Tidens märkliga gång

Det kändes konstigt idag. Morgonen startade vid nio-tiden och från sängen till att frukosten var avklarad, kändes det som att klockan tickade på ganska fort. Det var inget jag önskade precis, i alla fall inte idag och inte igår heller för den delen. Tillfällen jag ser fram emot har ju en tendens att infinna sig och sedan dra över fortare än en tromb. Det som var lurigt idag, var att känslan av att tiden gick fort, inte stämde med klockslaget sen. Det var så intensivt på något sätt, men ändå inte...märkligt.
I alla fall, när jag trodde att klockan var typ, ett, så var hon inte mer än kvart i tolv... så det blev lite fika i stället för lunch. Kändes som att tiden gick baklänges för en stund. Det hade den gärna fått göra, känner jag nu. Lördagen hade mer än gärna fått komma tillbaka och svepa in mig i det stämningsfulla tillstånd, som jag nu börjat vänja mig vid. Och en ytterligare önskan vore att tiden avskaffades, ja, klockan i alla fall.