Livet som Blom

Så här på årets sista timmar är det på sin plats att tacka de som berikat 2015. Ett tack är inte alltid tillräckligt, men det borde det vara. Tack till er sångerskor som förgyllde låtarna i Svensktoppen Nästa. Tack Rolf för att du var den du var. Tack Agne Lind för att vi fick lägenhet i Kinna. Tack Freda' för en grym konsert på Åhaga Tack svärmor och Bosse för att ni hälsar på. Tack Diana och Torbjörn för fina stunder. Tack Jonas Colting för att du kom på behandling. Tack Regementet för de nio åren. Tack Leif och Helene för att ni är de ni är. Tack London, vi kommer tillbaka. Tack tidningarna för att ni skrev om oss och vår kärlek till musiken. Tack Öland. Tack Marcus för att du är den du är. Tack Friskis och Svettis för att jag får hjälpa er. Tack Orup för en härlig kväll. Tack alla nya kunder här i Kinna för ert förtroende. Tack Spanien för en härlig vecka. Tack alla som trott på oss och musiken och bokat oss för spelningar. Tack min mamma för att du finns. Tack mina underba

Det är riktigt skönt att ligga i solstolen och inte göra nåt alls. Nu är det bara idag och någon timme imorgon kvar sen sitter vi på en buss på väg till flygplatsen. Har en pocketbok med mig, men började först idag att läsa den. Koppla bort allt verkligen. Det tar en vecka att varva ner helt enkelt. Kontrasterna är stora när jag loggar in på Facebook och ser inläggen om blixthalka hemma i Sverige. Tack för wifi! Det var väl en av de första frågorna vi ställde oss, finns det Wifi? Telefonjunkies! Det blir ändå skönt att komma hem. Nu har jag fått lite färg som förhoppningsvis sitter kvar till april när vårsolen bryter igenom. Laddat med D-vitamin och boostat immunförsvaret. Ja, det har slunkit ner en och annan alkodryck, men det orkar kroppen om man äter bra och vilar. Snart rusar bloggen genom det spanska nätet och landar i en skärm nära dig. Puss och kram!

Jag är inte bortskämd med solsemester. Sist jag var i Spanien var 2005 och då var jag tillsammans med Lars i Marbella. Det var skönt att komma ifrån allt elände som hände året innan det. Vi pratade och bara var i fyra dagar. Åt gott och drack massor med vin och Lars var ett underbart bollplank. Vi turades om att fylla år på de olika restaurangerna vi besökte. Det innebar en gratis flaska champagne, oftast. De fyra dagarna var som guld. Nu är jag tillbaka i solen och livet har börjat om. Fuerte Ventura bjuder på värme och fantastisk mat. Ligger här vid poolen med ett glas rose' och kan inget annat än att njuta. Himlen är klarblå, havet turkost och min älskling strålar. Det är livet som pågår.

De flesta rynkar på näsan och drar sig undan när det kommer till storstädning. I varje hus eller lägenhet finns det en källare eller förråd där vi placerar saker vi inte använder för tillfället. Det kan vara julsaker, ljusstakar och påskgrejer, kylboxar, men även gamla minnen hamnar ofta där i mörkret och mögeldoften. Där ligger bilder, gamla böcker, ett och annat klädesplagg från det ljuva 80-talet eller ännu längre tillbaka för en del. Vad gör de där? Samlar damm och tar plats. De tar inte bara plats i förrådet utan även i huvudet och kroppen. Varje gång jag kommer tänka på något för länge sedan, så finns det alltid någon liten sak sparad. Inte alltid, men ofta. Jag håller på att skriva en bok om mitt musikliv och då har jag letat fram en massa urklipp och fotografier för att minnas bättre. Under 2010 till 2011 skrev jag en bok på tvåhundrafemtio sidor med utgångspunkt från min uppväxt. Det tog på krafterna att skriva den. Jag känner samma sak nu när jag går tillbaka i tiden. Det bl

Fy vad det händer saker i vår värld. Nu kommer det närmare också, hotet om illgärning. Undrar vad det är som driver människor till detta. Jag lägger dock ingen tid på att spekulera om det utan fortsätter som vanligt. Jag blir dock lite kluven mitt i alltsammans. Förra veckan small det i en storstad och många fick sätta livet till och nu känns det som det inte hänt eller snarare att jag blir lite avtrubbad av allt elände. Skönt är det i alla fall att det finns människor som får oss att känna oss trygga. Livet måste ju fortsätta ändå och det gör det. Vi planerar julsammankomster och alldeles nyss skrev vi klart en låt. Livet fortsätter, hela tiden. Jag ser framtiden an med glädje för jag vet och vill tro att det ordnar sig. Det är så mycket kvar och det finns inte utrymme för en massa oro eller att stanna upp för att undra. Som vanligt blir det Så mycket bättre i rutan i kväll och kanske vi tar ett glas vin till maten. I tryggheten med min älskade Marie som betyder allt och lite till. De

Har fått många reaktioner på mitt förra inlägg om den märkliga massören, eller vad man nu ska kalla personen ifråga. Det är roligt när folk reagerar. Vi måste reagera och säga ifrån ibland. #poptonten eller Niklas Strömstedt som han heter, gjorde ett fantastiskt framträdande igår i Så mycket bättre. Han skrev en text om sådant som är känsligt att yttra sig om, men han gjorde det. Det syntes att det tog en del energi, men också att det kändes skönt att få det sagt. Bra Niklas, du reagerade och det gjorde väldigt många andra också, både positivt och negativt, mest positivt. Jag har lärt mig säga ifrån och jag blir starkare av det. Det är jobbigt att gå runt och älta en massa. Säg nåt om du är missnöjd eller bara vill dela med dig av nåt. Reagera!

