...vad jag vet nu. Ja, då kan jag ju bara spekulera i hur livet sett ut. Hade det där drivet funnits där, när jag lånade hem mormors gitarr? Den gången vi var med i närradion och skulle presentera vårt band, var ju en upplevelse för sig. Det blev väl inte mycket med det, men kul och spännande var det. Jag valde att hälsa till mamma i slutet...medan de andra skojade till det. Vi fick två tillfällen att spela in i riktig studio och sedan åkte vi runt och spelade lite överallt. Vem visste något då, om marknadsföring eller hitlåtar? Det var bara kul att få spela. Discodanserna var väl ingen höjdare, men jag tog mig dit och stod mest och kollade och drack läsk. En gång minns jag, hur jag faktiskt blev upptjatad på dansgolvet av en kompis, basisten i vårt band. Den gången gick jag verkligen utanför den berömda zonen. Efter det blev det allt vanligare att jag tjatade på de andra. Ja, jösses! Erfarenhet har jag fått med mig i alla fall och vet hur det känns att stå på en riktigt stor scen och hur liten man kan känna sig, vid ett föredrag, om sina idoler, i klassrummet. Ja, men då så, är det väl bara att kavla upp ärmarna och sätta fart på de här erfarenheterna och se vart det bär iväg.
 |
| Studioinspelning på Sjöbo i Borås |
 |
| Konsert med Plazma |
 |
| Svensktoppen Nästa |
Kommentarer
Skicka en kommentar