Det är orättvist ju...

Flingpaketet är nästan tomt och det räcker precis till två små skålar. I den ena skålen, följer också de smulor med, som blir av innehållet och genast blir det orättvist. Hon/han fick mer än mig!! Va!? Jo, smulorna räknas också. Jösses, så det kan vara. Allt ska räknas, i alla sammanhang. När man är liten är det viktigaste att det blir rättvist. Jag har inga syskon, som jag bråkat med om detta, men har man en riktigt nära kompis kan det bli likadant. När man sen blir vuxen, övergår det i avundsjuka. Man inbillar sig att det är orättvist, men det sägs aldrig, man är bara avundsjuk. Grannen köper ny bil eller någon vinner 234 miljoner på Lotto och det är ju Jävligt orättvist. Det är klart, har du inte spelat, så kan det knappast vara orättvist. Orättvisan lever överallt och till så triviala nivåer, som att köksduken blir alldeles blöt av mjölken som rinner över, när det ska mätas, så att båda får lika mycket. Visst kan det kännas orättvist, när någon får en dum sjukdom och inte kan vara med på allt, men det är ingen som är avundsjuk på den personen, för att hon eller han inte behöver gå till jobbet. Tänk vad ett ord kan göra.