Igår var det dags för min bokade massagetid hos en ny lokal massör. Det är skönt att få lite massage mellan varven då jag själv jobbar med samma sak. När jag kom möttes jag av hundskall, vilket inte är vanligt på en praktik och inte ska förekomma heller. Kvinnan hejar snabbt samtidigt som hon talar upprivet i telefon. Hon säger i förbifarten att jag ska gå in, ta av mig och lägga mig på britsen, hon släpper inte telefonen utan håller den i andra handen. Jag får själv ta initiativet till att ta i hand. Hon fortsätter prata och jag lägger mig. När hon är klar kommer hon in och frågar allmänt om vad jag behöver. Jag säger att det är främst nacke och axlar och den biten. Hon pratar på om att hon förstår och tycker samhället suger. Sen börjar hon massera. Lägger minst 15 minuter på övre del av axlar, samma grepp hela tiden, lite på ryggen också. Hon har ingen aning om vem jag är då hon inte tagit några uppgifter, alltså personnummer eller frågat om jag äter medicin eller liknande. Jag fråg

En dag visas en bild som får hela världen att koka. Alla blir samariter och öppnar plånboken på vid gavel för de som har det sämre. Miljoner människor har ingenstans att bo och är ständigt på väg över hav och på dammiga vägar genom öken och terräng av värsta sorten. Nästa dag öppnar Katrin Z munnen och spyr sina hemska uttalanden om andra människor. Hon är elak den människan, rakt igenom störd och elak och har stora problem med sig själv. Hon behöver hjälp om någon. Dagen efter ber hon om ursäkt för sitt uttalande och får således ytterligare uppmärksamhet i media. Idag var det en annan kvinna som gnällde över deltagare i Svt`s Debatt som handlade om fetma. Personen fick skit för sitt utseende och Svt fick skit för att vara oansvariga när det gällde att visa "rätt" person i tv. Det här är bara några exempel från veckorna som gått. HUR FAN ska vi kunna ta hand om andra människor som behöver hjälp när vi inte kan ta hand om oss själva på ett bra sätt. Kan vi verkligen leta fram

Det känns som det bubblar i världen just nu. Varför just nu? Folk har alltid förflyttat sig av olika anledningar. Tänk att man fortfarande krigar om triviala påhittade saker. En bit mark t.ex. kan bli en varböld och utlösa reaktioner likt feber och värk. Den är min, nej den är min! Du tycker inte om min gud och jag tycker inte om din. Vi äger varken marken eller någon gud. Jag blir så trött på människor. Vi blev tillfrågade att spela en dag i november och detta gör vi för mänskligheten. En halvtimmes uppträdande för en god sak, absolut, ingen tvekan alls. Vi har en spelning till den dagen, men vi gör det ändå. Jag tror ändå på människan.

Varför har vi val i Sverige? Jo, för att vi ska försöka komma överens på ett så bra sätt som möjligt. Vi har folk i landet som har fått förtroendet att tänka åt oss. Forma idéer som till slut ska leda till något bra, så alla kan trivas och ha ett bra liv tillsammans med familj och vänner och andra människor. Världen är stor, men de individer som bor på klotet är alla människor. Ursprunget finns i Afrika. Med tiden som världen formades till länder, så har det alltid funnits personer som har haft lite mer driv än andra, tagit befälet och lett sina kompisar i förhoppningsvis rätt riktning. Man har sett upp till dessa och utnämnt dem till kungar och ledare och vissa har utnämnt sig själva. En del har gjort ett bra jobb, andra mindre bra, men det har alltid straffat sig på något vis och så har det lugnat sig. Vi har gränser mellan länderna och nästan alla har olika lagar och regler, men grunden är densamma, vi är människor och lika mycket värda. SD förklarar i sina dokument att samsas med

Det känns i kroppen av att se alla människor som flyr hals över huvud från sitt egna hemland. Små barn som aldrig nånsin får börja skolan, få kamrater att leka med, ett hem som är tryggt. Det är en konstig tid även om det började för längesen. Jag spekulerade tidigare idag om hur det ligger till. Vi har ju alla vårt ursprung i Afrika. Vad har då hänt? Denna mörka hud har sakta blivit ljusare. Naturen spelar en viktig roll så klart med tanke på solens strålar och hur vi tål dem. Men borde det då inte vara ursprunget som är starkare och vet mer och dem vi ska lyssna på? Vi är ju bara bleka kopior av den djupa historia som finns. Våra hjärnor tar oss till månen, men kan inte tillåta oss att värma och värna om andras liv. Vadan denna spärr? Jag är så tacksam att min mamma och pappa träffades vid just det tillfället och att jag kom till just i det ögonblicket av tid. Mitt liv är dock inte mer värt än någon annan kille i världen som tänker på att en dag få krama sin fru, sin dotter eller son

