Jag är med barn...

Dagarna rullar på och en vecka försvinner på ett kick. Våren är faktiskt här, tro det eller ej. I lördags gick vi ett varv i Kinna, dock inget riktigt vårväder, men ändå. Det blev en snabb tur och sen var det dags för lite fika och förberedelser inför kvällen, som bestod i födelsedagfirande. Det var trevligt och god mat och dryck serverades och innan vi kröp ner under täcket, så hade klockan hunnit bli halv två. Det blev en relativt tidig morgon ändå och på schemat stod däckbyte och det är inget jag gjort på många år. Det känns i kroppen när man ska sitta och krypa och böja på sig på alla möjliga håll. Däcken kom dit och bilen blev städad också. Nu är det bara min bil kvar. Vi firade med en chokladmuffins och en munk när vi var klara. Senare på eftermiddagen dök de små busungarna upp. De var lugna och fina och till och med en bordsplacering gick igenom. De fick sin begynnelsebokstav på tallriken och då var det bara att sätta ner rumpan på den stolen. Annars är det nya platser vid varje måltid och ett himla hallå. På ett sätt är jag faktiskt med barn igen. Det är roligt och minnen från när jag själv blev pappa dyker upp. Läggdags är en historia för sig själv och där finns ingen regelbok, vare sig för en förälder eller liten 5 eller 7-åring. Det blir som det blir. Jag är lika imponerad varje gång dessa små människor tar sig upp på morgonen och gnider sig i ögonen och kämpar med smörgåsbitar och tröjor. Nu är det i alla fall måndag och full fart framåt.