Folk gråter...

Jag sov verkligen som en stock i natt. Vaknade från dvalan nästan precis klockan nio. Bredvid låg en annan tröttis. Väl uppe avnjöts en god frukost och därefter började tydligen herrarnas skidor. Ja, det är ju OS, har jag hört talas om. Jag satte igång med att ordna med middagen nästan direkt och hörde med ett halvt öra hur kommentatorerna blev mer och mer upprymda. Det verkade som att skidkillarna också toppat formen. Köttgrytan stod på spisen, men jag var igång under nästan tre timmar ändå. Fan vet vad jag gjorde, men tiden gick fort. Vi hann fika också, innan middagen serverades. Vinsten firades och hyllades på alla medier och folk skrev att de fick tårar i ögonen av glädje och de tjoade och hade sig. Jag kände ingenting. Kul så klart att de vinner, men den där idrottsliga nerven, som då skulle kittla till i ögonvrån, den finns inte. Det är en prestation att ta sig runt ett sådant lopp, men jag förstår ändå inte den hysteri eller den eufori som blir. Nu ska jag snart ta mig igenom ett träningspass och då får vi se om jag lipar efter det.