Aj som fan...

Precis så kan det låta ibland. En sten i skon. Hur kom den dit? Jag går ju bara. Ja du, svårt att svara på. I ett visst ögonblick hoppade den i där. Nu ligger den under foten och för varje steg gör det lite ont. Ibland struntar man i det och försöker få stenen att flytta sig istället. Till ett mindre dumt ställe i skon. Ibland stannar man, tar av skon och häller ut skräpet. Då känns det bra igen. Lätt att gå och lusten kommer tillbaka. Så är det med de flesta ting, man inte tycker känns bra. Antingen bryr man sig inte eller så stannar man upp och frågar sig vad felet är och hur man kan rätta till det. Många gånger ordnar man till saker och ting utan att tänka på det. Man är då mitt i stormen och vill bara komma undan med livet i behåll. Nu har jag tröttnat på den där stenen. Jag stannar upp ett tag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lunch med Ledin också...

Den nakna kocken

Ta iiii