Alla föds snälla...

Det vill jag i alla fall tro. Att en liten bebis skulle kunna vara ond är väl inget man väntar sig. Hur skulle den lilla människan kunna vara det förresten?
När vi föds har vi inget gammal groll eller gamla tråkiga minnen i huvudet. Vi har inte samlat på oss en massa dumheter, vi har inte varit inblandade i något hemskt, vi har bara de grundliga funktionerna som gör att vi ska kunna växa upp normalt och bli friska och starka på alla sätt.
På vägen genom livet händer det grejer. Vi träffar på olika situationer och personer som inte gynnar oss väl. Då blir vi besvikna och orättvisan tar tag i oss och vänder ut och in på hela vår personlighet. Det är inte alltid det är så, men alldeles för ofta. Vi har en överlevnadsinstinkt som säger att vi ska kämpa och då spelar det ingen roll vad det är. Det kan vara allt möjligt som går snett. Dock kan vi vända detta innan det är försent och det genom att använda vår hjärna. Vi kan intala oss att personen som står framför oss inte är farlig utan kanske till och med kan vara till nytta vid ett annat tillfälle. Personen kanske dessutom har barn och skulle du ge dig ont på den vuxna i detta fallet, så skulle du också indirekt ge dig på dennes barn.
Jag har blivit besviken och förbannad på personer jag egentligen inte känner. Det är så klart inte bra. Idag tränade jag med en inre ilska över kränkande beteenden jag aldrig trodde skulle förekomma. När jag tänker på dessa två "barn" blir jag oerhört förbaskad. När jag tänker på den omtänksamma föräldern som i nuläget är oförmögen att ge sig till tals, då undrar jag vad som gick snett och varför. Föds verkligen ondska ur pengar eller är det bara en "bugg" i hjärnan som säger, oj, nu blev jag dum i huvudet? Jag vill tro på "buggen", men jag inser nu att det måste vara ett fabrikationsfel. Fan vad trött jag blir!