Tillsammans sög vi...

Oj, vad tiden går när man har trevligt. Skräckhelgen gick förbi i ett nafs, men det känns ändå som att vi har utnyttjat tiden. Ljuset har lyst med sin frånvaro dock och det berömda höstrusket har infunnit sig. Samtidigt är det ganska mysigt, i alla fall inomhus, när man kan tända ljus och krypa upp i soffan och bara vara. Min lilla hals har sakta börjat komma tillbaka till verkligheten och nu hoppas jag den repar sig helt och hållet, då vi har tre spelningar inbokade, under en och samma vecka. I lördags fick vi suga i oss härliga havskräftor, tror det var fyra kilo, som vi tuggade, sörplade och sög på. Det var bjudning ute i skogen hos M´s far, väldigt mysigt och trevligt och framför allt, utan någon uppsträckt stämning. Det är skönt det. Vi tog välkomstdrinken på farstukvisten, medan veden brann och sprakade, i de fina "stålkorgarna. Lågorna skänkte oss också härlig värme. Kvällen for iväg och bilen gick hemåt vid 22-tiden. Lagom, då vi kom kl 17. De små busungarna somnade på tre sekunder. Gårdagen gick åt till fika och promenad, samt kortspel i form av Uno. Jag är måttligt road av just kortspel, men vad gör man inte :) Tröttnade på det i högstadiet, då varje rast innehåll alla möjliga kortspel, även de korta tio-minuters rasterna. Det blev bara för mycket. Något jag inte kan få för mycket av, är min älskling. Denna ljuvliga människa! Lyckliga jag som har henne. (och alla andra fina människor i hennes familj)