Vad är det för nåt? Idag kom min fästmö hem från jobbet med en blombukett i handen. -Varsågod, sade hon med ett leende. Genast for det ut en fråga ur min mun - vad har jag gjort? Hon fick ett tack också, så klart. Det var inget direkt jag hade gjort tydligen, bara varit go och snäll :) Jag blev glad och satte blommorna i vatten och nu står de fint på köksbordet och påminner mig om att jag finns för någon och är uppskattad för det. Det kan vara småsaker vi kan uppskatta hos någon, men talar man inte om det blir det svårt att känna något. För ett par timmar sedan hade vi besök av två ungdomar, varav den ena är en fantastisk sångerska. Hon brinner för det hon gör och hennes kille som var med, ger henne stöd. Vi ska samarbeta med musiken och försöka skriva några låtar ihop och ge henne några fler verktyg att jobba med när hon är ute och sjunger. Vi ville visa att vi tyckte om det vi hörde senast och ge henne uppskattning för hennes driv och energi. När gav du någon en komplimang senast

Jag har skrivit en bok tidigare och håller nu på med en till och i mitt fall betyder det att jag får gå tillbaka i tiden och samla upp minnen och händelser från förr. Ibland är det svårt att minnas vad och hur saker och ting gick till, men vissa minnen sitter som fastgjutna i hjärnan. Det som slår mig när jag vandrar tillbaka är att många personer återkommer, kanske finns i periferin eller min direkta närhet. Alla dessa sammankopplingar är otroligt häftigt. Man träffar en person och den känner den eller den, är släkt med den osv. När jag var mindre lyssnade jag mycket på musik och ett av de radioprogram som lockade var Svensktoppen. Radion stod i köket och var ofta på och särskilt när Svensktoppen sändes. Låtar som "Ska vi plocka körsbär i min trädgård" och "Är det konstigt att man längtar bort nån gång" har jag med mig sedan dess. Musikaffären i Anderstorp, som ägdes av Bertil Franzich, vars bror jag jobbat ihop med på en plåtslagerifirma. I en annan musikaffär trä

Knappt har de sista tonerna tystnat på torget i Borås förrän vi tar nya tag. Finalen i Svensktoppen Nästa är inte avklarad ännu, men det struntar vi i. Vi kör på och förhoppningsvis deltar vi nästa år igen. Vi har inte diskuterat färdigt än om huruvida det blir med eget bidrag eller om vi bara satsar på en ung förmåga. Jag kan säga att vi har redan grejer på gång, men vi håller på detta tills saker och ting faller på plats. Jag är jättenöjd med att tre av våra låtar tävlade i årets omgång. Efter semestern kliade det rejält i fingrarna och jag blev så glad när jag efter en vecka borta återsåg mina sexsträngade vänner. Nu ska det komma bra saker från de där resonanslådorna. En sak är dock säker Herr Liberg, vi kommer följa reglerna även denna gång. Nu ska jag snart kasta mig i en solstol och njuta resten av dagen. Ha det gott alla fina människor.

Nu har arbetsveckan startat och det rullar på ordentligt. Det är roligt och mer spännande saker är på gång. Just nu sitter jag i köket med gitarren i knät och knäpper fram en ny låt. Som ni såg tidigare så läser jag boken om ABBA och det är verkligen intressant och taggar en som sagt lite extra. Även andra 'gökar' har gjort mig mer eldig än tidigare så nu är det bara framåt som gäller. Fokusera på det du vill ha mer av är ju en grundregel och bryter man mot Den regeln då blir det inte så mycket med saker och ting. Än så länge har jag bara en textrad på papperet, men den är så bra att den får bära temat på låten. Det blir ungefär, tycker du att jag suger då ska jag bli bättre än vad du någonsin kommer bli. God kväll.

Genom nästan alla mina år i livet har jag haft musiken som följeslagare. Jag har skrivit låtar av alla de slag. Riktigt dåliga låtar, men också många som skulle duga i större sammanhang. På 90-talet deltog jag i Artist i Borås två gånger med egna låtar. Jag vann inte någon av gångerna. Jag gick vidare och blev taggad att skriva fler låtar och sedan dess varit med i radio åtskilliga gånger och fått spela mina egna låtar. Jag har haft flera band och vi har spelat på alla möjliga ställen och även där framfört egna låtar och fått applåder för dem. Det värmer otroligt mycket och det gör att jag fortsätter. Visst har jag följt Melodifestivalen och klagat över bidrag och jag har också varit i kontakt med Björkman och diskuterat vem som får vara med och skriva musik i de sammanhangen. Jag har fått svar och accepterat det. Nu skriver jag mer musik än någonsin och är ute och spelar och folk blir glada och applåderar vår musik. Ambitionen är att just göra det. Spela och skriva musik för att jag

Vad är det för skillnad på en låtskrivare och en låtskrivare? Ja, det kan man undra när det gäller deltagande i Svensktoppen Nästa. Tävlingen är öppen för alla och det finns även ett regelverk att förhålla sig till. Det är och ska inte vara några konstigheter för de som vill delta att läsa innantill och utefter det skriva musik och framföra densamma. I år är det lite turbulent i tävlingen. Ett av bidragen som vann i Borås blev till slut diskat på grund av att låten redan tävlat i en annan tävling i Sveriges Radio P3. Nu har det avslöjats att ytterligare ett bidrag tävlat tidigare, i ett ännu större sammanhang, nämligen i uttagningen till Eurovision i Litauen. Samma låt, troligen exakt samma bakgrund framfördes på Stora torget i Borås med artisten Louise Lane. Denna låt vann finalen. Det senaste beskedet om P4 Sjuhärads beslut är att denna låt Inte kommer diskas. Varför undrar jag då? Har denna låtskrivare någon slags immunitet? Och i så fall varför? Tävlar vi då på lika villkor?

