7 år sedan

Den värsta stormen hade lagt sig, huset sålt och en planering om ett nytt liv hade startat. I kalendern fanns datum för inflyttning i en ny lägenhet i Borås och där fanns också röd text som talade om när jag skulle öppna min praktik i stan. Uppbrott i allra högsta grad alltså. Mer eller mindre kändes som att hoppa ut från ett flygplan i fallskärm och hoppas på att det fanns mark därnere.
Det gjorde det och datumen jag kryssat i stämde nästan på dagen. Inte helt smärtfritt så klart. Ett och annat blåmärke och skrapsår har tillkommit under tiden. Sju år är en väldigt lång tid. Jämför med när barnen växte upp och skulle ta sig till skolan första dagen. De sju åren var ju oändliga och jag följde varje steg de tog. De sju år som gått nu, har i stort sett svischat förbi och det känns som jag har dålig koll på varje år som gått. Sju är ju ett heligt tal, sägs det och innebär det lycka också, vilket jag tror att det gör, så är detta det bästa året. Jag kan redan bekräfta att så är fallet. Stormen som lade sig för sju år sedan började blåsa upp igen i början på våren. Ingen elak storm, utan en ljum, men kraftfull vind, som svepte med sig det största hjärtat jag träffat. Poff, rakt i famnen!
Nu kan jag också lätt spela upp för mig själv vad som hände för sju år sedan och förmedla det till en person, som nu hukar sig i samma storm som blåste då. Jag kan bidra med vindskydd och göra framfarten något lättare, hoppas jag.