Utmaning...

Om du går framåt på en väg, utan några hinder, så kan det bli väldigt tråkigt, men också väldigt bekvämt. Kanske ligger det ett och annat gruskorn i vägen, men det märks ju knappast. Känns väl lite genom sulan, men inte mer. Är det dessutom asfalterat, så blir ju promenaden en lek. Skulle du däremot bara svänga av till höger, ner i diket och upp och in i skogen, så blir resan en helt annan. Nu talar jag inte om att köra bil på det viset, utan gå. Skogen i sig är en utmaning. Stubbarna, stenarna, grenar som ligger kors och tvärs, det är mjukt, hårt, blött, uppför och nedför. Efter en sådan promenad kan man till och med känna av träningsvärk och svettas rejält. Det känns, helt enkelt. Kroppen får ta smällar, musklerna får jobba och du får anstränga dig för att ta dig framåt. Jag tar gärna lite träningsvärk för att anta nya utmaningar. Jag har en känsla av att jag får kliva över lite av varje, en tid framöver. Det är bara dra på kängorna och kliva rakt i diket. Leran kommer fastna under sulorna, men jag ska fasen ta mig igenom urskog, om det är det som krävs.