Ibland ser jag Lars...

Det är för jävla knepigt när någon bara försvinner. Ena dagen sitter man och äter jullunch tillsammans och ett gäng dagar senare finns inte personen mer. När jag går på stan ibland, så kommer det tillfällen då jag faktiskt tycker mig se honom. Jag tror jag förväntar mig att se honom, för det är så det brukar vara på sommaren. Då kom han hem från Thailand, annonserade i tidningen om sommarjobb, tog det som fanns och drog sedan iväg igen i september. Vi hann träffas, ta ett glas vin ihop, tjöta gamla minnen och vara allmänt "goa". Det var alltid en go´omfamning när vi sågs, en klapp på kinden och ett leende. Ibland ser jag honom på stan...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lunch med Ledin också...

Den nakna kocken

Ta iiii