Hur svårt kan det vara...

Vad har vi munnen till? Ja, att äta med bland annat. I övrigt då? Ja, vi kan göra oss hörda med den. Precis! Den som inte säger något, samtycker... är det så? Så behöver det inte vara och så är det oftast inte heller. Jag tror att mycket av det vi borde säga, stannar inombords. Vi vill, men kan inte av någon anledning. Hjärnan är inkopplad, men stämbanden och hjärtat och magen säger nej. Jag har varit inne på detta innan, men för varje dag blir det tydligare att vi måste öppna käften och säga det vi vill säga. Igår hade jag en liten diskussion där jag sade precis vad jag kände. Kroppen reagerade på ett sätt jag inte känt på länge. Pulsen gick inte upp, jag stakade mig inte och känslan efteråt var bara skön. Gjorde en gest efteråt med armen ni vet, som man gör när man gjort mål eller nåt. En knuten näve underifrån och upp och så ett YES! Härligt var det. Det är också ett sätt att stå upp för sig själv :)