Musikalisk resa...
Musik är fantastiskt. Tack mormor för den genen :)
Första gången jag plinkade på hennes gitarr och det gick upp för mig att det var något speciellt, det sitter fortfarande i. Härlig känsla, men ändå svår att sätta fingret på. Det hände nåt. Fyra strängar funkade då, men idag skulle det inte vara acceptabelt. Kräsen idag :)
Där satt jag i vår gamla bastu och spelade för glatta livet och jag fick tag på notblad med ackord på roliga låtar. Det började med Varmkorv boogie. Sen ville jag gå vidare och då hyrde jag en synt hos Wahlströms Musik. Gitarren fanns alltid där också. Jag fick ihop några egna låtar och det lät inte så dumt. Det var ändå gitarren som drog mest, även om det var riktigt kul att skapa olika ljud och slingor på synten. Till slut var det dags för en elgitarr. Även den blev hyrd, så kallat hyrköp. En dag skulle den bli min. En Daion, som såg ut som en Gibson Les Paul. Därefter bildade jag och några killar ett band. Vi kallade oss för Invader först och spelade rock, därefter blev vi ett syntband som hette Plazma. Vi spelade överallt. Helt otroligt kul. Jag började på synt, men sedan kom den en tjej med i bandet och då tog hon över och jag tog gitarren igen. Åren gick och jag köpte akustiska gitarrer och fler syntar och tutade på i alla klädkammare som fanns, då vi bodde i lägenhet. Det blev många timmar och många kassetter med musik. All sorts musik. Sen var jag trubadur tillsammans med en annan galning, det var helt otroliga fem år. Vilket ös! Sedan har jag fortsatt på egen hand med diverse projekt och det har för det mesta dragit åt pop. Nu är det popcountry som gäller. Vi har ett eget stuk på det vi skriver och det är fanimej inte alls dumt. Efter Gibsonkopian köpte jag äntligen en riktigt fin gitarr, en Fender Strata, en benvit. Den har jag kvar än idag och det känns skönt. Tror jag köpte den runt -82, så det är en raritet nu :) Akustiskt är det Ovation som gäller, en blå fin sak och även en Fender. Musiken kommer alltid att vara en stor del av mitt liv, det kan jag lova.
Första gången jag plinkade på hennes gitarr och det gick upp för mig att det var något speciellt, det sitter fortfarande i. Härlig känsla, men ändå svår att sätta fingret på. Det hände nåt. Fyra strängar funkade då, men idag skulle det inte vara acceptabelt. Kräsen idag :)
Där satt jag i vår gamla bastu och spelade för glatta livet och jag fick tag på notblad med ackord på roliga låtar. Det började med Varmkorv boogie. Sen ville jag gå vidare och då hyrde jag en synt hos Wahlströms Musik. Gitarren fanns alltid där också. Jag fick ihop några egna låtar och det lät inte så dumt. Det var ändå gitarren som drog mest, även om det var riktigt kul att skapa olika ljud och slingor på synten. Till slut var det dags för en elgitarr. Även den blev hyrd, så kallat hyrköp. En dag skulle den bli min. En Daion, som såg ut som en Gibson Les Paul. Därefter bildade jag och några killar ett band. Vi kallade oss för Invader först och spelade rock, därefter blev vi ett syntband som hette Plazma. Vi spelade överallt. Helt otroligt kul. Jag började på synt, men sedan kom den en tjej med i bandet och då tog hon över och jag tog gitarren igen. Åren gick och jag köpte akustiska gitarrer och fler syntar och tutade på i alla klädkammare som fanns, då vi bodde i lägenhet. Det blev många timmar och många kassetter med musik. All sorts musik. Sen var jag trubadur tillsammans med en annan galning, det var helt otroliga fem år. Vilket ös! Sedan har jag fortsatt på egen hand med diverse projekt och det har för det mesta dragit åt pop. Nu är det popcountry som gäller. Vi har ett eget stuk på det vi skriver och det är fanimej inte alls dumt. Efter Gibsonkopian köpte jag äntligen en riktigt fin gitarr, en Fender Strata, en benvit. Den har jag kvar än idag och det känns skönt. Tror jag köpte den runt -82, så det är en raritet nu :) Akustiskt är det Ovation som gäller, en blå fin sak och även en Fender. Musiken kommer alltid att vara en stor del av mitt liv, det kan jag lova.
Kommentarer
Skicka en kommentar