Aldrig mer...

Ibland behöver man en örfil. I torsdags fick jag både en örfil och en box i magen. Jag förstår nu att livet är skört och värdefullt. Jag var inte helt ovetande innan, men när det kommer så nära, då ramlar polletten ner på riktigt. En del verkligen lever sitt liv, medan andra låter livet passera. Aldrig mer ska jag låta en minut gå förbi utan att smaka på den. Vad kan jag göra med den här? Om någon frågar, vill du göra det här, så ska jag vänta med att svara. Om det ger mig något, då ska jag göra det, annars inte. Ta vara på det jag själv tycker har ett värde. Det går, jag lovar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lunch med Ledin också...

Den nakna kocken

Ta iiii