Julkortet som försvann

Oj, vad frimärken vi måste köpa eller julfrimärken, heter det väl. Korten ligger utspridda på köksbordet och alla kollar så att allt stämmer. Det blev många i år också, roligt. Det är roligt att få också och skickar vi nu en sådär, trettio, fyrtio stycken, så borde det väl komma något tillbaka. Det var när jag bodde hemma och julkorten var en stor del av just julen. Den andra var att fixa skinkan kvällen innan och skära en riktigt tjock skiva och njuta den med senap och julmust, innan man kikade på granen och gick och lade sig med stora förväntningar på morgondagen. Samma visa var det under åren som familj. En jäkla massa julkort och paketinslagning, långt in på småtimmarna dagen innan. Saker och ting blir annorlunda. I år räckte det med Ett häfte för att få iväg korten. Ett julkort har redan trillat ner i brevlådan och det var från mor. De sista åren har det varit mycket sms på julafton, till kompisar, men även det har minskat. Det är inte så noga egentligen, det blir jul ändå. Det går upp och det går ner med allting. Det kommer bli en fin jul, det vet jag, även om det blir lite kort med julkorten.