförbundet Vuxenskolan som var intresserade av mina idéer. Det blir en i Qigong och en i gitarr, med början i september. Det blir spännande oc

Kvällen bjöd på skärgårdstur i Göteborg. En härlig kväll med fina skaldjur av alla de slag tillsammans med goa gubbar och gummor. Trevligt sällskap vid bordet och allmänt gött. Havet och skärgården är något speciellt. Stod en stund i toakön på båten, vilken är ute på däck och såg svallvågorna efter oss. Det är en skön känsla av frihet, hav och liv. Nu sitter vi på tåget hem. Vi är lite trötta efter dagen, men nöjda. Godnatt!

Det är för jävla knepigt när någon bara försvinner. Ena dagen sitter man och äter jullunch tillsammans och ett gäng dagar senare finns inte personen mer. När jag går på stan ibland, så kommer det tillfällen då jag faktiskt tycker mig se honom. Jag tror jag förväntar mig att se honom, för det är så det brukar vara på sommaren. Då kom han hem från Thailand, annonserade i tidningen om sommarjobb, tog det som fanns och drog sedan iväg igen i september. Vi hann träffas, ta ett glas vin ihop, tjöta gamla minnen och vara allmänt "goa". Det var alltid en go´omfamning när vi sågs, en klapp på kinden och ett leende. Ibland ser jag honom på stan...

Nu gäller det att suga på semesterdagarna. Det är underbart att vädret håller i sig och solbrännan är grymmare än på länge. Ser pigg och fräsch ut, helt enkelt. Vi tog en liten utflykt på förmiddagen och i trapphuset stod en tant och putsade fönster. Detta fönster inklusive trappan sköts normalt av vaktmästaren. Det är sopning på onsdagar och våtskurning på fredagar. Funkar bra. Trots detta sköts alltså städningen också av flertalet hyresgäster i min uppgång. De gnäller alltid över något. Spelar ingen roll vad, så hittar de nåt. Förstår inte grejen med det. De är pensionärer visserligen, men måste man bli sådan för det. Anmärka, titta snett och oja sig. Låt mig inte bli sådan.

Så många bra tankar jag hade i huvudet innan semestern. Löpning och träning skulle stå på schemat. Har tränat typ tjugo minuter på två och en halv vecka. Jaja, nu tar vi nya tag. Brännan har fastnat ordentligt i alla fall och det är gött. Kan vara pepparkaksgubbe till jul. Nu är det dags för lite mat igen, intill poolen. Tempen är lagom, ca 25 grader och ingen vind. Underbart! Puss och kram!

Semestern pågår och det är härligt. Än så länge har vi inte gjort många knop. Man behöver vara ledig och låta dagarna gå. Musiken har legat i vila också, men igår pillade jag lite på gitarren. Det finns en ackordsföljd som återkommer när jag börjar plinka och den ska vi ta tag i. Min blåa fina gitarr har varit på service i en vecka och kom hem idag. Den strulade när vi spelade på torget, men de konstaterade att det inte var gitarren det var fel på. Något på scenen var orsaken. Nytt batteri fick den i alla fall och lite fix. Snackade med Jill's make i affären och berättade lite om våra spelningar, mm. Kul, tyckte han. Nämnde också att vi skriver åt andra. "Ok, då rullar miljonerna snart in!" Eller hur! En låt har vi i alla fall fått iväg och det är till en tjej i Nässjö. Vi skickade den med gitarr och sång och den kom tillbaka fullt arrangerad med sång och allt. Häftigt att höra sina alster få liv. Hon ska troligen tävla med den i en talangjakt nästa vecka. Det ser vi fra

