Vad kan jag...egentligen?

Självdistans, att ha ett sunt förhållande till sig själv... så är det vad? Självkritik, att vara såpass hård mot sig själv och inse att man kanske inte alltid är superbra på allt. Ibland kan den spärren saknar har jag förstått. Man förstår helt enkelt inte att man inte kan en viss sak, fast man kämpar med att övertyga både sig själv och andra, dag ut och dag in. När det är upp till bevis och när det då inte håller hela vägen, då staplas ursäkter på hög. "Jag hann inte öva, jag försov mig, skulle köpt en sådan, men jag hade inga pengar, kom jag på, jaha, så det var NU i helgen!?" Så jobbigt det måste vara att bara hålla på att cirkla runt hela tiden, aldrig komma framåt. Är det så  svårt att krypa till korset och vara helt öppen med vad man är kapabel till att prestera. En liten söt blygsamhet är trevligare; "nja, jag är väl inte jätteduktig, men jag kan göra ett försök, funkar det inte så finns det säkert andra som är bättre, jag känner en." Kritik svider ibland, det ska det göra, då växer man. Jag är ingen mästare på att ta kritik, men det sporrar alltid till att bli bättre; "jag ska fasen visa dem."