Ingen grön, grann, gran...

Pysslandet har satt igång på allvar i stugorna. Facebook och Instagram fylls med pepparkaksfigurer och glada barn som gör allt för att glädja sina föräldrar med dagispynt och slöjdprylar. Själv gjorde jag väl en och annan flirtkuletomte i skolan och de fick en särskild plats i granen. Även de taffligt gjorda små ljusstakarna, stod vingliga på matbordet. Dagen innan julafton var det dags att provsmaka skinkan och den fick för det mesta godkänt. Det var ingen "färdig" skinka då inte, utan det tog sin tid att fixa. Det var mysigt att känna hur bubblorna i julmusten for upp i näsan och kittlade. Granen var klädd och lugnet lade sig över det lilla samhället. På julafton var det ett himla åkande, hit och dit. Skönast var att vara hemma och hasa runt i gosekläder och varma tofflor. Jag har haft gran en enda gång sedan jag flyttade tillbaka. Det blir ingen gran i år heller. Jag får njuta av andras pyntade "juleträd". Det står en fin på torget och älsklingen ska säkert ta in en, vad det lider. Det blir jul ändå. En och annan tomte får komma ur sin boplats i källaren, i någon gammal flyttlåda. Nu är det i alla fall snö ute, så kanske det kan bli en vit jul. Det kvittar, men det är ljust och fint. Vi har lyssnat på julsånger idag och ska troligen spela några av dem om två veckor. Som lite extra grädde på moset eller mjölk på gröten. Det livar ju upp det lite. Ho, ho, hoo!