Kaffe

Drycken som förenar, eller? Hög mysfaktor, skulle man kunna tilldela kaffet också. Trots att vi i Sverige är riktiga hejare på att dricka kaffe, så är faktiskt Finland ett strå vassare, världens mest kaffedrickande folk. Tror det är så fortfarande, har inte kollat statistiken.
Det måste ju vara den mest vanliga frågan man får när man kommer hem till folk, vill du ha en kopp kaffe? Det förekommer flitigt när det är sysslor som ska utföras. Antingen det är på jobbet eller fritiden, så ingår Alltid en kaffepaus. "Nä, nu tar vi en kopp" har jag hört många gånger. Det är något speciellt att ta den där pausen med koppen. För många år sedan drack jag bara te och jag måste säga att det var inte riktigt samma grej att ta paus då. Vad är det med kaffe som är så speciellt då?
Jag kommer ihåg när jag var sådär tretton, fjorton år och tillbringade mycket tid i mormor och morfars stuga. Då hade jag fått smak på just kaffe. Jag och min yngsta morbror var själva många gånger och sov ofta över i stugan. Han var och är en van kaffedrickare och det sörplades mest hela tiden. Det kändes nästan lite busigt att brygga kaffe, lite vuxet. Dock kryddade jag mitt kaffe med tre, fyra sockerbitar OCH grädde!! Annat är det idag. Kaffet dricks svart och utan socker och nästan varje dag. Ibland får jag för mig att hålla upp och det funkar det också. Då blir det ju te istället. Det luktar gott med kaffe också. Ett nyöppnat paket är härligt. Doften sprider sig i lägenheten och framkallar många minnen. Och faktum är, att det känns lite mer som att komma hem, till ett hem, när det doftar kaffe. Vet inte varför, men jag känner så. Elvakaffet är redan avklarat, så det blir att vänta ett tag till, så kanske det blir en tår senare i eftermiddag. Kopp, kopp!