Senvintern och våren innehöll en del tråkigheter. En fin man lämnade oss efter att ha kämpat ett tag med en efterhängsen sjukdom. Den gav sig inte och till slut orkade han inte längre. Han ville inte ge upp för det var inte hans melodi. Det syntes i hans ansikte och ögon det sista jag såg av honom. Vad han inte visste, var att saker och ting inte blev som han önskade efteråt. Tråkigt, men nästan väntat. Jag har andats väldigt högt upp flertalet gånger när jag tänker på eländet som varit. Kom det något bra ur det? Ja, han som kämpade slapp uppleva det. Han var min vän. Nu samlar jag ihop sommaren. Såg framemot den i början av maj. Det har regnat och blåst en del, men för det mesta har det varit ok. Jag har fått uppleva känslan av glädje på scenen i Borås. Då var det varmt och skönt. Semestern hittills har varit bra. Efter ett par dagar på Öland med sol och värme känns det riktigt bra. Några dagar är det kvar. Tjat, tjafs, starka viljor som drar åt olika håll i ett högt tempo. Hot om in

Säg eller skriv inget du inte kan stå för. Ibland är det gott att skriva av sig och rensa systemet. Allt ni läser här står jag för. Varje ord och varje formulering. Ibland läser jag andra bloggar och då kan det hända att något av det jag läser stämmer in på mitt eget liv. För så är det. Mitt liv är inte så olikt alla andras. Jag kan ta illa vid mig, men efter lite funderingar så handlar det ju inte om mig. Skönt med rent samvete. Därför tycker jag heller inte illa om folk. För det skulle göra mig illa också och det är ju onödigt. Måste vara jobbigt att vara arg varje dag och känna att man går och trycker på något som egentligen borde komma ut. Tänk ett varv extra och ransaka dig själv ibland.

Då är semestern här. Vädret var ju kanon tills det äntligen blev semester och sedan ballade det ur fullständigt. Inatt gick fick jag gå upp och stänga fönstret, så det slapp att låta som om ett reaplan for förbi utanför. Regnet har fallit nog nu, tycker jag. Dessutom är jag rastlös. Vill göra en massa grejer som jag har haft liggande i hyllan hela våren. Början på en ny bok finns i datorn. Inte bara en förresten, utan två. Och så en del nya låtar som jag vill fixa till. Konstigt att det blir så nu när jag är ledig. Fast det är väl ganska vanligt, antar jag. Man jobbar så mycket under hela året så man hinner inte ta tag i allt det andra. Ska jag behöva skriva en att-göra-lista även på semestern? Ska jag skita i det och bara vara? Häller nog upp ett glas rosé och funderar över saken. Grillen är varm och det vankas kyckling och en del andra godsaker, men sak saknas, solen och värmen. Tråkigt att behöva sitta inomhus och äta. Jaja, skål!

Sista dagarna i december, förra året, bar vi lådor och lastade in dem i vårt nya gemensamma hem. Det kändes fantastiskt att få landa tillsammans och fira nyår. Samtidigt som det gamla avslutades så började också något nytt för oss båda. Ett helt nytt liv. Under detta halvår har jag funderat hur jag skulle göra med jobb. Jag bestämde mig för att fortsätta med det jag är bäst på. Turligt nog fann jag en perfekt lokal där också musiken får plats. Sakta men säkert har jag avslutat kundkontakter i Borås för att gå vidare här i Kinna. Allt faller på plats, en sak i taget. Vi har spelningar och det rullar på. Jag har också lyckats få till en bra deal med en träningsanläggning. Mer om det senare. Det känns himla bra, helt enkelt. Det är lite av vårt gemensamma ledord; enkelt. Just nu sitter jag i solen och njuter och om en stund ska jag rigga upp i studion så att vi kan repa ikväll. På torsdag står vi på scen i Borås och tävlar i Svensktoppen Nästa. Det blir häftigt. Tredje gången gillt!  Sa

Det vill jag i alla fall tro. Att en liten bebis skulle kunna vara ond är väl inget man väntar sig. Hur skulle den lilla människan kunna vara det förresten? När vi föds har vi inget gammal groll eller gamla tråkiga minnen i huvudet. Vi har inte samlat på oss en massa dumheter, vi har inte varit inblandade i något hemskt, vi har bara de grundliga funktionerna som gör att vi ska kunna växa upp normalt och bli friska och starka på alla sätt. På vägen genom livet händer det grejer. Vi träffar på olika situationer och personer som inte gynnar oss väl. Då blir vi besvikna och orättvisan tar tag i oss och vänder ut och in på hela vår personlighet. Det är inte alltid det är så, men alldeles för ofta. Vi har en överlevnadsinstinkt som säger att vi ska kämpa och då spelar det ingen roll vad det är. Det kan vara allt möjligt som går snett. Dock kan vi vända detta innan det är försent och det genom att använda vår hjärna. Vi kan intala oss att personen som står framför oss inte är farlig utan ka

Nu är det snart dags för Svensktoppen Nästa igen. Som ni säkert observerat, så har vi fler än en låt med i år. Det är faktiskt lite häftigt. Vi skickade in fyra sammanlagt och fick med tre. Bra utdelning. När jag sitter och skriver, så får jag alltid en känsla om det är bra eller inte. Om det blir gåshud så är det bra och stämmer efteråt också när den väl är klar. Det blir en bra låt. Ibland känns det inget alls. Det går trögt att få fram orden, jag byter ackord och övergången mellan vers och refräng suger. Det kan inte alltid bli bra. Imorse när jag åkte in till stan hörde jag ett bekant intro i radion. Det var en av våra låtar som rullade igång. Man sträcker på sig lite extra då och jag känner mig stolt över att min musik spelas i radion. Det betyder att den är värd att spelas där.

