Hedersmannen Rolf...

Knappt har blommorna vissnat efter förra bedrövelsen, då min kära morbror lämnade jordelivet, innan det var dags för ytterligare en begravning. Igår kväll kändes det som jag varit på ett träningspass och jag somnade på en minut och sov hårt och djupt hela natten.
Vi tog farväl av Rolf. För bara ett par veckor sedan hälsade jag på och då pratade vi om lite av varje. Jag hann berätta att vi skulle stå på torget i år igen och att mina barn var duktiga på jobbet och i skolan. Han hade många nya idéer fast han låg i soffan och var väldigt svag, men ändå klar i skallen. Det var sådan han var. Alltid nya grejer på gång och alltid olika möten med människor som han hjälpte med diverse uppdrag. Dock tog han dåligt betalt, men fick ändå massor tillbaka. Han gav av sig själv och sina erfarenheter och sunda förnuft.
Utan honom hade jag inte klarat mig så bra de första åren med min verksamhet. Han tipsade och jag fick kontakter som jag kunde använda mig av för att bygga upp firman. Nästan varje gång vi träffades kom han med nya förslag på hur och vem jag kunde kontakta. Det spånades vilt och glatt om olika evenemang och jag fick tillfälle att serva golfklubben vid stora tävlingar. Han visste precis hur man skulle ta folk.

Han var väldigt omtänksam och kanske lite för snäll ibland, men kunde också ryta i ordentligt när det inte passade. Mån om att se bra ut och för det mesta iklädd slips och skjorta eller golfkläder och med ett stort leende, ofta lite pillemariskt, på sina läppar. Det var inte ovanligt att han kom hem med en stor blomsterbukett till min mamma och de firade alltid även små händelser tillsammans. Han var ett stort hjärta och en varm hand för henne och var väldigt noga med att hon skulle ha det bra, alltid.
Det var med stor sorg vi lämnade kapellet igår eftermiddag. På fotografiet som stod vid kistan hade han ett stort leende och såg ut som den vitalaste människan på jorden. Rak i ryggen och solbränd, uppställd framför ett blomsterarrangemang på en av broarna till Stadsparken i Borås.
Det är så jag kommer minnas honom. Vital, kvick i skallen, med humor och glimten i ögat och
en entreprenörsanda utan dess like. Omtänksam som få och alltid med en historia i bakfickan. Jag tror inte alla förstår hur viktig roll han hade här i livet, men jag kommer definitivt kalla honom för mentor i framtiden, den saken är klar.
Tack för allt du gav mig och min mamma. ( nu kan du och Lars gå en golfrunda där uppe bland molnen)


Kommentarer

  1. Vad fint du har skrivit om Rolf .Under alla år som han var farfar till Anna (och ju fortfarande är), har han ställt upp för oss ofta med goda råd. Han saknas oss.Vi pratar mycket om honom och gamla tider nu,skrattar åt tokigheter som bara kunde komma från honom.Och vi gråter...Men vi är glada att han hade Eva vid sin sida. hälsningar från Inger o Anna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lunch med Ledin också...

Den nakna kocken

Ord och språkekvilibrist