Inte ens lilla Pippi...

...får vara i fred. Den här hetsjakten på allt och alla börjar urarta, tycker jag. Jag läste alla Pippi-böckerna när jag var liten. Vi hade läsdag på fredagar och då gick vi till vårt bibliotek och lånade böcker. Jag läste Emil och Pippi för det mesta. Det var och är spännande böcker med bus och mycket kärlek. Det var ingen som hade någon åsikt om vare sig dessa böcker eller att vi läste dem. Idag säger man att barnen som läser och ser filmer om Pippi blir sårade och kränkta av innehållet. Man klipper om scener och tar bort ord för att göra filmen mer "modern". När jag läste böckerna, läste jag dem som de var och hade inte ont i magen av att det stod negerkung i texten. Pippi leker kines i filmen och det har barn gjort under hela min uppväxt i skolan och gör än idag. Ramsan om just detta finns fortfarande i skolan och då pratar jag om förskolan och uppåt. Å ena sidan är vi livrädda för att någon mörkhyad person ska ta skada eller att vi ska ge fel signaler till våra barn. Ibland är vi nära att försäga oss. Föräldrar som är sunda behöver inte bry sig om sådant. De accepterar alla och dess olikheter. Det är vi som sätter griller i huvudet på barnen och gör att de blir misstänksamma och tittar snett på jämnåriga, mörka i mataffären. Man ser ibland föräldrar som det kryper under skinnet på och de tar sitt barn och smiter därifrån, utan att säga något. För tänk om...
Vi skulle inte ha några sitcom serier heller, egentligen. Där finns det för det mesta en stereotyp homosexuell man och en med kraftig övervikt som ständigt hånas i alla situationer. Alla "bögar" är inte långa, smala och vickar på rumpan när de går och de är heller inte blåsta i skallen. En överviktig person är heller inte dum eller beter sig extra konstigt. I Mike och Molly är det dessutom två kraftiga personer, där den ena ständigt hånas av sin egen mamma. Ska vi tillåta detta? Att vara elak mot sitt barn med övervikt!? Fyra stycken datanördar som ständigt hackar på varandra om deras svagheter, därav en med indisk härkomst som framställs som alkoholist och rädd för tjejer. Vad säger övriga indier om detta? Drar jag detta till ytterligheter? Nej, verkligen inte. Det är så debatten är.
Vi har blivit så försiktiga i vårt sätt att uttrycka oss att vi allt oftare snubblar på orden. Det är som att ta sig in i en juvelbutik där de har larm i form av laserstrålar som går åt alla håll i butiken. Första strålen kan man klara, men sedan blir det svårare och man får både böja på ryggen och mer se ut som en cirkusartist för att klara nästa. När man väl sitter i en ställning som gör att benen snart krampar, då börjar det klia i näsan och utan att tänka på det, så har man brutit en stråle och larmet går.
Jag blir så trött.