Dessa förväntningar!

Jag har ju spelat instrument i många år, men väldigt ofta blir jag trött på mig själv. Att jag inte övat mer än jag gjort t.ex. Det finns en bra låt i huvudet och jag kan nästa höra hela arrangemanget, men när det väl ska ut, så blir det inte riktigt som jag vill. En bra bit, men inte ända fram. Det hänger på småsaker oftast. Hur bär de sig åt alla människor, som får till det så bra hela tiden... så är det inte, jag vet det, men det verkar så. Det retar mig lite ändå. Jag önskar att kunna få hjälp med att göra en låt, riktigt bra, alltså proffsigt inspelad, låten kan jag skriva själv. Det kan vara så med andra förväntningar också, men man gör så gott man kan. Det har varit en bra dag, tycker jag, men nu längtar jag till Fritsla och min älskling! Spelar ingen roll var vi träffas, det blir bra hur vi än gör. Där spelar inte förväntningarna någon roll, för det ÄR bara. Det BLIR bara, exakt som det ska bli. Konstigt, men härligt.
Det är gott att man är som man är, lite tokig och mindre vuxen än de flesta, men ändå ansvarsfull. Tänk vilka trökiga människor det finns, som egentligen inte förstått livet.