Vad vore livet utan...

de där goa känslorna av värme. När det känns sådär gott och mysigt på något sätt. Svårt att förklara riktigt. Bara en sån sak, som när man vaknar på morgonen och hösten viner lite utanför fönstret och känslan av att det är lite småkallt inne. Hur skönt är det inte då, att plocka fram gosetröjan och stänga ute kylan, värma på tevatten och sedan hålla händerna runt koppen. Eller den första värmen ute, när man kan ta med kaffe ut och ta av sig tröjan och solen verkligen värmer på huden och man gosar ner sig i solstolen, som Sir Väs i Robin Hood. När det är fem plusgrader ute och regnet öser ner och man springer till bilen och äntligen kommer in och får vrida på värmen för fullt.
Den bästa värmekänslan är dock när någon är nära. Mörkt och lite ruggigt utanför, gör det hela ännu härligare. Man vill omfamna känslan på nåt vis och bara krama. Ljus, skratt, mat, lite vin och en filt, kanske lite svag musik också, då är i alla fall jag hemma, på mer än ett sätt.