Bönderna får en signal om att arbetsdagen är slut och det sker via kyrkklockorna. Saken är den att de slår även på morgonen och vid samma tid, klockan åtta. Man vänjer sig vid det och nu är det ganska trevligt. En väckarklocka går ju visserligen att stänga av. Upp kommer man hur som helst. Vi har varit i solen varje dag och igår var vi på Getterön och fick känna på havet. Härligt! Tänk att det redan gått en vecka sedan vi stod på torget. Det var lite snopet att vi inte gick vidare. Kändes helrätt, men icke. Idag var det deltävling nummer två. Där stod en Dj och tryckte på knappar. Med sig hade han en på sång och en på keyboard. Jag kliar mig lite i huvudet och tycker faktiskt att tävlingen börjar spåra ur lite. Jury och publikröster är en gåta. Kanske tävlingsledningen ska blicka tillbaka på de sista finalerna där båda vinnarna försvann innan de ens hann säga Göteborg. Är det verkligen bra låtar då eller vad beror det på.

Det var hektiska dagar i förra veckan. Vi laddade rejält inför Svensktoppen, tyvärr räckte det inte ända fram. Vi gjorde ett bra framträdande i alla fall, det är huvudsaken. Mer kunde vi inte göra. Man var lite urlakad i fredags av all anspänning. Trots det körde vi en spelning i Kinna den dagen, i sol och värme. Publikhavet bestod mest av 60 plus, men de förstår sig på musik, för det mesta. Senare på kvällen fick vi lyssna till Abba-låtar som framfördes av ett gäng 'lookalike'. Inget imponerande alls. Så nu har semestern börjat på riktigt. Timmarna går utan bekymmer. Tror nog att vi ska orka med att vara lediga ett tag till.

Idag var vi tidningen, i Borås Tidning. Stor bild och mycket text, roligt. Konstigt det där, när man sedan läser vad som står, så är man liksom utanför på något sätt. Jag har ju ändå sagt de där sakerna, men det blir lite speciellt och man sträcker på sig lite extra. Uppmärksamhet är kul. Musiken är så stor del och det är extra kul att det händer nu och tillsammans med någon som jag älskar så fantastiskt mycket. Det gäller att hänga på nu, för det går fort. Sommarvädret kunde väl vara bättre. Hoppas nu det ordnar upp sig till veckan som kommer. Förra gången vi stod på scen, så var det 27 grader varmt. Det var 2012. Håller tummarna för en fin dag i år också.

Är det verkligen så? En del av oss nöjer sig med att åka runt och dela ut post, medan andra blir tokiga över att de inte har det "rätta" jobbet. En del nöjer sig med att krypa in i sin lilla 2:a, medan andra vill ha både stor gräsmatta och altan med tillhörande hus som behöver skötas om varje dag. Det jag funderar på är hur en del nöjer sig med livet. Man kanske går och retar sig på olika saker och önskar man gjort det där eller det där. När man pratar med dem, så blir ofta svaret i den frågan, det är som det är. De håller sig kvar i något som känns fel, men av ren bekvämlighet, så gör de inget åt det. Det får vara så, helt enkelt. Det är självklart upp till var och en, men det känns onödigt på nåt sätt. Det finns många talanger och det inom olika områden. De tar inte chansen att utvecklas utan nöjer sig. Det finns ett bra uttryck som går så här; Live full and die empty. Det är värt att leva efter, tycker jag.

Ibland händer det inte så mycket, men ibland händer allt på en gång. Nu bubblar det på riktigt ordentligt. Hade jag kunnat, så hade jag slagit igen butiken och låtit livet snurra på i alla andra riktningar. Vi förbereder oss för torget den 3 juli och igår övade vi. Det börjar hända grejer med låten nu. Det kommer bli härligt att få dra loss på riktigt sen. Kan bara bli bra, helt enkelt. Dagen efter så drar vi vidare på turnén och hamnar då i Kinna. Där kör vi en timma mellan 16-17. Ja, det är mycket musik nu och det gillar jag. Skönt med semester snart, då finns det utrymme för planering och reflektion. Känner att jag behöver det. Mycket kul händer i höst och jag lägger in en extra växel nu. Mot nya mål. Det sägs att jag fyller år snart också, men det är inte så noga med det. Hurra!

