Man undrar ju...

Det är rusiga dagar som flyter på. Nu har ju solen visat sig också, under ett par fina dagar, dock svinkalla. Picknicken som vi genomförde igår, gick inte av för hackor. Glada i hågen packade vi en fin korg med kaffe, saft och en massa gott. Inifrån såg det fantastiskt ut. Vi hann bara ett par hundra meter, sen mulnade det på och vinden kom som en kniv genom luften, vass och kall till tusen.
Vi bet ihop, men fick ta vår fika med vantar på och försökte skydda oss, så gott det gick från det kalla. Till slut efter lite lek och snabbfika gick vi hemåt igen. Väl inne, efter kanske en halvtimme, så sprack himmelen upp och solen stekte på. Tog vara på det och satte mig på en stol och vände upp ansiktet mot solen, som värmde ljuvligt, genom rutan.
Lördagsnöjet bestod bland annat av en konsert med Mora Träsk. De hade anammat sommarkänslan och körde i shorts och t-shirt (som alltid). 45 minuter, av i stort sett samma låt, om och om igen. "upp med händer, vifta lite grand, stå upp, sitt ner, stampa med foten, klappa händerna", osv. Det lever de gott på. Läste i tidningen igår att en kommet ska synas på himlen under några dagar. Funderade på en sak. De skriver att den bara syns, en gång var sex miljoner år!! Man undrar ju vem det var som såg den då och hur de vet det? Och snacka om brinntid.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lunch med Ledin också...

Den nakna kocken

Ta iiii