Utmed vägen...

Jag har skrivit en bok tidigare och håller nu på med en till och i mitt fall betyder det att jag får gå tillbaka i tiden och samla upp minnen och händelser från förr. Ibland är det svårt att minnas vad och hur saker och ting gick till, men vissa minnen sitter som fastgjutna i hjärnan. Det som slår mig när jag vandrar tillbaka är att många personer återkommer, kanske finns i periferin eller min direkta närhet. Alla dessa sammankopplingar är otroligt häftigt. Man träffar en person och den känner den eller den, är släkt med den osv. När jag var mindre lyssnade jag mycket på musik och ett av de radioprogram som lockade var Svensktoppen. Radion stod i köket och var ofta på och särskilt när Svensktoppen sändes. Låtar som "Ska vi plocka körsbär i min trädgård" och "Är det konstigt att man längtar bort nån gång" har jag med mig sedan dess. Musikaffären i Anderstorp, som ägdes av Bertil Franzich, vars bror jag jobbat ihop med på en plåtslagerifirma. I en annan musikaffär träffade jag en kille som var klasskamrat med min före detta och nu springer jag på honom titt som tätt i Borås. Jag har stått och mimat och spelat låtsasgitarr på ett tennisracket till ABBA och för tre år sedan träffade jag mitt livs kärlek, via en bekant som tipsade om att hon sjöng och vars pappa är släkt med Lena Andersson som var på turné med dem i Japan. För två år sedan fick jag äran att träffa Lena i egen hög person och sitter just nu och lyssnar på hennes senaste skiva. Fick ett signerat exemplar igår. Dessutom lånade jag boken om ABBA innan semestern och får ytterligare rysningar. Det finns många fler kopplingar, men visst är det fantastiskt hur livet leder en vidare via ens egna önskningar och tankar.