Ja, man kan fundera både en och två gånger ibland. Det kan handla om att hoppa i poolen, fast det bara är 18 grader varmt eller sätta sig med en bunt fakturor att stämma av. Hjärnan kopplas in direkt och försöker hitta andra vägar, enklare, mer bekväma och snabbare. Jag vill göra det som är roligt först och det tror jag de flesta vill. Det är en konstig ordning, då det jobbiga blir ännu jobbigare och ofta sent på kvällen, när man egentligen borde sova. Jag försöker verkligen att koppla ur hjärnan vid de här tillfällena, men det är svårt. Måste bli bättre på det. Tänkte på det igår, när vi satt och blev intervjuade, hur mycket saker jag hittar på. När jag får de här snilleblixtarna, så tänker jag faktiskt inte så mycket. Det är mer; det borde väl fungera, jag testar. Då gör jag bara och det funkar ju. Snart är det semester, säger de. Jaha, ok, så bra, då kan man hitta på mer grejer :) Det är fullt upp redan med olika projekt. Spelningar som väntar och en förhoppning om att gå vidare i

Vilka goa dagar det varit. Det händer grejer hela tiden. Snart är det sommar på riktigt också och den ska jag verkligen ta vara på. Till helgen ska vi fira lite och åka till Skåneland. Tiden går som bekant väldigt fort och i dagarna som kommer är det ett år sedan vi satte ringar på fingret. Härligt var det och härligt ÄR det. Såg nyss att Mr Seeger från Jills veranda sitter i radiostudion och jammar. Undrar om han gillar uppmärksamheten? Hur känns det från att gå från gatan och in i värmen? Det borde ramla in en och annan krona nu i ersättning för musiken. Jag tror han känner sig "blessed" och väldigt nöjd. Härlig historia. Lyssna nu fem över ett om du har möjlighet.

Ja, till slut fick vi beskedet om att vi ska vara med i Svensktoppen Nästa. Hur kul som helst! Det är en del förberedelser inför det, men jag tror att vi är ganska bra på banan. Vi håller det enkelt denna gången och kör "unplugged". Solen skiner också, om ni inte märkt det :) Det är helt underbart med sommar. Kände det igår när jag gick en sväng till posten och gick genom den lilla skogen här på baksidan. Grönt och lummigt och det luktar sommar. I övrigt rullar det på med musiken. Vi har ytterligare uppdrag och det är att skriva musik till andra. En hjälporganisation har fått en låt som vi håller på att färdigställa och i söndags fick jag kontakt med ytterligare två personer. Spännande! Och så var det ju val också. Jag traskade iväg i sommarsolen och klistrade igen mitt kuvert som åkte ner i lådan, tillsammans med de andra rösterna. Nu efteråt kan jag fundera lite på hur det gick. Tänk att vi människor inte kommit längre i vår utveckling. Att vi gör allt för att vinna, typ,

Finns mycket man kan köpa för pengar, men känslan som dyker upp i kroppen när man gjort något bra, den är svårköpt. Under en och samma dag fick jag bekräftelse på att min musik faktiskt funkar. Ibland tvivlar jag, när responsen uteblir, men då kämpar jag lite extra. Så igår fick jag ett samtal från radion och de meddelade att vi kommit med i #svensktoppennästa. Härligt! Den 3 juli är det dags att kliva upp på stora scenen igen och möta Borås. Dagen gick och senare på kvällen färdigställdes en ny låt som ska tjäna i välgörenhetssammanhang. Vi sjöng in den och mailade till beställaren. Fem minuter senare fick vi svar. Den blev godkänd! Helt otroligt! Två på samma dag. Låten kommer läggas på singel och pengarna från försäljningen går oavkortat till nämnda projekt. Det är lite hemligt än så länge, men jag återkommer med mer information om detta efterhand. Nu ska jag bara njuta :-)

