Varför flina upp sig...

Människors välvilja blir ibland störande. Jag tänker på det ibland när jag i mitt arbete stöter på "kollegor" och pratar jobb i allmänhet. Många blir väldigt intresserade av det jag gör och breder på om hur de ska boka tid, mm. Jag är ofta snabb med att lämna visitkort och sedan höra av mig efteråt för att få någon form av respons på tidigare samtal. De smilar alltid lite extra och de säger, ja, det vore väl kul om vi kunde samarbeta och visst, nu vet jag vart jag ska skicka kunder med dessa problem, osv. När man sedan försöker få kontakt i ärendet, så väljer de att inte svara på mail eller ens i telefon. De har ingen aning om vad de missar. Träffar jag rätt person, så är ett samarbete att föredra så klart, vi kan båda tjäna pengar, men i motparten ser jag oftast bara att jag blir en belastning och de vill egentligen klara sig själva. Varför ens från början bry sig alls? Det blir så genomskinligt varje gång. Åh, kan jag få ditt kort, så jag kan höra av mig. Åh, det måste jag prova. Ett evigt babblande utan innehåll.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lunch med Ledin också...

Den nakna kocken

Ta iiii