Ibland blir jag arg. Det är inte så ofta, men ibland händer det att jag rynkar ögonbrynen och får lite annan attityd. Läste om Måns Z idag på morgonen. Han blev rejält påhoppad, då en bild som han lagt ut, kanske visade att han hade fötterna på ett visst lands flagga. Han låg på en soffa, antingen efter eller inför sitt uppträdande och hade även lagt upp fötterna. Färgerna på tyget, i en liten del av bilden, liknade ett lands flagga och landsmän blev rosenrasande över detta "tilltag". Även dödshot fanns med bland de över tretusen kommentarerna. Sånt här gör mig upprörd. Hur kan de spåra ur för något de inte vet stämmer till hundra procent? Är det en flagga eller kan det vara en jacka, halsduk, sofftyg eller en tröja? Han valde ändå att ta bort bilden från Instagram, men detta slogs upp rejält på nyhetssidorna. Att folk spårar ur så över något de inte ens vet stämmer. De ser något de tror är deras flagga. Och vad spelar det för roll i så fall. Det är väl en otrolig röra p

Knappt har blommorna vissnat efter förra bedrövelsen, då min kära morbror lämnade jordelivet, innan det var dags för ytterligare en begravning. Igår kväll kändes det som jag varit på ett träningspass och jag somnade på en minut och sov hårt och djupt hela natten. Vi tog farväl av Rolf. För bara ett par veckor sedan hälsade jag på och då pratade vi om lite av varje. Jag hann berätta att vi skulle stå på torget i år igen och att mina barn var duktiga på jobbet och i skolan. Han hade många nya idéer fast han låg i soffan och var väldigt svag, men ändå klar i skallen. Det var sådan han var. Alltid nya grejer på gång och alltid olika möten med människor som han hjälpte med diverse uppdrag. Dock tog han dåligt betalt, men fick ändå massor tillbaka. Han gav av sig själv och sina erfarenheter och sunda förnuft. Utan honom hade jag inte klarat mig så bra de första åren med min verksamhet. Han tipsade och jag fick kontakter som jag kunde använda mig av för att bygga upp firman. Nästan varje gå

Det är ofta en speciell och förväntansfull känsla när man kommer till en ny plats. Första gången jag klev in byggnaden på Regementet så var det med den känslan. Jag hade bränt broarna bakom mig som det poetisk heter. Det var bara att köra på och lita på min egen visdom. Det funkade bra. Nu är det istället lite vemodigt att gå upp för dessa trappor. Sista juni lämnar jag mitt rum och gör slag i saken och fokuserar allt på ett ställe, Kinna. Jag bränner broar en gång till, men det ger  extra eld i baken. Jag kommer bygga nya. Det känns som att hela tiden vara på väg och frågan kan vara, vart? Mot utveckling och framgång. Mot nya utmaningar. Det kommer bli bra.

Många gånger kämpar vi med samma sak utan att få något resultat. Vi provar och provar, hur vi än gör så händer inget. Problemet är ofta att vi gör för mycket. Överdrivet arbete nästan i motvind. Kan vi dra oss tillbaka bara lite grand, så sker saker och ting nästan av sig själv. Ni känner väl till historien om paret som försöker få barn. De kämpar och kämpar, men det händer inget. Till slut ger de upp och adopterar. När detta är faktum och mamman kapitulerar, så händer det grejer i naturen. Efter en tid kan man möta paret och då med ett litet barn i handen och en stor gravidmage. Acceptera - och ge upp. Ge upp - för att vinna.

Det verkar som de flesta människor delar in sina liv i perioder och pensionen är en del som för många innebär lugn och vila, men samtidigt en period av en massa grejer man inte har hunnit med under de första två tredjedelarna av livet. Just nu skulle jag vilja vara pensionär. Ingen gnällig sur sådan, utan en som gör precis det som faller in och inget annat. Hur ska jag kunna göra det nu? Jag har så många idéer på min agenda och alla innefattar ett antal timmars jobb. Då menar jag ett aaantal timmar och inte bara en förmiddag eller två. Hur länge lever man egentligen? 100 år eller rent av längre? Hoppas på längre, så klart. Hur ska jag annars hinna med böckerna jag vill skriva, låtarna jag vill komponera, resorna jag vill göra, människorna jag vill träffa, vännerna jag önskar, konserterna jag vill genomföra och även se och allt det andra som pockar på. Det är den där starka och vitala ungdomspensionären som måste vakna upp och sträcka på kroppen för att nå de där höjderna av välmående

En riktig artist är folkkär och en människa att se upp till. Dels för framgången, men också för att personen kan uträtta bra saker på grund av sitt namn, engagemang och The spirit. Det är inte gjort i en handvändning att ta sig upp till toppen och få bra rykte och sälja skivor. Alla kan tjäna pengar på musiken, men inte alla kan hantera de små guldmynten. Unga människor får beröm och har en utsida som inte alltid stämmer med insidan. Anton Ewald satte sin karriär på spel för några veckor sedan och nu var det dags för Linus Svenning. Dåliga ursäkter kommer ur deras sånghål och skammen lägger sig över deras axlar som en våt filt. Tråkigt och tragiskt. Jag är också artist på sätt och vis. Spelar ute och underhåller människor. Jag har tagit en öl eller två i samband med uppträdanden, men det var på nittiotalet. Inte full på scen, men lite gladare och mer uppspelt än vanligt. Aldrig har jag dock kommit på tanken att ens fråga efter eller be någon jaga rätt på något annat berusningsmedel.