Tänk vad spännande det kan vara att prova nya saker, i alla sammanhang. När jag var liten och vi höll till i stugan, så var det busigaste att dricka kaffe. Jag och min lille morbror bodde ofta där och vi gjorde dagarna bekväma för oss. Det känns som att vi var där väldigt ofta, men kanske det bara var på helgerna. Mormor och morfar var ju också där och morfar fixade alltid i trädgården medan mormor lagade godaste maten och tog hand om allt annat. Så när vi sovit över där på sommaren och vaknade till fågelkvitter, då blev det många gånger vuxenfrukost. Min morbror brukade dricka kaffe, han är fem år äldre och det gör han än idag. Jag däremot, var ny på området, så det blev mycket socker och mjölk i koppen. Det smakade bra och det var härligt att sitta i kalsonger och äta frukost, medan solen letade sig fram till vårt bord. Jag har skrivit mycket om det här i min bok, Midsommarprinsen. Så idag gjorde jag vuxenfrukost, slog på stort och bryggde kaffe. Det är något speciellt, även om inte

Tog en tripp till Gislaved idag, där jag tidigare bott. Under 16 år huserade jag i det lilla samhället och där började resan med familj, hus och jobb. Tiden går, kan man säga. Det regnade när jag åkte iväg och himlen var mest grå hela förmiddagen. Jag stannade till vid Linnéas konditori och köpte en fin längd att bjuda mina gamla arbetskamrater på. Jag körde sakta genom byn och drog ut mot området där vi tidigare bodde och även jobbade. Till min förvåning stod dessa lokaler tomma och skyltar i fönstren visade att de flyttat till Värnamo. Snopet! Där ser man. Då svängde jag in på vår gata och tittade på vårt gamla hus, samtidigt som regnet stod som spö i backen. Det blev en dyster bild, lika dyster som den var när jag lämnade Gislaved den där gången. Hade även stämt möte med parkchefen idag, så jag styrde kosan åt det hållet, men innan dess så köpte jag en kopp kaffe och mumsade lite på vetelängden jag köpt. Fick bli en fika i bilen. Träffade en skön kille som visade runt i de nya lokal

Musik är fantastiskt. Tack mormor för den genen :) Första gången jag plinkade på hennes gitarr och det gick upp för mig att det var något speciellt, det sitter fortfarande i. Härlig känsla, men ändå svår att sätta fingret på. Det hände nåt. Fyra strängar funkade då, men idag skulle det inte vara acceptabelt. Kräsen idag :) Där satt jag i vår gamla bastu och spelade för glatta livet och jag fick tag på notblad med ackord på roliga låtar. Det började med Varmkorv boogie. Sen ville jag gå vidare och då hyrde jag en synt hos Wahlströms Musik. Gitarren fanns alltid där också. Jag fick ihop några egna låtar och det lät inte så dumt. Det var ändå gitarren som drog mest, även om det var riktigt kul att skapa olika ljud och slingor på synten. Till slut var det dags för en elgitarr. Även den blev hyrd, så kallat hyrköp. En dag skulle den bli min. En Daion, som såg ut som en Gibson Les Paul. Därefter bildade jag och några killar ett band. Vi kallade oss för Invader först och spelade rock, däref

Det  är inte klokt hur mycket skit vi matas med varje dag. 90% är väl negativt. Det är krigsrubriker i tidningen och på nyheterna. De råder förbud mot än det ena och det andra. Man får inte! Ändå gör man. Folk skjuter varandra, gör inbrott och förstör, klottrar på väggar, kör för fort och rattfulla. Farliga ämnen i maten, tårtkastning på politiker, man tycker inte om, man hatar och tycker illa. Makt och pekpinnar. Du får inte parkera var du vill, det är regel på regel och lag på lag om vad vi inte får göra. Kvinnor blir misshandlade. Barn blir utan föräldrar, barn försvinner. Du får knappt tycka om vem du vill heller. En person kan förbjuda miljoner att svära. En del behandlas inte som människor utan som folkslag och då passar det sig inte att ens köpa en hamburgare. Vad fan är det för fel på oss människor? Vad kommer allt det här ifrån? Vi ska bara ha hela tiden, mer och mer, vara bäst, störst och vackrast. Våra folkvalda är också med i leken. Där finns alla sorter och en del vet int

Vart tog våren vägen? Helvete så kallt det är i vinden. Hoppas verkligen den och sommaren kommer snart. Bara för ett para dagar sedan satt jag i solstolen och gottade mig och hade även sällskap av en liten katt som njöt av solen. Igår räckte det med en promenad för att bli stelfrusen. Det finns ju tröjor som sagt, men det är inte så kul att dra på sig nu när det snart är juni. Många trevliga saker närmar sig också, spelningar och utflykter, härligt. Är idag, en dag som alla andra? Nä, det är en speciell dag, som alla andra :) Puss och kram!

