Sällan har jag varit så förväntansfull och så nervös, som denna dagen för ett år sedan. Jag hade sökt med ljus och lykta efter någon som kunde hjälpa mig med sång på ett par låtar. Till slut fick jag napp, men det tog ett halvår nästan innan vi satte mötet. 14 mars 2012, tror det var vid 18-tiden. På något sätt, som jag inte kan beskriva, fanns där en känsla av något extra, strax innan vi skulle ses. Jag kanske inbillar mig detta nu i efterhand, men något var det. Har man puls utöver det vanliga annars, tro? Det plingade i dörrklockan och där stod en härlig tjej, med ett stort leende, glittrande ögon och många andra attribut, som värmer en man. Sången var fantastisk och helt i min smak och efter det rullade det på, på något märkligt vis. Vi tänkte lika, pratade på samma sätt och jag minns att det hängde kvar något i luften när hon gått. Nu är det ett år sedan, fattar knappt, men så är det och jag har aldrig varit med om en sådan här resa, på många sätt, helt otroligt. Folk säger det hela tiden, detta är det bästa jag varit med om, jag har Aldrig varit med om något liknande, men jag kan konstatera att i detta fallet så har det ALRDIG hänt något liknande och jag är otroligt lycklig för att jag fanns där vid detta exakta ögonblick. När jag tänker tillbaka, som också Marie bloggade om för ett tag sedan, så är det otroligt hur allt hänger ihop och vad små val kan göra. Hade personen som sköt vår statsminister tänkt annorlunda, gjort ett annat val, så hade jag inte suttit här nu och haft den finaste och mest generösa människan som min flickvän och älskade. Tack, eller är det ett lämpligt ord? Jo, det är det, tack!
 |
| Från stor sorg och elände... |
 |
| ...till otrolig glädje och kärlek! |
Kommentarer
Skicka en kommentar