Det var väl gott att äntligen få sitta i solen och känna hur det bränner i skinnet. Känslan av sol i ansiktet, senare på kvällen är trevlig. Att dessutom avsmaka grillat kött till kvällsmat går inte av för hackor. Ett halvt glas rödvin fick sällskapa med maten. Förra fredagen började en av mina favoritserier igen. Mord i paradiset. Den är fantastisk. Lurig, klurig och med härliga karaktärer. Allt i en miljö som får en att rysa i kroppen och längta till en annan del av världen. Igår kollade jag fredagens avsnitt, sittandes i soffan med mobilen strategiskt placerad för bästa upplevelse. Lurar i öronen och en chokladbit tillhands. Njutning. Idag blev det ganska tidig morgon. God frukost och en titt på termometern som redan vid åtta, visade just åtta grader. Nu är det altanen som gäller. Något disigt  men underbar värme. Det luktar vår och grannkatten stryker här intill. Det bäddar för en skön söndag.

Hyfsat lugn förmiddag med några timmars jobb i stan. Tog en sväng till mor och hjälpte Rolf med en uppdatering i datorn. Åkte hem i solskenet och förvånades återigen vilken racerbana det på 41:an. Jädrar vad folk kör. Väl hemma var det fortsatt lugnt och sen drog vi till Landvetter. Utan bagage denna gången, tyvärr. Vi fikade och kollade på flygplanen när de landade och lyfte och spekulerade om vart de skulle. I sommar lyfter vi också, då är destinationen England. Bra att se att allt funkar. Kvällen fortsatte lugnt och i ugnen hamnade egna pizzor. Imorgon är det en låååååååång dag. Puss puss!

Det har varit hektiska dagar det sista. Nu är i alla fall samtliga bidrag inskickade till Svensktoppen Nästa. Jag håller mina båda tummar för alla bidragen och har faktiskt en bra känsla i kroppen. Det ska ändå bli spännande att höra vad juryn tycker. Vi har ju en låt hos P4 Jönköping också och det blir extra spännande. Idag var jag hos naprapaten och justerade ryggen lite. Det är gott att göra det ibland. Man har ju ett ganska krävande yrke trots allt. Kvällsmaten satt som en smäck och bestod av fläskfile'gryta med tillbehör. På Instagram blinkade symbolen och när jag kollade hade jag en like från självaste Ola-Conny i Ullared. Han gillade bilden av våra goda våfflor vi åt i lördags hemkomna från just Ullared. Coolt! Puss och kram!

Gott att få sova på helgen... Det stökas så det räcker och blir över ibland. Vaknade kl 7 av Victor och Samir. Vem fasen vill ha den som väckarklocka? Passar bättre i Bollibompa, tycker jag. Jävla skitlåt! Det gick inte somna om så det blev tidig frukost runt åtta. Frostig morgon dessutom. Våren då? Den kommer väl. Solen skiner i alla fall. Efter frukosten blev det lite pyssel i köket och i ugnen hamnade en stor köttbit som ska resultera i pulled pork. Ska bli spännande att smaka sen... om ungefär fyra timmar. Innan det blir det en kopp kaffe, tror jag. Söndag, söndag.

Det börjar pratas om att jag snart fyller femtio. Det verkar inte troligt. Det var ju inte längesen som morfar körde mig till min första skoldag i Sparsörskolan. Dagar som fylldes av skratt, tråkig matte, slag i magen, gråt och första förälskelsen. Som om det skulle vara drygt fyrtio år sedan jag började bli riktigt musikintresserad och köpte Kiss Alive! Inte en chans. Som grundare och medlem i syntgruppen Plazma så känns det som vi spelade i förra veckan. 1987 flyttade jag till Gislaved. Va! -87, herre jösses! Jag blev ju pappa bara för nåt år sedan...eller. Två fina barn dessutom och en av dem sägs fylla 23 på tisdag!  Nä nu börjar det bli läskigt. Så mycket det hänt, men inte har det väl gått femtio år sedan jag kom till världen? Jag får nog kolla mitt födelsebevis för detta kan inte stämma. Är det verkligen drygt 9 år sedan jag flyttade tillbaka till Borås och öppnade praktiken där. Det var ju förra månaden. Jaja, hur som helst så mår jag fantastiskt. Ikväll är det fredagsmys och

Dagarna bjuder på härligt väder och fåglarna sjunger mer och mer. Längtar efter sommaren nu. Det ska bli gott när det är dryga tjugo grader och jag slipper jacka. Den extra energin behövs för att ladda kroppen efter förkylning. Har börjat ställa in hjärnan på hälsa, riktig hälsa. Jag är bra på att ge andra råd, men ibland vore det bra med en liknade "utskällning" för min egen del. Inga krämpor, men det kan och är bra att leva livet fullt ut med allt vad det innebär. God mat har varit temat under helgen, men även under förra veckan. Nyttig och vällagad mat som är bra för sinnet och vällusten 😆 Inget sötfika, mer än en liten bulle i lördags. Gud så redigt! Piggelinet är på G! Bra mat ger gött s.. 😉 Now it's time for a banana 👍

