Styrkekramar och tummen upp...

Världen borde se bättre ut, tycker jag, om man ser till Facebook. Finns det något mer ljuvligt och vänskapligt ställe. Ja, det sägs ju att det förekommer nätmobbning, men överlag verkar det hur bra som helst. Vi är såå vänliga och gulliga mot varandra. Vi hjälper till att hitta små jädrans katter som sprungit bort, inte en, utan tio om dagen. Gilla bilden och "hepp", katten hittade hem. Det går att bota cancer också, visste ni det. En bild med ett gäng ungar, som håller en handskriven skylt med texten "ge oss 100 000 likes, så vi kan övervinna cancern." Och hur goa är vi inte när någon har gjort sig illa eller tappat bort något eller råkat ut för något annat. "Åh, gumman, vi tänker på dig, styrkekramar, kämpa på, det ordnar sig, hjärta hjärta." Bilder på barn med någon defekt eller gamla människor, som vi inte ens känner, får tummen upp. Historier om det ena missödet efter det andra, vandrar runt i nyhetsflödet, dag ut och dag in. Det enda som är trevligt, på riktigt, är att bli grattad på sin födelsedag. Hur ofta säger du till en kompis att hon/han är vacker? Är det verkligen på riktigt vi bryr oss? Om det stod ett telefonnummer där, skulle du ringa det då och säga samma sak som du skriver i kommentarsfältet? Säger du samma sak om du springer på personen på stan, han som nyss blev av med jobbet? "Hej, jag tänker på dig, styrkekram på dig, hej så länge!"Du går förbi en tiggare på stan och ger personen ett stort smile och tummen upp och går sedan vidare. Riktiga kramar känns och att få höra någon säga något fint, värmer.