Svara då!
Återigen har en helg svischat förbi. En av de lugnare helgerna på länge. God mat och dryck, varvat med lugn, promenad, fika och bara allmänt varande. Trevliga gäster förgyllde fredagskvällen och djupa diskussioner flödade i olika ämnen, allt från religion, krig, människor, hälsa, relationer.
Det är lätt att få ett svar, då man sitter mitt emot personen som man diskuterar med. Det verkar vara värre med alla dessa moderna sätt att kommunicera. E-post är en modell och meddelanden av olika slag är en annan. Om jag skickar en fråga till någon i ett mail, så förutsätter jag att personen först läser det och sedan tar sig tiden att svara. Likadant med ett meddelande, antingen som sms eller meddelande på Facebook. Ibland blir jag till och med ombedd att skicka information om olika saker och då vill jag kanske ha en reaktion, ett svar på något sätt. Ibland kan det vara en liten allmän fråga, men lik förbaskat så vill jag ha svar. Personen lovar alltid att återkomma. Någon gång har jag tagit mig tid att åka på ett möte och därefter lovas det att återknyta på något sätt. När tiden efter mötet drar iväg, så brukar jag ställa frågan om vad som händer och det är där som irritationen startar. Nonchalans, kallar jag det. Självupptagenhet är ett annat ord som passar bra. Det går inte att missa idag, att det finns ett meddelande som väntar eller att inkorgen innehåller olästa mail. Det är bedrövligt att inte ens slänga iväg ett svar, om inte annat att bara en blänkare om att man läst och vill fundera ett tag till eller liknande. Ska det vara så jädra svårt! Att skylla på att man inte sett eller inte haft tid, det funkar inte på mig. Då ska ni inte hålla på med det ni gör. Som Björn Skifs en gång sjöng; men så SVARA DÅ!
Det är lätt att få ett svar, då man sitter mitt emot personen som man diskuterar med. Det verkar vara värre med alla dessa moderna sätt att kommunicera. E-post är en modell och meddelanden av olika slag är en annan. Om jag skickar en fråga till någon i ett mail, så förutsätter jag att personen först läser det och sedan tar sig tiden att svara. Likadant med ett meddelande, antingen som sms eller meddelande på Facebook. Ibland blir jag till och med ombedd att skicka information om olika saker och då vill jag kanske ha en reaktion, ett svar på något sätt. Ibland kan det vara en liten allmän fråga, men lik förbaskat så vill jag ha svar. Personen lovar alltid att återkomma. Någon gång har jag tagit mig tid att åka på ett möte och därefter lovas det att återknyta på något sätt. När tiden efter mötet drar iväg, så brukar jag ställa frågan om vad som händer och det är där som irritationen startar. Nonchalans, kallar jag det. Självupptagenhet är ett annat ord som passar bra. Det går inte att missa idag, att det finns ett meddelande som väntar eller att inkorgen innehåller olästa mail. Det är bedrövligt att inte ens slänga iväg ett svar, om inte annat att bara en blänkare om att man läst och vill fundera ett tag till eller liknande. Ska det vara så jädra svårt! Att skylla på att man inte sett eller inte haft tid, det funkar inte på mig. Då ska ni inte hålla på med det ni gör. Som Björn Skifs en gång sjöng; men så SVARA DÅ!
Kommentarer
Skicka en kommentar