Kan det vara så att våren äntligen är här. Igår satt vi på altanen och fikade. Lite svalt i vinden, men solen var underbar. Mona och Bosse hade med goda toscabullar från Bageriet I Fritsla och därmed var altanen invigd. Dagen fylldes med promenader och god mat frampå kvällskröken. Igår var det 14 mars och det är en av våra årsdagar. Samma datum för exakt tre år sedan, klev Marie in i min lägenhet i Borås. Hon skulle sjunga på en låt jag skrivit. Det visade sig att hon klev in i mitt liv också. Fantastiskt! Igår fortsatte vi sjungandet och lade sång på ett av våra bidrag till svensktoppen nästa. Jag somnade gott med en svagt brännande känsla i ansiktet, härligt. Idag tog vi ytterligare en promenad och lapade sol i varsin stol. Mer sång blev det också, så nu är det bara en låt kvar att fixa med. Det är härligt att leva. Det är säkert det. #bagerietifritsla #vår #livet #kärlek

Ujujuj! Njuter i fulla drag av vårsolen. Det var en förhandlingsfråga innan vi flyttade in och det lönade sig. En inglasad altan är riktigt gott. Precis avnjutit en kopp kaffe med ansiktet uppvänt mot en värmande sol. Det blir sagolikt varmt härinne, men det är underbart. Känns som kroppen skriker efter värme och energi. Det har varit mest slit det senaste. Flytt och jobb och snö och kyla. Tänk att det räcker att temperaturen stiger ett par grader extra. Allt blir lättare. Energin stiger och humöret ändrar sig till det ljusare och det känns bara gött. Ikväll ska energin användas till musik. Nästa tjej i ordningen ska lägga sång på sin låt. Det blir kul. I övrigt ska jag ut och gå en sväng efter lunch och på onsdag måste jag jaga nya kunder till mottagningen här hemma. Fullt ös!

Ja, ibland undrar jag vart tiden tar vägen. Vissa dagar står den nästan stilla och andra flyger den iväg. En dag i februari, förra året, stod den absolut still. Den 24:e närmare bestämt. Då kom beskedet om att min fina morbror gått ur tiden. Helt ofattbart. Han somnade in efter en tids sjukdom och han var trygg i det. Han bestämde sig för att sakta ge sig av till en annan värld och förhoppningsvis finna hälsan igen. Så fort jag hör något om Thailand så reagerar jag direkt och tänker på Lars, på en tusendels sekund. Han bodde där i många år, men kom alltid hem när det började närma sig vår. I år kommer han inte hem, tyvärr. Vi saknar dig!

En fråga ställd vid nattning, så det blev inte så stor utläggning om det, även om jag sa att Kinna är mysigt :) Vet inte hur mysigt det är, egentligen, men allt finns som jag behöver. Sedan kan man ju ifrågasätta hur mysigt det är när det blir inbrott bara en kilometer från där man bor. Guld är ju attraktivt, så klart. Men, men, så är det väl på vilken ort som helst, stor eller liten. Jag trivs bra i alla fall och längtar till våren, så jag kan strosa runt och kolla in hela byn. Imorgon tänkte jag se efter om de har en vettig frisör. Dags att snygga till kalufsen. Igår skrev jag musik och har nu läget hyfsat under kontroll, inför Svensktoppen Nästa. Två låtar är godkända och den tredje är skriven, till största delen, av den talangfulla Ida. (och alltså då också godkänd) Jag och Marie har varit med och putsat till den lite och fått den att visa sitt rätta jag, ihop med Ida´s goa röst. Så nu är det inspelningen som är kvar. Sedan kan radion se fram emot fyra, fräscha bidrag från Blom/R

Fullbokad helg har passerat. I fredags var det bjudning med fyra förväntansfulla småtjejer. Det var dags för Halvåtta hos mig. Fast här blev det Halvsex hos Thilde. Massor med mat, fniss och skratt blandades med seriösa inslag med poängbedömning av hela kvällen. Vi spelade in och gjorde en liten film av det hela. Nöjd värdinna. Lördagen gick åt till att uppleva mello på nära håll. Först ett stopp på en restaurang där vi fick slänga i oss maten mellan två bokningar. Det är fullbokat i storstan vet ni. Klockan 18 klev vi innanför dörren till Skandinavium och beblandade oss med rosa hattar , glitterbrallor och en jäkla massa godis. Reklampåsar av alla sorter fylldes med choklad och annat. Sen var det show. Kul att se hur det går till bakom scenen. Det är en stor apparat att dra runt, men det mesta såg ut att fungera. Jag gillar studiomannen Henrik. Han är cool. Glider runt med ett block i handen och lurar på skallen och hans långa gråa hår vajar i takt med musiken. Han vet vad han gör. L

Så kanske jag inte ska säga, men jag blir riktigt förbaskad, återigen, på dessa bilister som äventyrar andras liv. Nu har jag kört vägen mellan Kinna och Borås ett antal gånger, i alla väder dessutom. Kan ni tänka er, det är ingen skillnad på om det ösregnar eller är svinhalt. Lika förbaskat kör vissa galningar alldeles för fort och vårdslöst. Vilka är då dessa människor? Ja, bilarna är nästan alltid av samma märke. Stadsjeepar, BMW, Audi och en del andra lite sportigare modeller. Tydligen går dessa bilar att köra betydligt fortare med, än någon annan. Jag är ingen gubbe med hatt, men jag är mån om mina medmänniskor och framför allt i trafiken. 90 kilometer i timman är ganska snabbt och händer det något i den farten blir det konsekvenser. Flera gånger denna veckan har jag blivit omkörd av dessa idioter. Det är snö i mitten av vägen och halt i hjulspåren och jag kör i 80-90 km/tim. Snart kommer det en tok och drar om, snön sprutar och sikten blir begränsad. Även lastbilar, med släp, på

