Inte ens Ola-Conny...

Tänk att det skulle gå närmare eller drygt tio år tills jag satte min fot på Gekås igen. Som sagt, tiden går, så in i helsike. Dock var det skönt att åka dit en dag när de flesta hade bestämt sig för att vara hemma och dricka glögg och klä granen. Skönt var det också, att ha med en van Gekås shoppare, som Marie. Med stora steg och en rejäl kundvagn gick vi in genom den gigantiska ingången och möttes av ett ganska folktomt varuhus. Nu hade vi listor med oss, så vi slöade inte runt en massa utan tog oss direkt till det vi skulle ha. Vad jag såg, så kunde jag nog spenderat ett par timmar till där. De har ju verkligen Allt. Efter ett tag blev det lite tungt i huvudet och vi kände hunger, men då hade restaurangen redan stängt. Så när vi var klara fick det bli ett av haken utanför i stället. Funkade bra. Sedan gav vi oss iväg i mörkret på den smala skogsvägen och passerade även Kullaberg. Många minnen flaxade förbi vid anblicken av byggnaden och jag kunde minnas hur vi en gång på 80-talet hade äran att få vara med på efterfest på Överlida Hotel, tillsammans med Lustans Lakejer. Väl hemma packades det upp och slogs in julklappar och jag tänkte på att inte ens Ola-Conny syntes till vid bröddisken. Kanske nästa gång.