Samlar ihop det bästa...

Senvintern och våren innehöll en del tråkigheter. En fin man lämnade oss efter att ha kämpat ett tag med en efterhängsen sjukdom. Den gav sig inte och till slut orkade han inte längre. Han ville inte ge upp för det var inte hans melodi. Det syntes i hans ansikte och ögon det sista jag såg av honom. Vad han inte visste, var att saker och ting inte blev som han önskade efteråt. Tråkigt, men nästan väntat. Jag har andats väldigt högt upp flertalet gånger när jag tänker på eländet som varit. Kom det något bra ur det? Ja, han som kämpade slapp uppleva det. Han var min vän.
Nu samlar jag ihop sommaren. Såg framemot den i början av maj. Det har regnat och blåst en del, men för det mesta har det varit ok. Jag har fått uppleva känslan av glädje på scenen i Borås. Då var det varmt och skönt. Semestern hittills har varit bra. Efter ett par dagar på Öland med sol och värme känns det riktigt bra. Några dagar är det kvar. Tjat, tjafs, starka viljor som drar åt olika håll i ett högt tempo. Hot om indraget lördagsgodis och sura miner för att rättvisan inte tyckte likadant. Vad kom det för gott ur det då? Semesterplaneringen för nästa år blir lättare och minnet av den fina varma sanden mellan tårna finns kvar. Kaffet i solen och de glada stunderna. Jag tar på mig sommaren som en go tröja och mojsar ner mig i soffan. Tack sommar!