Det sägs att man ska vara ärlig och sann mot sig själv och andra. Igår kväll undrade jag över den frågan. Någon som kallar sig för Elliphant var med i Pluras sköna program. Jag har inte en aning vem människan är, men jag tror mig ha hört hennes röst på radion vid något tillfälle. Jag ryggade nästan i soffan när hon pratade, när hon var frispråkig och när hon blev en helt annan person då hon sjöng. Till och med Plura reagerade på om hon härmade Bob Marley. Det var hemskt. Hon säljer säkert massor med skivor och nedladdningar, men fy vilken äcklig människa. Hemskt att säga så, men det var så jag kände. Säkert är hon hyllad av musikeliten inom den genren, men jag får bara avsmak. Hur funkar det där egentligen? Att vara två personligheter, då publiken är en och samma.

Det är inte mycket som slår sol och blå himmel. Tjugo grader i skuggan och ett glas rose' i handen. Dessutom ett sällskap av det vackraste slaget. Man kunde ha det sämre. Nu bränner solen gott på ryggen, här på Almenäs. Fullt med glada människor har bunkrat upp med grill och fika. Trevligt. Snart dags för lunch för oss också. Rester från igår dukas upp. Ugnsgrillad kyckling, panerad med krossade jordnötsringar, smaskens. En vanlig helg i njutningens tecken.

Vad ska man göra med sitt liv, egentligen? Ojojoj, det finns så mycket att ta sig för. Det är inte lätt att välja bland alla roliga saker. Mycket snurrar i min skalle för tillfället och det börjar väl bli dags att sortera och banka näven i bordet och ta tag i det som är mest intressant. Musiken drar snart igång igen med lite olika spelningar här och var, det blir skojigt. Även sommaren ser ljus ut och hösten verkar bli en annorlunda upplevelse i sig. Det blir nog bra detta. Förresten så tänkte jag på en kille häromdagen som blev sugen på att göra något annat. Komma ur ekorrhjulet, som han sade. Jobba med en viss business under 3-5 år och sedan dra sig tillbaka med bankkontot fyllt till bredden. Det var 16 år sedan och i den businessen är han fortfarande kvar, varje dag, år ut och år in, samma sak hela tiden. I ett nytt ekorrhjul som snurrar lika fort som det andra och arbetstimmarna har blivit ännu fler och vad jag kan se, så är han inte miljonär än. Det roliga är, att orden som propa

Så där ja, då var påsken över för denna gång. Som vanligt, så har jag dålig koll på alla helgerna, men snart kommer det visst fler röda dagar. Tur att andra har koll, så jag kan vara ledig :) Vädret kan man ju inte klaga på och äntligen börjar det bli lite brun nyans i huden, istället för blekvit och vintergrå. Känns härligt. Vad gäller aktiviteter i påsk, så var det lite av varje. Naturligtvis har fikastunderna varit njutningsfulla i gröngräset och en hel del mat, av det godare slaget, har landat behagligt i magen. Dock blev påskafton ett rejält magplask. En timma innan promenaden till påskmiddag, så lutade jag mig tillbaka i en solstol och sippade på en god öl. M gjorde samma sak. Cirka två och en halv timme senare, lutade jag mig framåt med huvudet i en toastol. Det var mindre njutbart. Vi fick avsluta kalaset i en hast, då även lilltösen i sällskapet hälsade på i vattenklosetten. Tur att det gick över lika fort som det kom. Dagen efter var jag på benen igen och vi kunde fara på u