Det är väl bara att...

Ja, det är det väl. Vissa dagar är tunga och andra är lättare. Att skiljas, är att dö en smula, sägs det. Kanske inte så allvarligt, men visst känns det när hon åker. Hon känner också när hon åker. Det är väl härligt, att det känns. Det ska kännas, då blir också saker och ting gjorda. Vad gör jag här? Gör nåt åt det. Det ska jag, det ska vi. Nästa år är det 2014 och jag kan lova att tio år räcker fanimej att vänta, på det bästa livet, från det värsta. Musik, sång och kärlek, är bra ingredienser för att lyckas.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lunch med Ledin också...

Den nakna kocken

Ta iiii