Kiss...

Jaha, tänker du, nu har han fullständigt snöat in och hamnat i kiss och bajsåldern igen. Så är inte fallet :) Läser en bra bok nu, boken om Kiss, en av dem, kanske man ska säga. Den osminkade sanningen heter den. Den handlar om rockgruppen som ingen trodde på egentligen. Från början var det fullständigt kaos när de spelade. De hittade på sina kostymer och sminkningar och det såg tydligen bedrövligt ut från början. Musiken lät inte heller särskilt bra, men alla i gruppen hade en sak gemensamt, att lyckas och aldrig ge upp. De tog varje speltillfälle de fick och utvecklade sina karaktärer och gav sig fasen på att lyckas. Det fanns folk omkring dem, som också såg det geniala i deras shower och musik och som hjälpte dem att komma vidare. Med facit i hand kan man nog säga att de lyckades. Även om jag tycker det kanske räcker nu och att de bara upprepar sig, år efter år. Det är som jag beskriver det i början just nu, lite kaos och lite hur som helst, men det börjar ta form med vårt musikprojekt också. Nya låtar kommer till och det känns att något är på gång. Det är första miljonen som är svår, sen går det av bara farten :)