Tillbaka till pojkrummet...

Så var det äntligen måndag igen. Ny vecka och nya möjligheter. Ha, ha, det är nog det hemskaste uttryck jag vet. Hör man detta, så är det en människa som egentligen inte gör ett skit för att komma framåt. Det låter bra, men det finns sällan en djupare mening i det. Klart att varje dag har nya möjligheter, men när det kommer från ingenstans, bara för att, då känns det inte bra. I helgen var det lite bjudning hos älsklingen, med god mat och tårta. Ett efterkalas, kan man säga, då födelsedagen var för någon vecka sedan. Annars har det varit lugnt och skönt. Jag har börjat skriva lite mer frekvent nu, vad det gäller nästa bok. Igår satt jag flera timmar, dock med rast för mat och promenad. Ibland flyter det på riktigt bra och minnena staplas på varandra, men så stannar det upp ibland och jag får använda extra mycket tankekraft för att dels komma ihåg och dels för att formulera en berättelse. Ju mer jag skriver, desto mer minns jag. Det är lite si och så med årtalen kanske, men i stort så finns allt där. Igår blev det ett par sidor om några av mina kompisar och hur vi umgicks. Tillbaka till pojkrummet och lp-skivorna som spelades om och om igen. Det är något som fastnat i kroppen och jag minns till och med hur det såg ut i rummen hos dem. Japp, jag skriver väl på, så får vi se om det blir något att publicera framöver. Blev väckt i ottan idag, kan man säga. Eller snarare mitt i natten :) kvart över sex nånting, är natten för mig. Trots det så är jag ganska pigg och har precis klarat av frukosten. Duschen väntar och så är dagen igång. Hej och hå!