En månad går fort. Känns inte så längesen vi släpade runt på möbler från den ena dörren till den andra. Sambo i Kinna är verkligen inte dumt. En del dagar blir långa, då jag har en bit att åka till och från jobbet. Tråkigt att vara ute på vägarna när det är halt och snöigt. I helgen var mina barn här och hälsade på. Vi tog en tur på byn och käkade hamburgare och räksallad på ett nydöpt ställe. Smakade bra. Funderingarna på nytt jobb har gått i stå lite grand. Kul med förändringar, men det ska ordnas på annat sätt. Ni lär se hur. Nu längtar jag till våren, så vi kan sitta ute på vår fina altan och fika. Det blir härligt. Musikproduktionen går också framåt. Förra helgen var Ida här och skrev musik. Hon är en talang för sig. Ska bli riktigt spännande att vara med när ni andra också får ta del av hennes musik. Just musiken är det jag längtar mest efter att få presentera. Det mesta av det handlar om Svensktoppen Nästa. Hyfsat stor odds på deltagande kan jag säga. Hur går det med träning

Nu har vi bott in oss ganska bra i lägenheten. Det är bara någon enstaka låda kvar att packa upp. Känns gott. Synd att jobbet är kvar i stan. Bilresorna är inte kul. Vintervägar är de tråkigaste av vägar. Har lite andra funderingar kring jobbet. Man får ju vända och vrida lite på tillvaron ibland för att få saker och ting att bli så bra som möjligt. Jo, det jag letat efter idag är motivationen. Undrar var den blev av. Det var tänkt att gå och träna, men huvudet sa nej. Så idag har jag bara varit. Vankat fram och tillbaka, suttit i studion i tio minuter och lyssnat, ätit och fikat. Tempot har varit av sengångarart. Kvällen fortsätter nog i denna anda. Hoppas jag finner gnistan i morgon bitti. Var sjutton har jag lagt den?

Eller, nja, jag vet inte det ja. Idag gjorde jag i alla fall slag i saken och tog mig till Friskis här i Kinna. Checkade in med mitt nya fina medlemskort och ut kom ett litet kvitto som skulle sättas på en särskild kvittohållare. Det känns lite konstigt och främmande att stiga in i en träningslokal första gången. Det var fullt ös i cirkelgymmet och pensionärerna svettades ordentligt, men med ett leende på läpparna. Jag bytte om och vågade mig sedan ut i lokalen. Lite vilsen är man. Jag hade inte bokat någon instruktör, så jag fick klura ut maskinerna själv idag. Det blev ett blandat pass med både maskiner och lösa vikter. Jag har ju tränat förr och vet ungefär hur det går till, även om det nu var många år sedan jag var på ett gym. Jag ska ta hjälp nästa gång, tror jag, så att jag inte snor in mig i någon helvetesmaskin. Kroppen fick i alla fall en liten omgång och det kändes att vissa muskler inte hade jobbat på länge. Inte på detta sättet i alla fall. Skönt var det faktiskt. Det var g

Då var det äntligen klart. Nu kan jag det här med flyttstädning, men ni kan inte ringa och be om hjälp tyvärr, för nu är jag färdig med det, en tid framöver. Det är tröttande att skura golv och damma hyllor och skåp. Och så är det tråkigt också. För man vet att det finns annat som är roligare att göra. Vi har hållit på i ca 10 dagar med flytt på något sätt. Så det kändes faktiskt lite gott att åka till jobbet idag. Lagom mycket att göra. Det är skönt att bara ha ett ställe att tänka på nu. Innan hade vi tre. Nu bor vi tillsammans i en kanonfin lägenhet i Kinna. Det var målet och nu är målsnöret avsprunget 😊 Om jag hinner i eftermiddag, så svänger jag in på Friskis och förbinder mig till ett år av fysisk aktivitet. Det har jag lovat mig själv och då blir det så. Åååheej!

I måndags kväll fick vi besked om att nyckeln till vårt gemensamma hem i Kinna fanns att hämta. Marie for iväg som en raket och och lite senare på eftermiddagen satte vi igång och köra grejer. Jag är lika förundrad varje gång jag flyttar, över hur mycket grejer jag har, trots att jag slänger saker varje gång. Låda på låda lastades in i bilen och sen for jag till nya lyan. Det kändes härligt att kliva in i en ny och fin lägenhet som i denna sekund kändes väldigt rymlig. Tisdagen kom och då hämtade vi en stor lastbil som vi fick låna. Den dagen försvann lika fort och det började kännas i kroppen efter alla lyft. Armar och ben fick jobba ordentligt och det kändes rejält vid sängdags. Ryggen var som ny, härligt. Det tog tid att tömma min lägenhet i stan och det var bara en tvåa på 70 kvadrat. Som sagt, jag undrar var alla prylar kommer ifrån. Väl inne i den nya lägenheten, så började sorteringen av innehållet i alla lådor. Jag hittade gamla grejer, album, saker, foton, böcker, gamla grejer